Har man som umgängesförälder inget att säga till om?

Varför har han hela vårdnaden?
Hur länge har han enbart bott hos sin pappa?  Hur gammalt är barnet?
Av vilket skäl vill inte pappan att du träffar barnet?
varför har ni inte tex varannan vecka?   

Så länge du inte har kontaktförbud eller liknande så har du naturligtvis rätt till umgänge. En boendeförälder har stort ansvar att främja barnets umgänge med den andra föräldern.

Hur gammalt är barnet? Kan det vara barnet som inte vill ha umgänge?

En förälder får aldrig neka den andra föräldern umgänge.

Så länge det inte finns ett fastställt umgängesschema kan man göra lite hur man vill. Det kan iofs straffa sig om allt går till domstol.

Du bör alltså lägga krut på att fixa ett fastställt umgängesschema. I första hand via familjerätten och går inte det via domstol.

Han har vårdnaden pga att jag fick en förlossningsdepression och försökte ta mitt liv. Fick bo på psyk först och sedan behandlingshem. Träffade dock sonen då varje månad! Sonen är 4 år.
Jag började må dåligt igen och då träffade jag ej sonen på några månader men sedan jag började må bra så började vi ses varje månad (pappan valde att flytta 60 mil bort) men sedan när han träffade en ny kvinna så började han att bråka om umgänget. Han fick vårdnaden pga mitt mående, att jag inte VAR kapabel att ta beslut kring sonen.

Ska ringa familjerätten på en gång.

Även om pappan har egen vårdnad så kan han inte neka umgänge. Det är en rättighet för barnet och har inget med vårdnaden att göra. Pappan gräver sin egen grav om han nekar umgänge utan skälig anledning. Han ska främja umgänge precis som du då barnet har rätt att ha kontakt med bägge föräldrarna om inget annat beslutats i rätten.

Tror de att det finns någon fara för barnet att träffa dig ensamt?
Hur känner barnet inför att träffa dig? 

Låter somom du borde ta till hjälp med detta. och att både du och sonen behöver hjälp att finna varann igen. 

Familjerätten har aldrig nekat mig att träffat sonen, inte rätten heller som delade vårdnaden till honom. Anledningen att pappan fick vårdnaden var egentligen det formella, jag var inte kapabel att ta några beslut kring sonen så som förskola osv. Jag mådde för dåligt. Jag har ju aldrig skadat sonen eller betett mig illa mot honom.

Jag tror nog att han vill träffa mig. När vi har träffats så är han väldigt nära, kramar, pussas och vill sitta i knä och är mammig så nog tror jag allt att han vill träffa mig.

Jag ringde familjerätten idag men min kontaktperson var inte inne så lämnade ett medelande så jag hoppas att jag snart får träffa min son igen så vi kan lära känna varann på nytt. Dessutom har han ju ett lillasyskon som han aldrig har fått träffa. Jätteviktigt att dom får en relation med varann också!

I samband med att vårdnaden fastställdes av domtol blev det något beslut kring umgänge?

Så länge det inte finns ett fastställt umgänge är det väldigt lite du kan göra om inte pappan frivilligt går med på det. Däremot kan det slå tillbaka hårt mot hjonom om han vägrar eller försvårar umgänge med dig i det fall allt landar i domstol.

Ts,  ett sätt du kan använda är att begära att få umgänget fastslaget via tingsrätt;   tidsintervaller,  klockslag.
jular,  påskar,  sportlov,  höstlov,  antal sommarveckor (i ett sträck/uppdelade).

Varför håller du på och harvar med familjerätten? De kan inte göra någonting, inte ta beslut eller något. Det du borde gjort för längesen är att skicka in en stämning på umgänget till tingsrätten, det är bara de som kan tvinga pappan att ge dig umgänge. Sålänge du låter bli att stämma honom kan han komma undan med vad som. 

