Pappor olämliga för små barn??

Men det håller inte för då skulle den rädslan finnas när ungen är hos mormor/mostrar med! Tror det är enkelt och lättare att hämta upp hos sia egna anhöriga istället för ett gammalt ex (pappan) som kan börja bråka, provocera osv osv när man ska hämta kan även gälla att pappor känner så när de ska hämta hos mamman och då finns spänningen redan och man hugger på skit som man kanske låter passera om ens syskon skulle sagt det

Kontakta familjerätten för att försöka få ett vettigt umgängesschema som är juridiskt bindande. Vägrar hon så kan du ta kontakt med en advokat och stämma henne.

Nej, det duger inte att bara säga att det är olämpligt, bättre argument får hon allt komma med om hon vill neka dig tid med dottern.
Om du inte vanvårdar, misshandlar eller begår övergrepp på dottern och det utgår jag ifrån att du inte gör, så har hon inget fog för det hon hävdar.
Hon kanske vill bestämma allt, men det betyder inte att hon får det, det avgör du, du kan hävda dina rättigheter lika starkt som hon.
Och du kan gå till familjerätten om hon inte vill lyssna på dig så får ni prata med utomstående, det brukar ta bort dom värsta dumheterna, och vägrar hon komma dit så ligger det henne illa i fatet vid en ev. tvist, det visar på att hon inte vill samarbeta och det ser inte rätten med blida ögon på.
Och i sista hand så kan du stämma henne.
Du bestämmer hur mycket du ska låta henne bestämma, det är ditt barn också.
Och framförallt ert barn har rätt till er båda.       

Snacka om gamla uvar som arbetar på fel plats!

Då tycker jag att du först pratar med mormor, som verkar vettig, och så informerar du om att du funderar på att stämma mamman, så kanske mamman blir mer samarbetsvillig.

Stäm henne

Du låter som en klok och engagerad pappa. Dokumentera alla hennes hindranden av umgänget och alla gånger hon lämnar bort barnet utan att erbjuda dej mer tid. Samma med alla gånger hon vägrar informera dej om saker som rör barnet osv. Dokumentera allt. Denna mamma skjuter sej själv i foten och riskerar både boende och vårdnad om hon fortsätter begränsa umgänge utan orsak.

Ett tips här är att tänka och agera i sakfrågan och inte gräva ner dig i bitterhet och agg mot mamman, jag förstår precis hur du vill ha det, med två engagerade och samarbetsvilliga föräldrar som kommer väl överens och sätter barnet främst, så vill nog alla separerade föräldrar ha det, men det kräver att båda jobbar för det, en kan inte göra det ensam och går det inte så får man göra det näst bästa.
Se till att man själv agerar utifrån sin vision, det är det enda man kan göra.
Så ställ krav på mamman, du behöver inte gå på tå för henne, du har samma rätt som hon har, och lyssnar hon inte så använd samhällets resurser.
Men var noga med att skilja på vad som är i barnets bästa och vad som är dina egna känslor inför den här människan.
Det är viktigt att aldrig tappa fokuset i för vem du gör det här främst, det är för ditt barn, för ditt barn har rätt till sina båda föräldrar.
Resten är sekundärt.