Dela med er: POSITIVA förlossningsupplevelser!
Vilgot o Lillpyret skrev 2013-03-23 21:21:46 följande:
-Att spricka. Det gör ont i hela mig då jag tänker på det. Det är omöjligt att förstå hur ett barn kan komma ut genom vaginan.-Att behöva sys. Jag gillar verkligen inte nålar och jag gillar definitivt inte tanken på att behöva bli sydd i underlivet.
-Att bli klippt. Ja, jag tycker att den meningen säger allt. Jag vill inte att någon klipper i en del av mig som innehåller känselreceptorer.
-Att det ska bli bråttom, att barnet behöver komma ut på en gång och att jag måste krysta trots att jag inte vågar. Att det gör fruktansvärt ont att trycka på men att jag måste göra det för att rädda livet på mitt barn. Hemska tanke! Om jag inte skulle klara av att krysta och barnet skulle få syrebrist med någon bestående skada så skulle jag för resten av mitt liv klandra mig själv.
-Smärtan. Jag tycker att det gör ont och är fruktansvärt obehagligt att lämna cellprov från livmodertappen. Då de tar cellprov använder de en tops. Jag kan inte tänka mig hur det känns att ha ett stort huvud där...
/Michaela
- Att behöva sys. Huden är fortfarande lite naturligt bedövad och bm använder vanligen kylspray. Inga problem alltså!
- Att bli klippt. Har hänt mig en gång på 7 förlossningar. Det kändes som att hon gav en liten spruta (storlek tandläkarbedövning ungefär) och jag fattade inte ens att hon klippt förrän efteråt.
- Att måsta krysta fast man inte törs. Hände mig vid min första förlossning. Bm gav mig en lokalbedövning så jag helt tappade känseln i huden. Då vågade jag krysta.
- Smärtan. De flesta är överens om att det som gör ont är värkarna och inte själva utdrivningsskedet. Själv har jag använt mig av psykoprofylax och på det sättet blivit helt smärtfri vid krystningen.