Hur tänker ni som inte tar med er bonusbarn på semester?

Jag har två bonusar, 6 och 9 år. Jag har bott med dem och deras pappa i några år och vi har samma upplägg som vilken "riktig" familj som helst. Jag tar ansvar, kramas och tröstar, sätter gränser osv. Jag delar rakt av kostnaderna gällande dem såsom presenter, kläder, mat, fritidsavgiter osv.

Jag kommer snart att föda vårt gemensamma barn och iom det dyker vissa funderingar upp. En sak gäller det med semester. Barnens mamma åker utomlands med dem i år, vilket blir deras andra resa med henne på solsemester. Det är något hon har valt att prioritera, det här med resor. Vi har lagt fokus på ett nytt hus där barnen har varsitt rum, uteleksaker i en stor härlig trädgård att vara i. Vi tänker att Hemmet är viktigast att kunna känna trivsel och glädje i året runt. Inget fel i hur man väljer, bara olika prion.

Vi kommer inte att ha råd att åka utomlands med tre barn på många år framöver, då vi hellre kanske lägger det på hemmet. Men om vi nu vill åka en vecka med det lilla barnet i framtiden, är det verkligen helt fel att göra det? Jag känner olika och tycker själv att det inte finns bara ett svar som är det rätta. För de andra barnen kommer ev åka utomlands en gång per år med sin mamma, men vårt gemensamma kommer inte att komma iväg på resa pga att det då skulle bli orättvist?

Man oroar sig mkt över dessa bonusbarn, men jag tänker att om man drar allt längre så blir saker orättvisa för ett "nytt" barn också. Bonusar har ofta dubbel uppsättning av allt. Hur ska jag förklara det för mitt barn i framtiden? Vad händer med orättvisorna där?

Vad säger ni?

Klockrent! Varför ska de med skilda föräldrar få dubbelt av allt?

Men just när det gäller semester så kan ju barnet vara hos den andre föräldern den veckan. Ska då övriga familjen stanna hemma i stan och inte göra nånting kul då? De flesta separerade försöker vara rättvisa. Men pusslet går inte alltid ihop. Mina föräldrar är inte skilda. Men jag har varit på läger och övriga familjen var på semester. Och nåt problem var det inte.

Jag tänker verkligen inte känna mig som en elak person för att jag har de funderingar jag har. Jag är inte elak eller ego. Jag är bara människa jag med. Jag anser inte att mina bonusar är några att tycka synd om pga att de inte valt att bli skilsmässobarn. I många fall kan det ju faktiskt vara så att de mår bättre av att föräldrarna inte bor med varann.

Man kan vinkla allt till elakheter, men jag tror att man kanske inte ska analysera sönder allt. Kanske jag inte är elak för att jag vill ta en ensam utflykt med mitt bio-barn? Kanske jag bara för en gång skull känner att jag vill göra något för mig? Jag som bonusmamma räknas ju trots allt inte helt och fullt när allt ställs på sin spets. Inga rättigheter till egentligen nånting förutom just det ekonomiska bidraget. Jag har ju känslor även fast jag är vuxen. Nåja det är inte det och mig detta handlar om, så någon elak kommentar om mig som person behövs inte.

Jag tänker en del på hur jag i framtiden förklarar orättvisor som dyker upp mellan vårt gemensamma barn och bonusarna. Varför de får dubbla kalas, dubbla uppsättningar surfplattor, kalas, resor, rum osv. Materialistiska saker visst, men barn ser sånt. Ska jag då säga att det är så himla synd om bonusbarnen? Nä tänker absolut inte klä dem i någon offerkofta när det i detta fallet inte är berättigat.

Jag ser dem som en del i vår familj, på riktigt. Men visst jag kommer säkert att känna extra mkt för mitt egna barn som jag burit i 9 månader. Konstigt? Nej. Kommer jag att visa det? Nej, jag är vuxen.

Jag får helt enkelt säga att det är synd om bonusarna den dagen mitt barn ifrågasätter saken. Och att barnet får va nöjd över att sitta hemma när syskonen drar till mallis, för han bor ju tillsammans med båda sina föräldrar. Överdrivet, ja kanske. Självklart finns det lösningar på både förklaringar och hur man väljer att åka på semester. Jag ser inga jätteproblem men det hade varit kul med förslag och olika vinklingar.

Mina föräldrar har också tagit barnen till sig på alla sätt och vis. Om de vill åka på resa med sitt biobarnbarn, ska de få det? Eller är det då också fel? Helt ärligt tror jag att det är de vuxna som skapar problemen rätt ofta. Och vad min man anser om allt det här är inget som är relevant här, för det här är mina funderingar.

Trevlig söndag :)

Valkyria75, jo, så görs även med helsyskon..

Dock gäller det inte en kärnfamilj men min bonus mamma åker på EN utomlandssemester om året, med sitt ena barn.. Sitt andra barn lämnar hon hemma eftersom det barnet åker utomlands med sin pappa (barnen har olika pappor)...

jag tänker att det är helt upp till bioföräldern att ta det beslutet

varför lägga ansvaret på bonusföräldern?

Valkyria75 - nej jag har oxå väldigt svårt att förstå det...

Själva åker vi väldigt sällan utomlands men försöker semestra i Sverige (o Danmark/Norge).

Kan vi så tar vi med hela familjen - o till familjen hör självklart bonus, men det är faktiskt inte alltid det fungerar.

Vi har några veckor på sommaren som är "våra", och det är inte alltid vi kan anpassa resan efter de veckorna.

Förra året tex så skulle vi resa på en längre bilsrmester med några nära vänner, samt bo hos släktingar. Det gick bara att göra vissa veckor på semestern o då vi frågade om att få bonus just de veckorna så gick det inte.

Resultatet blir ju då att antingen ställa in resan helt eller åka utan bonus.

I det läget väljer vi att åka utan, eftersom vi inte kan planera hela livet efter ett barn som vi inte lever med hela tiden.

Vi FÖRSÖKER planera så mkt som möjligt efter våra helger (har vh) samt veckorna på sommaren, men även de gemensamma barnen förtjänar att ha ett normalt liv - även om det innebär att bonus inte kan vara med på allt. Livet står liksom inte o håller andan resten av dagarna..

Men läser jag dina inlägg rätt så har du full förståelse för det, bara att man planerar in de lite "extra" sakerna så att bonus är med?

Som sagt, vi försöker, men OM det inte går så får man köra på ändå..

Zingoo, tråden handlar som du kan se inte om att inte vara en i familjen utan problematiken som kan uppstå i nya familjer. Eller i kärnfamiljer för den delen.
Min mamma har åkt med ett av oss syskon ibland utan att vi andra har trott att hon inte älskade oss, det hände att mormor och morfar åkte iväg med ett barnbarn, ingen av oss som kände sig oälskad eller oönskad :)

E1977, vi åker vartannat år på sommarlovet alla, vartannat år när skolorna börjat, på en icke barnvecka och då utan skolbarn. Det året vi åker utan bonusarna åker de med sin mamma. Såklart är det helt okej.
Mina bonusar tar absolut inte illa upp, de har ju varit på en annan semester med mamma, de är inte ego och missunnsamma barn och har ingen vuxen som planterar tankar om att de är oönskade i deras huvuden :)