Jag är bonusmamman ni älskar att hata
MinaE skrev 2013-03-28 09:55:23 följande:
TS älskar inte sina bonusbarn. Punkt Ts bonusbarn behöver kärlek. Punkt
Inlägg från: Ess
|
-
Det kommer dom aldrig att få, inte utav någon annan än deras föräldrar.
-
Det känns som om det hade varit bra för dig att använda dig av ditt eget råd...................Gung Ho skrev 2013-03-28 18:42:04 följande:
Haha, det kan vara bra att veta vad man svarar på så gör du inte bort dig...
Tips: Det finns något som heter Google du kan använda om du själv inte vet.
Men iofs så tror jag inte att det hjälper, men det är ju bara min högst personliga åsikt. -
Jag svarar enligt mina åsikter i tråden.Gung Ho skrev 2013-03-28 19:18:35 följande:Med tanke på ditt första svar och uppföljningen ser jag att du fortfarande inte har en aning om vad ett halmgubbeargument är.... :-/
Har du något sakligt att komma med så är du välkommen att kommentera, men är detta det bästa du har att komma med så.......................... -
Precis, för är det någon som tar intiativ och genomdriver förändringar, så blir dom anklagade för både det ena och andra.MinaE skrev 2013-03-29 10:03:03 följande:Tack :)
Tyvärr skrämmande få som tycks hålla med..
Ett hett ämne det där med bonusbarn. Där otroligt få vuxna tar sitt vuxna ansvar..
Vilket är rätt egentligen, att som ts ta tag i en situation som inte fungerar och styra upp så att det blir till det bättre?
Eller som tex jag. Jag skulle aldrig lägga två fingrar i kors för deras skull? -
Skillnaden är att dom inte ingår i min familj, dom ingår i min mans familj och jag accepterar dem därför.MinaE skrev 2013-03-29 10:58:16 följande:Om jag inte kunde älska de som människor / barn som ingår i familjen skulle jag inte kliva in i situationen.
Framförallt skulle jag göra precis allt jag kunde för att barnen ska ha sin mamma i den mån hon klarar det, jag skulle inte köra över henne.
Att dissa ett barns förälder framför dess ögon sätter djupa spår. Barnet har de föräldrar det har, det har inte valt.
Att dissa föräldern är detsamma som att tala om för barnet att dess känslor är fel och värdelösa. Då det gäller små barn.
MYCKET FÅ föräldrar är så pass sjuka i huvet och på andra sätt så de inte kan krama sina sina barn emellanåt och umgås en stund. Om föräldern vill såklart.
(Obs; Om inte föräldern är så pass uppenbart oduglig och sjuk så det inte går.)
Det var inte speciellt länge man behövde stå ut eftersom dom var stora, så att välja bort min man pga hans barn var inte aktuellt.
Jag förstår ts och mannen som inte vill ha henne i sitt hem, man polisanmäler inte någon utan anledning. Ansvaret vilar exakt lika mycket på mamman att uppföra sig som folk, då hade det säkert sett annorlunda ut.
Även ansvaret för att hon träffar barnen ligger på mamman, det kan inte någon annan ta på sina axlar. -
Klart barnet märker det förändrade beteendet hos den förälder som jobbar stenhårt för att klämma åt den andre på alla vis. Det är ju barnen som kommer i kläm och som används som utpressningsmedel. Det är på barnen som tumskruvarnas skruvar dras åt, lagom hårt för att dom ska jämra sig och därigenom få den andre föräldern att för barnens skull rätta sig efter den andre förälderns nycker och infall.
-
Ja......?MinaE skrev 2013-03-29 12:51:44 följande:Jo, fast jag talar om den personlighets förändring och psyksjuka som den plötsligt har..
-
Ja, det händer faktiskt, och inte så sällan heller.MinaE skrev 2013-03-29 17:27:17 följande:Ja.. ; Många för över sina åsikter om plötsligt infunnen psyksjuka och hur den och den är, på barnen,, plötsligt.. Efter skilsmässan så blir som genom ett under folk helt sjuka i huvet och olämpliga föräldrar..
-
Kan va värt att veta att du är en slapp förälder som förespråkar att dynga över dina barn på tredje person som varken valt dessa eller, hör och häpna, kanske inte ens vill ha dem.Gung Ho skrev 2013-03-29 17:22:31 följande:Kan vara värt att veta att Ess försvarar att använda barn som slagträn för att manipulera sin sambo/man.. Hård som flinta!
Håll kvar din sambo, för ingen annan lär vilja ställa upp på dina sk högre krav. -
Precis! och inte nog med det, totalt ot för hela tråden.Gung Ho skrev 2013-03-29 18:19:10 följande:Som sagt, halmgubbeargument...
Förstår inte hur du orkar, men men det är dina bekymmer........................ -
HaHa du är rätt rolig. Anklagar andra för precis det som du själv uppvisar.Gung Ho skrev 2013-03-29 23:04:54 följande:Ess: Inte OT alls. Ville bara informera de som slösade energi på att argumentera hårklyverier med dig om det futila att argumentera sånt med ngn med psykopatiska drag när det kommer till familjerelationer..
