Vad tror ni, gillar han mig mer än som arbetskamrat?

Problemet är att det kommer inte gå över av sig självt så länge du eldar på med fortsatt kontakt med honom , dessutom som cilla skriver räcker det med att han viftar med lillfingret och du kommer glömma allt du lovat dig själv om att aldrig göra något av dina känslor , en firmafest , några drinkar , han lägger in en stöt.... svish så är du älskarinna.

Problem löser sig inte av sig själva , det krävs att du aktivt gör något åt dem. 

jag har varit i din sits ts och det jag kan säga är att man tänker ganska bra kring gränser och vad som anses tillåtet för ens samvete och jadda jadda.. men tyvärr lurar man oftast bara sig själv. 

Så här i tråden så råder sunda värderingar och sunt förnuft. Men i vardagen, på ditt jobb när ingen ser och hör - vad gör hjärtat och din själ och dina tankar då? Vad säger din mun och vad gör dina händer i hans närhet? 

Idag är gränsen här - punkt... Men om bara några dagar några veckor kan gränsen ha flyttats yttepytte lite.

Det kanske en dag blir en kryssning med jobbet och er som kollegor, det blir faktiskt en after-work-kväll med honom och några kollegor.  Och det som kanske händer eller inte händer där och då gör att gränserna och tillåtelserna hela tiden ändras , flyttas och förändras.
Kanske bara lite i taget att du inte ens märker det men sakta sakta och sakta så händer det något och vips är vissa gränser överskridna med råge och det går inte att ångra sig....

det som inte är okej idag och du inte ens skulle fundera på kanske faktiskt inte är så farligt när det kommer omkring när tiden gått ett tag....  det kan du omöjligt veta idag... 

 

"Romanser" är inte alltid ömsesidigt oskyldiga och fina , ibland har den ena en dold agenda som h'n inte gärna skyltar med utan döljer den i en dimma av vackra ord och löften , dvs allt som behövs för att få den andra dit h*n vill.

Kanske inte det man vill höra men viktigt att tänka på innan man ger sig i i något man senare kanske ångrar. 

Jo, jag tror att man kan vara vän med den man är/varit förälskad i. Är nämligen det själv - det är jättejobbigt men det går uppenbarligen. Han jag har känslor för har varit vän med mig länge, men det kommer inte bli något mer än så mellan oss. Han är väl helt enkelt inte kär i mig och jag är "fel" person.
Jag brottas med känslorna för honom, men hellre honom som vän än inte alls.

TS, jag tycker att du ska känna på känslorna av förälskelse och njuta av dem, men du gör klokt i att inte agera på dem!   

Ja, så klokt av dig om kärlek som utökad vänskap.
Jag träffade honom igår, tanken var bara som en vänskaplig träff, men det blev intimt... Kan bli jobbigt nu, men jag tror mig veta att vår vänskap håller för det. Det sorgliga är väl att jag kanske vill mera med honom, men han inte med mig.  
Jag blir lite förvirrad, vet inte riktigt vad jag känner för honom...så vi fortsätter nog att bara vara vänner... :) 

Ja, så är det nog. Jag ska nog säga det till honom, förstår att det här blev nog svårt för honom också.
 
Vi är båda singlar, träffades genom jobbet, men jobbar inte ihop nu, vilket förenklar saker såklart.
Han är verkligen min bästa vän.

Hur går det för dig?    

nej men det är ju precis det som är problemet. 

Du säger inte nej till honom och du har därmed alla dörrar öppna för vad som kan hända, när det händer, om det händer.

det innebär att du är redo att flytta dina gränser för vad som är okej och inte okej.

Du säger själv att du inte vill göra något som saboterar hans äktenskap eller runtomkring honom men det är ju det du indirekt gör eftersom du inte säger absolut nej.

Ser inte längre någon poäng i att försöka förklara för dig vad dina känslor KAN leda till , det ha flera här försökt förklara för dig utan någon större framgång , 60 inlägg senare repeterar du exakt samma saker du gjorde i början.
Jag tror du helt enkelt inte är intresserad av goda råd , utan söker istället medhåll , något som säger att det är ok och helt riskfritt att göra som du gör idag , jag tror du är förälskad i förälskelsen , i själva känslan , och det kommer du klamra dig fast vid kosta vad det vill kosta.

Lycka till TS , kommer säkert gå jättebra det där... 

Du kanske inte tycker om min fråga

Visst det är privat men jag trodde du ville ha reflektion och synpunkter på det du skriver.  Det här ett är forum där folk  frågar  och skriver, får  svar och frågor tillbaka men inte det som du tänkt dig, då är det kanske bättre att du skreri din dagbok.  Då får du kanske de svar du vill ha  eller ?

TS. Hur går det?

Det var synd då får vi i andra här på familjelivs forum inte veta hur den här sagan slutar...... 
Jag tror att du är ung och har blivt en erfarenhet rikare,  du har fått  insikt i att du har dina egna  färdiga egna svar .  När du inte får de svar du förväntar så blir du som ett barn, sur vill inte vara med och längre....