Anonym (Mamman)

Äldre 18 Mar 22:28

12 svar

Gemensam vårdnad, jag vill flytta med barnet.

Jag och pappan gick isär i dec, vi hade försökt ett tag men det gick inte att fortsätta. Korta orsaken är att pappan har diverse diagnoser bla. aspergers och kräver enhel del hjälp och stöd och han har inte gjort mycket hemma eller med barnet. Det blev värre när han fick sin aspergersdiagnos i sommras är som han skyller allt på diagnosen och när barnet kom så blev det också lite värre. Tror att det blev förmycket stress och han kan inte hanter situationen, han har svårt att läsa av vad barnet vill och se faror och tänka ett steg före.

Barnet är sjukt och kräver enhel del både jobbiga kvällar och nätter osv. Jag är sjukskriven nu för jag har inte sovit bra på över 2.5år och inte haft någon direkt avlastning mer än förskolan där barnet kan vistas i en miljö som fungerar.

Jag kommer från en annan stad 40mil bort, jag flyttade till kärleken. Men här har jag inget socialt nätverk mer än svärmor som jag har bra kontakt med trots att jag och mannen separerat, vi pratar och träffas oftare än hon och hennes son. Jag har inte direkt några vänner heller för jag har bara varit fokuserad på barnet och mannen de senaste 2.5åren. Har inte haft energi över till att träffa vänner. Barnet gör att det är svårt att gå ut på cafe eller öppna förskolan också för risken är stor att barnet blir sjukt.

Nu vill jag flytta närmare mina släktingar och vänner där jag kan få avlastning och hjälp med barnet men också chans till jobb. Här kan jag bara jobba under den tiden som förskolan har öppet, något nattis kan barnet inte gå på för där finns inte resurser eller kunskap för att det skulle funka.

Pratade med en sochandläggare men hon hade inte riktigt koll utan sa att jag bör få flytta men när jag sökt lite så verkar det svårt om pappan inte säger ja. Jag tror inte han kommer säga ja om jag frågar för i hans huvud så är han en engagerad och bra pappa. Idag har de umgänge 2.5timme/vecka på en aktivitet typ öppen förskola där det finns personal med kunskap och kan stötta pappan och hjälpa till om barnet tex. blir sjukt och behöver mediciner mm. Sen träffas vi hemma hos mig och barnet ibland på lördagkvällarna och äter och tittar på någon film, men han driver inte på det själv utan avbokar lite då och då.

Ska jag orka om barnet blir sämre eller har sämre perioder behöver jag hjälp, ska jag kunna jobba igen behöver jag hjälp från vänner omkring mig som kan ta barnet när förskolan är stängd om jag inte hittar jobb som är enbart mån-fre 7-17, vilket är svårt när man är utb. innom vården.

Hur är det, kan jag flytta mot hans vilja? Om det ska bli tvist om det vad krävs för att jag ska vinna den?

Anonym

Äldre 19 Mar 11:25

#1

Svårt när det är så långt! Det är väl bara varannan vecka som kan gälla efter en sådan flytt? Men jag förstår helt dina tankar och hade det inte varit för pappaumgänget så hade jag tyckt att det vore självklart med en flytt.

Kan pappan tycka att han ska ta hand om barnet på heltid och stämma dig för det så lär du ju ta en risk med en ev. flytt. Annars tror jag att du kan flytta utan att förlora barnet. Jobb och vänner är ändå också en viktig faktor.

Anonym (Mamman) Trådstartaren

Äldre 19 Mar 17:42

#2

Anonym skrev 2013-03-19 11:25:56 följande:

Svårt när det är så långt! Det är väl bara varannan vecka som kan gälla efter en sådan flytt? Men jag förstår helt dina tankar och hade det inte varit för pappaumgänget så hade jag tyckt att det vore självklart med en flytt.

Kan pappan tycka att han ska ta hand om barnet på heltid och stämma dig för det så lär du ju ta en risk med en ev. flytt. Annars tror jag att du kan flytta utan att förlora barnet. Jobb och vänner är ändå också en viktig faktor.

