Känslor som blivande pappa.

Det var samma här. Vi hade försökt och försökt i fyra år och när stubinen väl tändes där inne var skuldkänslor det enda jag fick. Jag hade förväntat mig att känna som hon gjorde... dansande på moln. Men det gjorde jag inte och började istället må dåligt eftersom jag blev osäker på om jag inte ville ha det lika mycket som hon gjorde. Men några få veckor innan det var dags började jag känna av den där upphetsande "blivandepappakänslan".

Min gissning är att man som pappa är så långt ifrån barnet under graviditeten. För en mamma, som bär på det hela tiden, känns det mer levande och man blir 'mamma' från början... men som pappa har man ingen kontakt med det. Det enda man ser är en växande mage och det är nedräkningen i kalendern som får göra att pappakänslan infinner sig.