Detta är ett väldigt bra exempel, du bara SKA till varje pris kommentera oavsett hur dum du än framstår när du håller på.
Jag kommer inte att besvara fler dumheter, detta var det sista.
Glad Påsk! -
Precis, det är inget man skaffar, dom kommer på köpet. Sen har dom förhoppningsvis en förälder som sköter dem när dom kommer, så att dom inte inverkar alltför mycket på ens liv.Anonym (Stivisen) skrev 2013-04-03 14:23:53 följande:SKAFFAR styvbarn. Inte så att jag "åh, nu ska jag skaffa mig ett gäng styvbarn". Har inte stött på någon som tänker så. Jag har under 36 år inte velat ha egna biologiska barn heller.
Jag blev kär i och började älska en man - en som har barn. En helt annan sak.
Jag tror att man behöver ha stor förståelse för hur människor fungerar för att förstå detta. En del har inte förmågan att förstå och då dömer de istället.
Jag vill förklara min syn på relation och kärlek för den skiljer sig med den stora massan "kvinnor".
Jag hade som livsmål att utvecklas, utbilda mig, ha ett bra jobb och vara självständig. INTE "man och barn och fina huset".
När man är självständig så behöver man inte en man "till försörjning", "för att kunna ha det fina huset" och ser mannen som medlet till målet BARN. Jag har inte använt barn i någon form av självförverkligande utan gått andra vägare.
Jag har ett mycket bra liv och har genom åren haft en del relationer men inte "nöjt" mig med lite utan gått vidare när det inte känts rätt.
För mig kan kärlek ENDAST finnas om man inte är BEROENDE av varandra. Beroende av någon annan är inte kärlek för mig.
Jag blev kär i en man. Han har barn. Inte så att jag bara "nä, han har barn, jag tar nästa". Jag är snart 40 år. Att finna kärlek, på det sättet jag ser kärlek fungerar inte så. "Äsch, jag tar nån annan".
Jag har aldrig varit ute efter "någon" utan efter "den".
Men så har jag en kärleksrelation som är något "utöver det vanliga".
Dock medför hans "omständigheter" belastningar som jag hade önskat jag sluppit. En helt befogad önskan.
Den som inte förstår kan gå till sin granne efter gatan och säga - "hörrö, jag tänkte att jag kunde vara barnvakt till dina TRE BARN sisådär varannan vecka". Slår vad om att ni säger efter första veckan - "jag vill inte ha dem EN vecka till, jag avskyr att ha dem, VILL INTE" osv.
Det finns barn att ta hand om via socialtjänsten. Så upp till bevis nu alla "domare" i raden....
Ta hand om någons TRE barn, varannan vecka.....i två år.
Sen är ni fria att döma mig.
Om ni aldrig under de två åren tänker, "Fyfaaan, nu kommer de igen", "JAG VILL INTE", "jag hatar att de finns" osv osv så går ni förmodligen på bensodiazepiner, pedofiler eller den lilla promille som faktiskt skulle gilla det!!!
Finns det något man tycker är kul att göra med dem så gör man det, annars så låter man bli och gör något annat istället. -
Dom finns där och man väljer att acceptera dem.MinaE skrev 2013-04-03 21:03:28 följande:Jajo alla.. Visst man kanske inte ber om sina bonus barn de finns där, och man blir kär i föräldern..
MEN man måste göra ett vuxet val ( det är det som tillhör vuxenvärlden) Pallar man inte bördan och kan köpa hela paketet - Gå därifrån var vuxna. Barnen är inte det och de kan inte gå.
Ni måste välja, barnen kan inte det.. !
MEN dom har två föräldrar som prioriterar dem, så dom behöver inte en till, utan det är fritt fram att leva sitt liv och inte ha barnen som ok på sina axlar.
Bunden utav barn blir man inte förrän den dagen man skaffar egna. Då faller det sig naturligt att sätta sig själv till sidan, det skänker en glädje att se sina barn ha roligt. När det gäller andras barn så är det kul om dom har roligt, men det är inget jag behöver stå och titta på i flera timmar, då gjorde jag hellre något annat. -
Och ändå, tänk så många barn som faktiskt uppskattar att inte få en sk ny förälder nerkörd i halsen. Som faktiskt är nöjda med de föräldrar de har och är fullt nöjda med att föräldern har hittat en partner.SVBk4rr1ng skrev 2013-04-03 21:36:01 följande:Jag tycker INTE att man som bonusförälder kan ha inställningen att man "plockar russinen ur kakan" och bara gör det man har lust med eftersom relationen till bonusbarnet då blir på den vuxnas villkor. ALLA relationer mellan barn och vuxna bör vara mer på barnets villkor och efter barnets behov och önskemål eftersom barn är den svagare parten i en sån relation. Därför tycker jag att man som förälder ALDRIG heller bör tillåta en partner med den skadliga inställningen in i sitt barns liv.