Pga. hans funktionshinder så fixar han inte att ha barnet själv, vi fick intyg på det när barnet var kring året, var så förskolan skulle gå efter mina tider och inte pappans. 2 gånger det senaste året har han haft barnet 2-3 timmar när jag varit på föräldramöte och en middag. Annars är allt med mig eller annan personal.

Så skulle han stämma mig skulle han aldrig få barnet på heltid. Finns så många som kan hjälpa mig att intyga att han har stora brister i föräldraskapet. Bla. sochandläggaren som jag träffar på öppna förskolan, hon har träffat pappan någon gång men har hört om vad han gjort och inte, så det tror jag inte är någon risk.

Idag kom han inte ens på umgänget och hörde inte av sig heller så jag fick stanna kvar igen med barnet och leka och vänta på ifall han skulle komma.

Anonym

Äldre 19 Mar 19:26

#3

Varannan helg menade jag naturligtvis! Men ser att det inte är aktuellt. Tycker gott att du kan flytta, det gynnar ju både dig och barnet. Umgänge kan ni ju säkert ordna ändå även om det inte blir i samma utsträckning som idag. Mår du bra mår ert barn bra och det är du som är huvudansvarig och därför viktigast av er två föräldrar. Tycker jag då

Anonym

Äldre 20 Mar 11:29

#4

Anonym (Mamman) skrev 2013-03-19 17:42:22 följande:

Pga. hans funktionshinder så fixar han inte att ha barnet själv, vi fick intyg på det när barnet var kring året, var så förskolan skulle gå efter mina tider och inte pappans. 2 gånger det senaste året har han haft barnet 2-3 timmar när jag varit på föräldramöte och en middag. Annars är allt med mig eller annan personal.

Så skulle han stämma mig skulle han aldrig få barnet på heltid. Finns så många som kan hjälpa mig att intyga att han har stora brister i föräldraskapet. Bla. sochandläggaren som jag träffar på öppna förskolan, hon har träffat pappan någon gång men har hört om vad han gjort och inte, så det tror jag inte är någon risk.

Idag kom han inte ens på umgänget och hörde inte av sig heller så jag fick stanna kvar igen med barnet och leka och vänta på ifall han skulle komma.

Ska du resa de 40 milen med barnet varje vecka för umgänge sen då?

Anonym

Äldre 20 Mar 12:49

#5

Anonym skrev 2013-03-20 11:29:03 följande:

Ska du resa de 40 milen med barnet varje vecka för umgänge sen då?

De kan kanske komma överrens om att hjälpas åt med kostnader för resor för umgänge. Eftersom pappan inte är en förälder utan en ansvarslös lekfarbror någon timme i veckan så känns det högre prioriterar att den enda ansvariga vuxna som faktiskt tar hand om barnet får möjlighet till stöttning innan hon blir utbränd och långtidssjukskriven. När pappan inte KAN ta hand om ett barn själv ens någon timme och inte heller bryr sig om att nämna att han skiter i dagens umgänge så tycker jag inte hans vilja ska spela så stor roll. Barnet gynnas bättre av att ha en frisk och orkande mamma och en pappa hon ser då och då än en sjuk och utbränd mamma och en pappa som hon ser ...ja just det ja, det var då och då nu med... I alla många andra fall står jag på den försummade pappans sida men i detta så förstår jag faktiskt ts. Barnet vinner inte i längden på att bo kvar, det är bara pappan som inte beter sig som en pappa som gör det - alltså mindre viktigt..