Ett förslag är att du slänger in en stämning till tingsrätten där du yrkar på umgänge någon helg då och då samt längre period i samband med loven. Möjligtiv med en stegvis upptrappning. inte så mycket för att få en dom i tingsrätten utan med huvudsyfte att förska få igång en dialog och överenskommelse i familjerätten. Går inte det så blir det tingsrätten.

Ja, det är nog tyvärr så att så länge du inte ens har ett avtal om umgänge så kan pappa göra lite som han vill .... och du kan inte hävda någon "RÄTT".
Familjerätten kan hjälpa dig att motivera pappa till samarbetssamtal om du inte själv kan få dit honom. Går inte det stämmer du honom i tingsrätt på rimligt umgänge. Förmodligen kommer tingsrätten att skicka er på samarbetssamtal om de inte genomförts innan.

Även umgängesföräldern kan göra som den vill så länge det inte finns dom på ungänge;  behålla en ettåring som ammas en vecka efter att han fått  träffa sitt barn i pulkabacken en eftermiddag,   behålla en femåring 14 dagar efter ett veckoslutsumgänge...    Som ensam vårdnadshavare har man ingenting att komma med om man inte kan visa upp en dom på att inget umgänge är överenskommet aktuell tidsperiod.

Fast har man inte del i vårdnaden och behåller barnet är det att betrakta som egenmäktigt förfarande.

Visst,  det kan man ju tro som vanlig förälder.  Jag skaffade personbevis på att jag var ensam vårdnadshavare och visade upp.   Visst,  jag kunde ha begärt verkställighet av vårdnad via rätten -  det hade tagit minst en vecka,  snarare två,  fick jag reda på   av berörd instans.

Och sedan -  ytterst sällan ställer polis upp  och hämtar barn i liknande situationer...   

Kruxet var att  myndigheterna inte kunde veta vad vi kommit överens om;  jag kunde inte visa upp någon umgängesdom.

Polisen hämtar inte barn med mindre än att det finns en dom om verkställighet ....

Ja,  precis vad   jag försökte förklara.  Och jag är säker på att polis inte ingriper rutinmässigt trots dom på verkställighet.

Först vill jag säga att du inte skall ta illa upp över det jag skriver, det är inte menat som påhopp på dig, utan enbart en tanke på hur pappan kan tänka i dte här läget.

Självklart måste du få träffa barnet, så länge du inte utgör ngn fara för barnet.
En tanke bara, utifrån vad du skriver har du kommit och gått en del i sonens liv det sista?
Haft regelbundet umgänge, mått dåligt och slutat med umgänget, tagit upp umgänge igen, mått dåligt och slutat med det ännu en gång..
Du har självklart "rätt" att må dåligt, man kan inte ansvara för att man får en depression, men om man ser det från barnets håll, som inte har denna vetskap om hur man som vuxen kan må, och att depression är en sjukdom man behöver tillfriskna från, så måste det ha varit väldigt tufft för barnet.
Jag har läst i trådar där mammor får rådet att ställa in umgänge då barnet mått dåligt av att pappan kommit och gått som de velat i barnets liv.
Jag vet att så inte är fallet för dig, MEN - det kan inte vara så att pappan, som bor med barnet på heltid och ser hur barnet mått även EFTER umgänget (alltså ser mer än det du ser, att barnet blir glad och kramar dig) ser hur barnet reagerar på att det ställts in, ser oron för att du skall försvinna igen, vill försäkra sig om att du denna gång kommer att fortsätta må bra och vara en del av barnets liv?
För den tanken kan jag förstå....
Hur elakt det än låter är pappan skyldig att sätta barnets bästa främst, och om det är att försäkra sig om att du verkligen kommer att fortsätta finnas - regelbundet - i barnets liv, så är det så pappan måste agera..
Hur länge sedan är det du ville ta upp umgänget?
Hur länge var du frånvarande?
Hur länge pågick umgänget senaste omgången?

Än en gång, detta är INTE menat som påhopp på dig, utan en synvinkel ingen annan verkar se..
Men som är viktig att tänka på..