Tänk så fel dom har................................. -
Nej, och inte att få en unge nerkörd heller.SVBk4rr1ng skrev 2013-04-03 21:51:29 följande:
Att som barn få en styvförälder nerkörd i halsen mot ens vilja är ju knappast en relation på barnets villkor...
Relationen ska passa båda och inte bara den ena. Vill jag ha lite mer distans så är jag i min fulla rätt att dra min gräns. Likaväl som barnet har rätt att dra sin. Det handlar om att respektera varann som individer, vilket även barn måste lära sig.
De flesta barn kan redan det iom dagis, där dom uttrycker direkt, -nej jag vill inte, eller -ja vad kul.
Dom lär sig redan där att respektera när någon säger nej. Det är nog snarare du som vuxen som har svårt att acceptera att någon säger nej till ditt barn. -
HaHa, precis så har jag ofta tänkt om hans barn. Vilken tur att dom inte är mina och att jag inte kan knytas till dem på något sätt.LFF skrev 2013-04-04 15:35:42 följande:
Han var och är inget bonus över huvud taget. Han är min mammas sambo. Ja, han är en korkad idiot som jag (tack och lov) inte är släkt med.
Nu är dom varken elaka eller idioter på något vis, men otroligt curlade och bortskämda. Lever i en fantasivärld. Det är iofs bättre nu än det har varit, men jag skulle aldrig klara att tex åka på en gemensam resa eller nåt sånt. -
Om man kan leva med barn man inte tycker om beror helt uteslutande på hur umgänget ser ut. Att träffa någon man inte gillar vh är inte hela världen. Men att bo på heltid med personer man inte kan med, kommer inte att funka speciellt länge.MinaE skrev 2013-04-08 18:14:02 följande:Det gäller självklart de som inte kan tycka om sina bonusbarn.
Bättre = Tänka lite mer på vad man kläcker ur sig. En bio förälder är aningen lättare som barn att ha överseende med än en främmande människa som man sitter i beroende ställning till.
Klart man får tycka saker är jobbiga jag har aldrig påstått annat. Du kanske får läsa med viss flexibilitet och inte hård dra allt så förbannat hela tiden.
Allt beror på HUR man säger och gör saker och ting.
Finns det egentligen någon som med vett och vilje flyttar ihop med någon som har sina barn på heltid, om man verkligen inte tycker om/avskyr blotta tanken på dem?
Det där att tänka på vad man kläcker ur sig går åt båda håll. Naturligtvis är det lättare för ett äldre barn att tänka efter före. Men jag tror det är rättså vanligt att det skär sig i högre eller lägre grad där, eftersom man bor upp på varann så kommer man även att bli irriterade på varann, pga olika vanor och tankesätt eller personlighet. Är det inte en närstående man har starkare band till som snäser av en, då kommer automatiskt taggarna ut och det är inget man glömmer i första taget.
Jag har alltid tänkt arbetskamrater när jag träffat hans barn, då får man en artig, korrekt relation till varann. -
Precis därför jag är stark förespråkare för att gå in i förhållandet och luta sig tillbaks och iakta, se hur det funkar med barnen. Se om han vill ha en mamma eller partner, stämmer det sen inte överrens med det man själv vill så säger man tack och adjö.LindaEfraim skrev 2013-04-19 10:39:37 följande:En fantastisk man som inte orkar med sin vardag utan att låta en annan kvinna styra upp hans liv. Jo han är nog tacksam att han slipper själv. Väldigt vanligt att männens nya tar över den rollen hans förre detta fru axlade. Väldigt bekvämlighet.
-
Då måste min mans barn va svårt traumatiserade nu, eftersom deras mamma och pappa lade dem i egen säng direkt från födseln.LindaEfraim skrev 2013-04-19 11:53:08 följande:Den dagen TS får egna barn kommer hon omvärdera hela sitt tänk eller bli lika lat som sin man och hans första fru och låta barnen samsova och mysa i sängen. Detta kommer skapa agg hos hennes barns äldre syskon och den dagen hennes man dör kommer särkullsbarnen se till att de får sin arvslott med råge och sätter den empatilösa gaggande på bar backe. Det finns allt för många sådana scenarier. Se bara på Jarl Kulles särkullsbarn och hans frus arvstvist.
Våra gemensamma låg hos oss.
Sen är det stor skillnad på egna och andras barn, jag skulle inte frivilligt dela säng med hans barn, om det inte var direkt nödvändigt utav någon orsak.
Nu var dom iofs tonåringar, men jag hade nog inte varit mer positiv till det även om dom varit yngre.
Arvstvister rör sig uteslutande om pengar och inget annat. Det finns hur många som helst som varit vänner tills pengar kommit emellan, sen har dom aldrig pratat med varann igen.
När det finns särkullar ska man alltid va noga med att ha allt på papper och juridiskt korrekt.