Hur ska jag tänka ang umgänge/inget umgänge (anmäld pappa)

Har sktivit en tidigare tråd jag inte inte hittar ju men kortfattat, sonen är 8 år, har Atypisk Autism och uppmärksamhetstöring, bor med mig och min sambo 8som varit med sedan sonen var 1 år) samt har umgänge med sin pappa och hans familj (sambo och 5 barn utöver).

En socanmälan gjordes efter jul pga pojken uppgett att hans pappa slagit honom, han hade även en lång historia om exakt när/var/hur och med tanke på hans funktionsnedsättning med begränsad fantasi så skulle han inte kunna ljuga ihop en så pass hållbar historia och hålla fast vid den så länge som han gjort bara sådär, minst sagt är han kanske Sveriges sämsta lögnare. Anmälan gjordes av mig samt skolan som han också berättat för, både skolan och socialtjänsten anser sonen vara trovärdig. I och med anmälan så kontaktades även soc i pappans kommun eftersom sonen uppgivit att den som får mest stryk är hans lillasyster. Vet själv med mig att pappan har ett extremt humör som han inte kan hejda vilket också var den största anledningen till att vi separarerade.

Umgänget har upphört sedan jul, ingen har hört av sig till sonen vare  sig pappan eller hans familj.Jag hade velat att de träffades för sonens skull MEN under skyddade former för ett tryggt umgänge, soc erbjöd pappan kurser i både föräldraskap, diagnosen och annat men pappan ansåg att han inte hade några problem alls, till saken hör också att jag VET att pappan har problem med sonen, speciellt med tanke på sonens diagnos där man måste ligga steget före, varva energigivare med energitagare, ha koll på lek och samspel, sonen är inte utåtagerande men eftersom han tar in på tok för många intryck så orkar han tex inte med en hel släktmiddag, eller leka med för många barn utan struktur, då eskalerar han och till sist bryter ihop, detta struntar pappan i och anser att det inte finns någon diagnos men i och med det så blir det ju extra jobbigt där.

Eftersom pappan nekar att ta emot hjälp av socialtjänsten säger de att de inte kan göra mer, jag föreslog att få en kontaktperson som kunde vara med under umgänget vilket de skulle testa mycket för att jag vet att både pappan och hans familj är arga på sonen och förmodligen kommer att ställa honom mot väggen, sonens önskemål är att träffa pappa och syskonen men att pappa inte slåss.

Jag har enskild vårdnad vilket soc säger att då bestämmer jag själv, jag och soc har erbjudit olika alternativ men pappan vägrar, tex att umgås över dagen. Jag är kluven, ska jag skicka sonen VH och hoppas på det bästa (vilket var ett alternativ från soc, då de sa att även om de lägger ner här så har man i deras hemkommun valt att starta en utredning ang deras andra barn så de är påpassade. Känner samtidigt att det även är pappans ansvar att faktiskt träffa sonen och engagera sig inte bara mitt.

Och mitt i det hela står en pojke som förvisso vill träffa sin pappa men är rädd att bli slagen, en ide var att farmor kunde vara med under umgänget vilket soc föreslog men hon kunde/ville inte så det är uteslutet.
Sonen är också i dags datum mycket ledsen, pappa har slagit flera år men först nu vågade han berätta vilket han tyckt varit jättejobbigt att göra och skäms, jag, soc och skolan uppmuntrade honom i att det var jättebra att han berättade men han ser ju också vad konsekvensen blir dvs att pappa inte vill träffa honom, hans om än lite naiva förhoppning var att "pappa skulle få hjälp att sluta slåss" inte att pappa skulle försvinna.

Hur skulle ni tänka? Skicka iväg barnet till kanske ännu en misshandel? Eller vänta på att pappan själv skall ta tag i sig vilket nte kommer att hända och helt enkelt strunta i umgänge eftersom han inte accepterar vare sig stöd/hjälp eller annat umgänge än varannan helg.