Hur tänker ni som inte tar med er bonusbarn på semester?
Jag har två bonusar, 6 och 9 år. Jag har bott med dem och deras pappa i några år och vi har samma upplägg som vilken "riktig" familj som helst. Jag tar ansvar, kramas och tröstar, sätter gränser osv. Jag delar rakt av kostnaderna gällande dem såsom presenter, kläder, mat, fritidsavgiter osv.
Jag kommer snart att föda vårt gemensamma barn och iom det dyker vissa funderingar upp. En sak gäller det med semester. Barnens mamma åker utomlands med dem i år, vilket blir deras andra resa med henne på solsemester. Det är något hon har valt att prioritera, det här med resor. Vi har lagt fokus på ett nytt hus där barnen har varsitt rum, uteleksaker i en stor härlig trädgård att vara i. Vi tänker att Hemmet är viktigast att kunna känna trivsel och glädje i året runt. Inget fel i hur man väljer, bara olika prion.
Vi kommer inte att ha råd att åka utomlands med tre barn på många år framöver, då vi hellre kanske lägger det på hemmet. Men om vi nu vill åka en vecka med det lilla barnet i framtiden, är det verkligen helt fel att göra det? Jag känner olika och tycker själv att det inte finns bara ett svar som är det rätta. För de andra barnen kommer ev åka utomlands en gång per år med sin mamma, men vårt gemensamma kommer inte att komma iväg på resa pga att det då skulle bli orättvist?
Man oroar sig mkt över dessa bonusbarn, men jag tänker att om man drar allt längre så blir saker orättvisa för ett "nytt" barn också. Bonusar har ofta dubbel uppsättning av allt. Hur ska jag förklara det för mitt barn i framtiden? Vad händer med orättvisorna där?
Vad säger ni?