Gemensam vårdnad, jag vill flytta med barnet.

Svårt när det är så långt! Det är väl bara varannan vecka som kan gälla efter en sådan flytt? Men jag förstår helt dina tankar och hade det inte varit för pappaumgänget så hade jag tyckt att det vore självklart med en flytt. 

Kan pappan tycka att han ska ta hand om barnet på heltid och stämma dig för det så lär du ju ta en risk med en ev. flytt. Annars tror jag att du kan flytta utan att förlora barnet. Jobb och vänner är ändå också en viktig faktor.

Varannan helg menade jag naturligtvis! Men ser att det inte är aktuellt. Tycker gott att du kan flytta, det gynnar ju både dig och barnet. Umgänge kan ni ju säkert ordna ändå även om det inte blir i samma utsträckning som idag. Mår du bra mår ert barn bra och det är du som är huvudansvarig och därför viktigast av er två föräldrar. Tycker jag då

Ska du resa de 40 milen med barnet varje vecka för umgänge sen då?

De kan kanske komma överrens om att hjälpas åt med kostnader för resor för umgänge. Eftersom pappan inte är en förälder utan en ansvarslös lekfarbror någon timme i veckan så känns det högre prioriterar att den enda ansvariga vuxna som faktiskt tar hand om barnet får möjlighet till stöttning innan hon blir utbränd och långtidssjukskriven. När pappan inte KAN ta hand om ett barn själv ens någon timme och inte heller bryr sig om att nämna att han skiter i dagens umgänge så tycker jag inte hans vilja ska spela så stor roll. Barnet gynnas bättre av att ha en frisk och orkande mamma och en pappa hon ser då och då än en sjuk och utbränd mamma och en pappa som hon ser ...ja just det ja, det var då och då nu med... I alla många andra fall står jag på den försummade pappans sida men i detta så förstår jag faktiskt ts. Barnet vinner inte i längden på att bo kvar, det är bara pappan som inte beter sig som en pappa som gör det - alltså mindre viktigt..
k

Ansvarslös lekfarbror? Han har diagnoser...

Den som flyttar blir ansvarig för att se till att barnet kommer sig till umgänge.

Diagnos eller inte, hans behov av att få leka övervakat med dottern medan mamman som uppfostrar och tar hand om barnet går in i väggenstruntar jag faktiskt i. Av två onda ting gynnas dottern bra mkt mer av EN fullt fungerande förälder än två dysfunktionella. Man kan inte anpassa både ts och barnets hela tillvaro och hälsa efter att pappan ska kunna dutta på ÖF en gång i veckan (om han då ens kommer). Diagnos eller inte, hans behov kan inte styra två andra människors liv. Om alternativet till en flytt blir en sönderbränd mamma som själv börjar plocka på sig diagnoser så vinner barnet på att flytta, och det med hästlängder...

Jo det kan ts visst. Flyttar hon så kommer adressen för barnet ändras efter ett tag pga att flickan har sin huvudsakliga dygnsvila hos sin mamma (100% till och med i detta fall). Pappan kommer inte kunna kräva tillbaka dottern för han är själv bedömd som helt oförmögen att ens passa henne någon timma utan konstant övervakning. Vad skulle hända menar du? Att de hämtar barnet från ts och placerar det i familjehem för att pappan ska kunna leka bevakat med henne någon gång per vecka? Du tror att det skulle var socialens första val istället för att låta barnet växa upp med sin mamma som haft henne all tid hittills och som behöver flytta för att behålla hälsa och ork? Mjää.. Du kan visst flytta ts. I de fall pappan funkar kan han ju få fullt boende pga en sådan sak men eftersom det inte tycks vara ena ett alternativ i drömmarnas värld för er så sitter du rätt säkert! Tror inte att barnet ses som en vinnare i att hon får behålla glesa lekstunder med ppp på bekostnad av sin uppfostrande och omhändertagande förälders psykiska och fysiska hälsa..

Varför startar du ens en tråd om du redan har bestämt dig? Vet du helt säkert att han inte kan stämma dig för att få boendet så är det väl bara att skita i allt och flytta?