Hur tänker ni som inte tar med er bonusbarn på semester?

Jag har två bonusar, 6 och 9 år. Jag har bott med dem och deras pappa i några år och vi har samma upplägg som vilken "riktig" familj som helst. Jag tar ansvar, kramas och tröstar, sätter gränser osv. Jag delar rakt av kostnaderna gällande dem såsom presenter, kläder, mat, fritidsavgiter osv.

Jag kommer snart att föda vårt gemensamma barn och iom det dyker vissa funderingar upp. En sak gäller det med semester. Barnens mamma åker utomlands med dem i år, vilket blir deras andra resa med henne på solsemester. Det är något hon har valt att prioritera, det här med resor. Vi har lagt fokus på ett nytt hus där barnen har varsitt rum, uteleksaker i en stor härlig trädgård att vara i. Vi tänker att Hemmet är viktigast att kunna känna trivsel och glädje i året runt. Inget fel i hur man väljer, bara olika prion.

Vi kommer inte att ha råd att åka utomlands med tre barn på många år framöver, då vi hellre kanske lägger det på hemmet. Men om vi nu vill åka en vecka med det lilla barnet i framtiden, är det verkligen helt fel att göra det? Jag känner olika och tycker själv att det inte finns bara ett svar som är det rätta. För de andra barnen kommer ev åka utomlands en gång per år med sin mamma, men vårt gemensamma kommer inte att komma iväg på resa pga att det då skulle bli orättvist?

Man oroar sig mkt över dessa bonusbarn, men jag tänker att om man drar allt längre så blir saker orättvisa för ett "nytt" barn också. Bonusar har ofta dubbel uppsättning av allt. Hur ska jag förklara det för mitt barn i framtiden? Vad händer med orättvisorna där?

Vad säger ni?

Jag tänker verkligen inte känna mig som en elak person för att jag har de funderingar jag har. Jag är inte elak eller ego. Jag är bara människa jag med. Jag anser inte att mina bonusar är några att tycka synd om pga att de inte valt att bli skilsmässobarn. I många fall kan det ju faktiskt vara så att de mår bättre av att föräldrarna inte bor med varann.

Man kan vinkla allt till elakheter, men jag tror att man kanske inte ska analysera sönder allt. Kanske jag inte är elak för att jag vill ta en ensam utflykt med mitt bio-barn? Kanske jag bara för en gång skull känner att jag vill göra något för mig? Jag som bonusmamma räknas ju trots allt inte helt och fullt när allt ställs på sin spets. Inga rättigheter till egentligen nånting förutom just det ekonomiska bidraget. Jag har ju känslor även fast jag är vuxen. Nåja det är inte det och mig detta handlar om, så någon elak kommentar om mig som person behövs inte.

Jag tänker en del på hur jag i framtiden förklarar orättvisor som dyker upp mellan vårt gemensamma barn och bonusarna. Varför de får dubbla kalas, dubbla uppsättningar surfplattor, kalas, resor, rum osv. Materialistiska saker visst, men barn ser sånt. Ska jag då säga att det är så himla synd om bonusbarnen? Nä tänker absolut inte klä dem i någon offerkofta när det i detta fallet inte är berättigat.

Jag ser dem som en del i vår familj, på riktigt. Men visst jag kommer säkert att känna extra mkt för mitt egna barn som jag burit i 9 månader. Konstigt? Nej. Kommer jag att visa det? Nej, jag är vuxen.

Jag får helt enkelt säga att det är synd om bonusarna den dagen mitt barn ifrågasätter saken. Och att barnet får va nöjd över att sitta hemma när syskonen drar till mallis, för han bor ju tillsammans med båda sina föräldrar. Överdrivet, ja kanske. Självklart finns det lösningar på både förklaringar och hur man väljer att åka på semester. Jag ser inga jätteproblem men det hade varit kul med förslag och olika vinklingar.

Mina föräldrar har också tagit barnen till sig på alla sätt och vis. Om de vill åka på resa med sitt biobarnbarn, ska de få det? Eller är det då också fel? Helt ärligt tror jag att det är de vuxna som skapar problemen rätt ofta. Och vad min man anser om allt det här är inget som är relevant här, för det här är mina funderingar.

Trevlig söndag :)

Oldie! Tack! Va skönt du verkar förstå vad jag ville få fram! Smart sätt att lägga upp semestrarna på, det upplägget lägger jag på minnet.

Nu är det inte ens säkert att det blir någon semesterresa utan bonusarna, utan det här var en tanke som slog mig när jag fantiserade om att kunna åka iväg under föräldraledigheten.

Självklart blir det känsligt när man lyfter en sån här fråga, det finns alltid någon som misstar en för att vara missunnsam eller favoriserande. Jag ger hela mitt liv och tillvaro till mina bonusar, men ibland i min ensamhet händer det faktiskt att jag tänker på mig själv :). Helt övertygad om att man gör det även som bio förälder. Annars hade det aldrig funnits barnvakter ;).

Hade jag inte brytt mig så hade jag ju förmodligen inte engagerat mig till att dryfta funderingarna i ett forum.

Så skönt att se att alla verkar ha en egen uppfattning om vad som är rätt och fel. Det visar ju bara att man kanske ska tänka en extra gång innan man avfärdar någon annans sätt att handla.

Jag och min sambo har delad ekonomi. Jag har valt att vara med och dela hälften av utgifter och kostnader även för hans barn. För oss funkar inte den grejen att han och biomamman delar på semesterkostnaden utan att jag blir inblandad. Sen kan man fråga sig om semesterresa bara gäller utlandssemester? Det är ju faktiskt en rätt dyr semester bara att åka till Kolmården en helg. Beroende på ålder kanske det till och med är mer givande för barnen.

Vi får nog nöja oss med att alla gör sitt bästa. Och att elaka människor finns överallt, både bonusbarn, bonus och bioföräldrar.