• dillen3000

    Övengivenhet

    Hej 

    Jag känner mig som ett litet barn när jag ska relationer med andra människor, jag är livrädd
    att bli övergiven. Det grundar nog sig i min barndom. Jag kom till Sverige när jag var 5 å gammal.

    Under dessa 5 år blev jag övergiven 4 gånger innan jag kom till Sverige. Jag har aldrig fattat varför
    jag reagerar så som jag gör. Vet inte om det har med min barndom att göra . Det tog slut med en tjej
    efter 3.5 år och jag kan inte släppa henne efter 10 månader. Jag mår så himla dåligt och är
    så himla rädd för att hon inte finns i mitt liv.

    Vet inte hur jag ska jobba med dessa tankar, blir som ett barn när det gäller relationer. Vill
    inte släppa taget. :( Någon som känner igen sig?? 

  • Svar på tråden Övengivenhet
  • JellyBean

     Hej, Jadå det du känner känner jag med. Blir med som ett barn i relationer och känner mig övergiven i tid och otid. Detta är inte unikt just för adopterade men det är stark röd tråd hos oss. Som om det är vårat "allergiområde".  

    Jag vet inte heller mer än att man får försöka förstå att det finns en orsakt till att man känner som man känner. Det jag kan tycka är jobbigt att folk i ens omgivning inte "fattar" vad en adoption gör med ett barn, även som vuxen.   

  • dillen3000
    JellyBean skrev 2013-04-02 17:23:17 följande:

     Hej, Jadå det du känner känner jag med. Blir med som ett barn i relationer och känner mig övergiven i tid och otid. Detta är inte unikt just för adopterade men det är stark röd tråd hos oss. Som om det är vårat "allergiområde".  

    Jag vet inte heller mer än att man får försöka förstå att det finns en orsakt till att man känner som man känner. Det jag kan tycka är jobbigt att folk i ens omgivning inte "fattar" vad en adoption gör med ett barn, även som vuxen.   


    Hej. 

    Kan hålla med dig att det är jobbigt när vissa bara säger "släpp det och gå vidare".
    Hur gammal var du när du kom?? 
Svar på tråden Övengivenhet