Anonym skrev 2013-03-20 11:29:03 följande:

Ska du resa de 40 milen med barnet varje vecka för umgänge sen då?

k

Anonym

Äldre 20 Mar 13:19

#6

Anonym skrev 2013-03-20 12:49:39 följande:

De kan kanske komma överrens om att hjälpas åt med kostnader för resor för umgänge. Eftersom pappan inte är en förälder utan en ansvarslös lekfarbror någon timme i veckan så känns det högre prioriterar att den enda ansvariga vuxna som faktiskt tar hand om barnet får möjlighet till stöttning innan hon blir utbränd och långtidssjukskriven. När pappan inte KAN ta hand om ett barn själv ens någon timme och inte heller bryr sig om att nämna att han skiter i dagens umgänge så tycker jag inte hans vilja ska spela så stor roll. Barnet gynnas bättre av att ha en frisk och orkande mamma och en pappa hon ser då och då än en sjuk och utbränd mamma och en pappa som hon ser ...ja just det ja, det var då och då nu med... I alla många andra fall står jag på den försummade pappans sida men i detta så förstår jag faktiskt ts. Barnet vinner inte i längden på att bo kvar, det är bara pappan som inte beter sig som en pappa som gör det - alltså mindre viktigt..
k

Ansvarslös lekfarbror? Han har diagnoser...

Den som flyttar blir ansvarig för att se till att barnet kommer sig till umgänge.

Raggarmunk

Äldre 20 Mar 13:23

#7

Oavsett avstånd så kommer du inte kunna flytta en meter utan underskrift av fadern då ni har gemensam....

dvs ditt barn får inte adressändra utan underskrift av BÅDA vårdnadshavarna....

Anonym

Äldre 20 Mar 20:36

#8

Anonym skrev 2013-03-20 13:19:45 följande:

Ansvarslös lekfarbror? Han har diagnoser... Den som flyttar blir ansvarig för att se till att barnet kommer sig till umgänge.

Diagnos eller inte, hans behov av att få leka övervakat med dottern medan mamman som uppfostrar och tar hand om barnet går in i väggenstruntar jag faktiskt i. Av två onda ting gynnas dottern bra mkt mer av EN fullt fungerande förälder än två dysfunktionella. Man kan inte anpassa både ts och barnets hela tillvaro och hälsa efter att pappan ska kunna dutta på ÖF en gång i veckan (om han då ens kommer). Diagnos eller inte, hans behov kan inte styra två andra människors liv. Om alternativet till en flytt blir en sönderbränd mamma som själv börjar plocka på sig diagnoser så vinner barnet på att flytta, och det med hästlängder...

Anonym skrev 2013-03-20 13:19:45 följande:

Ansvarslös lekfarbror? Han har diagnoser... Den som flyttar blir ansvarig för att se till att barnet kommer sig till umgänge.

Anonym

Äldre 20 Mar 20:42

#9

Raggarmunk skrev 2013-03-20 13:23:52 följande:

Oavsett avstånd så kommer du inte kunna flytta en meter utan underskrift av fadern då ni har gemensam.... dvs ditt barn får inte adressändra utan underskrift av BÅDA vårdnadshavarna....

Raggarmunk skrev 2013-03-20 13:23:52 följande:

Oavsett avstånd så kommer du inte kunna flytta en meter utan underskrift av fadern då ni har gemensam.... dvs ditt barn får inte adressändra utan underskrift av BÅDA vårdnadshavarna....

Jo det kan ts visst. Flyttar hon så kommer adressen för barnet ändras efter ett tag pga att flickan har sin huvudsakliga dygnsvila hos sin mamma (100% till och med i detta fall). Pappan kommer inte kunna kräva tillbaka dottern för han är själv bedömd som helt oförmögen att ens passa henne någon timma utan konstant övervakning. Vad skulle hända menar du? Att de hämtar barnet från ts och placerar det i familjehem för att pappan ska kunna leka bevakat med henne någon gång per vecka? Du tror att det skulle var socialens första val istället för att låta barnet växa upp med sin mamma som haft henne all tid hittills och som behöver flytta för att behålla hälsa och ork? Mjää.. Du kan visst flytta ts. I de fall pappan funkar kan han ju få fullt boende pga en sådan sak men eftersom det inte tycks vara ena ett alternativ i drömmarnas värld för er så sitter du rätt säkert! Tror inte att barnet ses som en vinnare i att hon får behålla glesa lekstunder med ppp på bekostnad av sin uppfostrande och omhändertagande förälders psykiska och fysiska hälsa..

