Min syster som äggdonator

Hej!
hur har det gått för er? Gick ni vidare med donation?
jag har gjort sju icsi och inte ett enda av 33 befruktade ägg har blivit en blastocyst.
jag är helt förkrossad och har ren och skär panik och vet inte ritkigt hur jag ska klara av att gå vidare. Jag inser dock att det realistiska är att ge upp mina ägg och gå vidare till donation. Det smärtar enormt ich Jag är väldigt rädd. Inte för att jag på ngt sätt ser donerade ägg och spermier annorlunda än egna när det kommer till andra. Absolut inte!

Jag antar att jag bara är rädd för mig sjölv. dessutom gick min pappa nyligen bort och vi är väldigt lika, känner att jag sviker honom trots att jag vet att han aldeig aldeig skulle känna så. 

min syster (olika pappor) har erbjudit sig att donera ägg till mig. Hon är väldigt pragmatisk och ser sina ägg som en cell och inget annat. För henne finns det inte en tvekan. Jag är dock liveädd och vet inte hur jag kommer känna. Kommer jag känna att det är hennes barn och inte mitt? Jag älskar ju henne överallt annat och känner att jag borde ha lätt att älska ett barn med hennes gener. (förstår hur sjukt det låter) men är så rädd att det ska bli pannkaka. samtidigt vill varken jag eller min pojkvän ha ägg från en annan okänd donator.

berätta gärna hur ni upplevt det. jag förstår att det är ens barn men är ändå så rädd och panikslagen. 

Hej! 
Såg att din syster har erbjudit sig att donera sina ägg till er. Så fint. Jag är i samma situation men det är min halvsyster. 

Jag har gått till Cvl och frågade dom om vi kunde använda min systers ägg om vi behövde gå vidare till donation ( vilket vi nu behöver). Svaret var att dem gör det men inte rekommenderar det av olika anledningar som jag dock inte tror skulle vara ett problem för oss. Dels för vi bor i olika länder och jag känner min syster och vet hur hon är som person. Men såklart vet man aldrig. Med det sagt så ja Carl von linne i Uppsala verkar göra det efter att man gjort någon psykologisk undersökning. Lycka till!