Övengivenhet

 Hej, Jadå det du känner känner jag med. Blir med som ett barn i relationer och känner mig övergiven i tid och otid. Detta är inte unikt just för adopterade men det är stark röd tråd hos oss. Som om det är vårat "allergiområde".  

Jag vet inte heller mer än att man får försöka förstå att det finns en orsakt till att man känner som man känner. Det jag kan tycka är jobbigt att folk i ens omgivning inte "fattar" vad en adoption gör med ett barn, även som vuxen.