Anonym (Mamman) Trådstartaren

Äldre 21 Mar 09:27

#10

Anonym skrev 2013-03-20 20:42:07 följande:

Jo det kan ts visst. Flyttar hon så kommer adressen för barnet ändras efter ett tag pga att flickan har sin huvudsakliga dygnsvila hos sin mamma (100% till och med i detta fall). Pappan kommer inte kunna kräva tillbaka dottern för han är själv bedömd som helt oförmögen att ens passa henne någon timma utan konstant övervakning. Vad skulle hända menar du? Att de hämtar barnet från ts och placerar det i familjehem för att pappan ska kunna leka bevakat med henne någon gång per vecka? Du tror att det skulle var socialens första val istället för att låta barnet växa upp med sin mamma som haft henne all tid hittills och som behöver flytta för att behålla hälsa och ork? Mjää.. Du kan visst flytta ts. I de fall pappan funkar kan han ju få fullt boende pga en sådan sak men eftersom det inte tycks vara ena ett alternativ i drömmarnas värld för er så sitter du rätt säkert! Tror inte att barnet ses som en vinnare i att hon får behålla glesa lekstunder med ppp på bekostnad av sin uppfostrande och omhändertagande förälders psykiska och fysiska hälsa..

Precis så ser jag det också, i långa loppet så mår barnet bättre av att jag kan få lite avlastning, barnet kan få umgås med "normala" vuxna människor, bla. min bror engagerar sig mer än pappan och finns där mer än en stund när det passar honom. Nog för att pappan också har rättigheter men det har barnet med, hur många gånger ska det vara ok att barnet blir besviket för att pappan inte kommer och behöva anpassa sig efter pappan som inte vill en massa saker.

Jag önskar att pappan hade funnits där mer och mer än korta stunder. Umgänget på aktiviteten är mest att pappan sitter och gör saker och fikar och barnet springer runt och leker själv. Kanske kan det funka bättre om ett par år när barnet är äldre och kan klara sig själv, att ha koll på när det är dax att äta, varför barnet är ledset, se faror osv. är något pappan inte klarar. Vi har tränat massor och fått hjälp men han orkar inte ta in det.

Vi gick isär för att det inte funkade, han krävde så mycket hjälp och stöd och blev stressad av barnet. Kunde inte i min vildaste fantasi inse att det skulle bli så påfrestande för honom med ett barn. Han var engagerad innan barnet kom och vi pratade ofta om barnuppfostran osv. Men sen blev det förmycket för honom med en svår förlossning och hans bild av vad som krävs i engagemang både fysiskt och psykiskt när man har barn stämde nog inte överrens med verkligheten.

Hade jag vetat det så skulle jag sett till att vi gått isär tidigare innan jag brände ut mig,

Det soc/rätt som ens tänker tanken på att pappan ska ha barnet på heltid lär inte överleva många minuter i massmedia. Jag tänkte kontakt soc/familjerätten och se vad de säger, om de kan prata med pappan om umgänget och att han måste höra av sig om han kommer eller inte. Se vad jag behöver göra för att visa att vi fösökt om och om igen men att det inte funkar.

Med umgänget är ett alternativ sen att jag och barnet åker upp och hälsar på, barnets farmor bor i samma stad men klarar inte av att ta barnet så ofta, hon har mycket med sitt liv men vi har bra kontakt och skulle kunna bo där några dagar. Om pappan inte åker mer till oss, men jag skulle gissa på att det inte kommer ske.

Anonym

Äldre 21 Mar 10:45

#11

Varför startar du ens en tråd om du redan har bestämt dig? Vet du helt säkert att han inte kan stämma dig för att få boendet så är det väl bara att skita i allt och flytta?

Anonym (Mamman) Trådstartaren

Äldre 21 Mar 13:33

#12

Anonym skrev 2013-03-21 10:45:54 följande:

Varför startar du ens en tråd om du redan har bestämt dig? Vet du helt säkert att han inte kan stämma dig för att få boendet så är det väl bara att skita i allt och flytta?

jadu, det kan du fundera på. Bestämt mig har jag långt ifrån gjort, saker är sällan så enkla.

Gemensam vårdnad, jag vill flytta med barnet.

INNEHÅLL