Jag är bonusmamman ni älskar att hata
Ok intresseflaggan vajar
Inlägg från: Anonym
|
-
-
Och? Vad vill du diskutera?
-
Barnen känner sig garanterat varken hemma eller som en del i familjen, men det hör ju inte till diskussionen.Anonym (styvmor) skrev 2013-03-26 13:15:39 följande:Detta är precis de saker som bonusmammor normalt får skit och jagade för på fl. Min poäng är: tänk lite längre än vad näsan räcker innan ni börjar er "häxjakt"och läsa inte in en massa egna saker som faktiskt inte står i texten. Bara för att man har ett bonusbarn så behöver man inte hata det, bara för att man inte älskar det så behöver man inte åtsidosätta det.
-
De behandlas som många barn som är familjehemsplacerade. De får vad de behöver, men är inte speciellt önskade och omtyckta. De klarar sig under uppväxten, det kan gå hyfsat i skolan, sen bryter de ihop i slutet av gymnasiet och mår pyton. Ett helt vanligt scenario när inte ens föräldern orkar med barnen, som du faktiskt skriver. Det tär att bo med människor som egentligen önskade bort en, när man växer upp. Men som sagt, de överlever.Anonym (styvmor) skrev 2013-03-26 13:27:36 följande:Och det vet du hur? för att du har en kamera uppsatt hemma hos oss?
Barnen känner sig hemma och ÄR familjen. Det ena utesluter inte det andra. Men det är bara biologiska föräldrar som får säga att deras barn är skit jobbiga. Barn är inte mindre jobbiga för det inte finns blodsband när man lever med dem näst intill varje dag. Där emot så finns inte den ovillkorliga kärlek mellan barn och den vuxne... -
Var skriver Ts att han gör det?Nattsvart skrev 2013-03-26 13:32:23 följande:Men dom bor ju med sin pappa som älskar som villkorslöst! Alla måste inte älska alla.
-
Han blev påtvingad barnen på heltid pga mammans psykiska sjukdom, han är på väg in i väggen.... Hur orkar han, som är mentalt slut, älska sina barn villkorslöst?Nattsvart skrev 2013-03-26 13:39:33 följande:Ingenstans, men det kan man väl nästan anta? Ts; älskar din man sina barn villkorslöst?
-
Indirekt genom att vilja ha mer egen tid med din man. Men absolut tillåter du att de finns. Det är det jag skriver, de kommer att klara sig, men givetvis kommer barndomen att ärra dem.Anonym (styvmor) skrev 2013-03-26 13:41:56 följande:Jag har inte sagt att jag önskar bort dem, jag har inte heller sagt att jag inte tycker väldigt mkt om dem. Det jag har sagt är att jag tycker de oftare är skitjobbiga än underbara, detta är så långt ut man kan gå åt sidan åt varje håll. Där i mellan finns ett helt spann av nyanser. Jag har sagt att jag önskar mer egen tid med deras pappa. Kanske inte så konstigt när vi typ aldrig får avlastning.
Varför söker han inte kontaktfamilj? Varför ställer barnens släkt aldrig upp? Varför skaffade han fler barn än han visste att han skulle orka med på egen hand? -
Okej, så han behöver inte en massa egentid med dig utan barnen? Det är ditt behov?Anonym (styvmor) skrev 2013-03-26 13:45:24 följande:Han är inte på väg in i väggen längre. Vi fixade de förändringar som behövdes för att han skulle få kraften tillbaka. och ja han älskar sin barn villkorslöst. Han är en helt fantastisk pappa.
Det blir säkert bra. -
Nej. För att de bor med en utmattad pappa och hans sambo som helst inte vill ha dem där men som accepterar dem.Ess skrev 2013-03-26 15:13:48 följande:För att dom infört regler och inte får bära sig åt som apor längre?
-
Precis. De överlever men lär knappast ha haft en idyllisk barndom.Ess skrev 2013-03-26 15:41:20 följande:Vad är alternativet?
Det är ju bra att ts accepterar dem, vad mer kan man begära. Det är ju en helt annan sak om hon hatat varje sekund och längtat efter att dom skulle flytta hemifrån.