Känslor som blivande pappa.
Jag kan verkligen känna igen mig i din beskrivning, vi hade planerat barn, fästmön slutade med sina piller, 1,5 månad senare stod det klart att vi var gravida.
Junior skall anlända i mitten av juli, så halva tiden har gått. Även om jag känner en glädje i det och längtar, så finns det ändå något som ligger långt bak i bakhuvudet och grämer mig.
Jag hoppas att det snart kommer släppa och jag kan bli kvitt de malande tankarna i bakhuvudet.
Hur kände/känner ni andra?