sambo vill ge syster ägg, jag vill inte.

Hej

Jag är tillsammans med en kvinna sedan ca 10 år och vi har 2  pojkar  tillsammans. VI är båda 35 år gamla och tänker inte skaffa fler barn för vi är nöjda och lyckliga som det är.

Min sambo har en syster som är några år äldre och även hon har 2 barn sedan tidigare med en man som hon skildes ifrån för ett par eller några år sedan.
Det tog inte så lång tid innan hon träffade en annan man och de bor nu tillsammans och har hennes barn varannan vecka.

Hennes nya kille som är 41 år gammal har inte några barn sedan tidigare och de försöker nu få ett barn tillsammans.  Problemet är ju då att det inte går nåt bra! Hans spermier är för dåliga och hon har inga eller dåliga ägg. Jag vet inte riktigt men de har försökt med nån slags behandling med att befrukta ägget några gånger och det har misslyckats.

Nu har frågan kommit om min sambo vill skänka ägg till henne för att bli befruktad med hans spermier.
Eller rättare sagt, det började som en fråga ( jag sade tvärt nej direkt) men nu börjar det bli outhärdligt.

De menar att hon vill ha ett barn som har samma gener som henne och att väntetiden på en donator är så pass lång att det kommer att bli försent. Min sambo kan tänka sig att hjälpa sin syster och menar att hon inte kommer att känna att det är hennes barn (vilket det ju är egentligen).

Personligen känner jag ett avsky för det här. Jag vill inte att mina barn ska vara ett syskon med sina kusiner. Jag vill inte heller att min sambos gener ska beblandas med hennes kille. Dessutom så tror jag inte på att min sambo kommer att se detta eventuella barn som ett syskonbarn. Jag är rädd för att det blir mer känslor än så och jobbiga konflikter i framtiden. Jag tycker helt enkelt att det är fel för alla inblandade.

Hennes nya kille har haft hela livet på sig att skaffa barn men valt att prioritera bort eller inte brytt sig ( ingen aning) och nu tycker jag att tåget har gått. Skaffa en yngre kvinna,adoptera eller acceptera läget tycker jag.

Är jag egoistisk för att jag tycker så här? Det känns nu som att det är mitt fel att de inte kan få barn pga att jag är emot detta. Jag missunnar ingen att få barn då det är det bästa som finns i livet.
Men jag kan inte rå för att jag tycker såhär och går de vidare med detta trots att jag tydligt sagt att jag är emot det så vet jag inte om jag kommer att kunna acceptera det. Dvs vi kommer kanske att gå ifrån varandra.

Hoppas att nån känner igen sig och har nåt svar..