Anonym (För sent...)

Äldre 28 Feb 20:32

14 svar

Klimakteriet?

Jag fick en son ,vår lille sladd när jag var 40, fyra år sedan.
Efter det har jag haft 6 missfall, då vi gärna hade viljat få ett jämngammalt syskon till honom.
Mensen har de sista 3 åren varit allt från gles,riklig för att under förra året komma tätare och väldigt sparsam. Humörsvängningar, fruktansvärd huvudvärk.
Sista mens jag hade var 11 dec. Nu har jag varit sjuk en del sedan i julas och nyligen opererat bort gallan, men något säger mig att jag faktiskt kan ha gått igenom klimakteriet utan att fattat att det var just det...Allt man läser om klimakteriet tyder på det, alla symptom osv. vad gäller vallningar så är det först nu jag känner av det lite smått, men de är bara några minuter och inget jag störs av....
Det gör mig ledsen då jag inte ännu hade gett upp tanken på ett till barn, rent av deprimerad.Jag KÄNNER mig ju inte gammal, eller har inte gjort innan ,trots åldern. Min man är 5 år yngre, och jag tycker detta känns jobbigt att prata om med honom.
Livet tar sina egna vägar.....
Någon annan som känner igen sig?

Anonym (Barnlös)

Äldre 3 Mar 10:01

#1

Jag känner inte igen mig, men vill bara komma med en tanke i all välmening. Du kanske redan har tänkt på detta själv, och det är ju dessutom lättare sagt än gjort.

Vilket tror du är din mest framkomliga väg till lycka?

Borde det inte vara att acceptera hur din familj ser ut, och ta vara på det? Tror du att det är så viktigt för din yngste att få ett jämnårigt syskon, att det är värt att hans mamma gick igenom sex missfall? Vad skulle du tycka om det var din egen mamma som gjort sådana uppoffringar för dig? Det beror såklart på om den sjunde graviditeten blir ett syskon, då är ju det värt allt. Men nu verkar det ju inte bli så, efter vad du beskriver. Kanske bättre att ta itu med hur familjen kan vara bästa möjliga, utan det där sista barnet som aldrig blev?

Lättare sagt än gjort ja, men inte omöjligt med tanke på att du ju ändå måste ha väldigt mycket att glädjas åt redan nu?

Duckan

Äldre 3 Mar 10:04

#2

Det är ett enkelt blodprov ts, gör det så vet du sen om det är klimakteriet eller ej.

Duckan

Äldre 3 Mar 10:14

#3

Kan tillägga att mina vallningar inte gick (tar tabletter nu) att ignorera, nätterna var hemska så jag var rätt säker på min sak.

Anonym (För sent...) Trådstartaren

Äldre 3 Mar 10:43

#4

Anonym (Barnlös) skrev 2013-03-03 10:01:26 följande:

Jag känner inte igen mig, men vill bara komma med en tanke i all välmening. Du kanske redan har tänkt på detta själv, och det är ju dessutom lättare sagt än gjort.

Vilket tror du är din mest framkomliga väg till lycka?

Borde det inte vara att acceptera hur din familj ser ut, och ta vara på det? Tror du att det är så viktigt för din yngste att få ett jämnårigt syskon, att det är värt att hans mamma gick igenom sex missfall? Vad skulle du tycka om det var din egen mamma som gjort sådana uppoffringar för dig? Det beror såklart på om den sjunde graviditeten blir ett syskon, då är ju det värt allt. Men nu verkar det ju inte bli så, efter vad du beskriver. Kanske bättre att ta itu med hur familjen kan vara bästa möjliga, utan det där sista barnet som aldrig blev?

Lättare sagt än gjort ja, men inte omöjligt med tanke på att du ju ändå måste ha väldigt mycket att glädjas åt redan nu?

Jag kan förstå att mitt inlägg här kan uppfattas som väldigt otacksamt och rentav provocerande för er som inte har barn, absolut.
Men, inlägget handlar inte om VARFÖR jag/vi kämpat för ett syskon till honom, det är för smärtsamt att tala om och skulle i så fall legat i en helt annan tråd..
Jag har inte haft föräldrar efter 3 års ålder, min barndom och uppväxt önskar jag ingen, men hade jag haft föräldrar och varit i min sons situation och fått reda på att föräldrarna inte ens försökt så hade jag nog blivit ledsen....
Om jag har väldigt mycket att glädjas åt?
Ja, allt är ju relativt...

Duckan skrev 2013-03-03 10:04:20 följande:

Det är ett enkelt blodprov ts, gör det så vet du sen om det är klimakteriet eller ej

Ok, vårdcentralen eller gynmottagningen?
Jag förlikar mig mer och mer med att det är som jag misstänker....

Anonym (Barnlös)

Äldre 3 Mar 11:06

#5

Anonym (För sent...) skrev 2013-03-03 10:43:16 följande:

Jag kan förstå att mitt inlägg här kan uppfattas som väldigt otacksamt och rentav provocerande för er som inte har barn, absolut.
Men, inlägget handlar inte om VARFÖR jag/vi kämpat för ett syskon till honom, det är för smärtsamt att tala om och skulle i så fall legat i en helt annan tråd..
Jag har inte haft föräldrar efter 3 års ålder, min barndom och uppväxt önskar jag ingen, men hade jag haft föräldrar och varit i min sons situation och fått reda på att föräldrarna inte ens försökt så hade jag nog blivit ledsen....
Om jag har väldigt mycket att glädjas åt?
Ja, allt är ju relativt...

Ok, vårdcentralen eller gynmottagningen?
Jag förlikar mig mer och mer med att det är som jag misstänker....

Jag ber om ursäkt, min kommentar hamnade väldigt fel där märker jag.

Min andemening var att nu har du länge kämpat mot en bild av att familjen ska bli färdig med ett till barn, men den kampen kanske är fel väg mot lycka eftersom du misstänker klimakteriet.

Anonym (För sent...) Trådstartaren

Äldre 3 Mar 11:29

#6

Det jag tänker kring det här nu är, att när jag vid dessa upprepade missfall kommer till samma läkare
och han hela tiden säger försök igen, försök igen, ge inte upp -trots ålder- istället kanske kunde tagit prover som visat att det inte alls är någon ide att försöka..
Om nu provet visar på klimakteriet, så kommer jag att känna mig .. dum.?., framförallt för att under denna tiden lagt så mycket energi på något som aldrig hade chans att leda till något,
men också att jag inte själv förstod att det kunde vara på det viset. men jag litade ju på läkaren i min kamp..
Men, gjort är gjort.

Anonym (Barnlös)

Äldre 3 Mar 11:44

#7

Anonym (För sent...) skrev 2013-03-03 11:29:47 följande:

Det jag tänker kring det här nu är, att när jag vid dessa upprepade missfall kommer till samma läkare
och han hela tiden säger försök igen, försök igen, ge inte upp -trots ålder- istället kanske kunde tagit prover som visat att det inte alls är någon ide att försöka..
Om nu provet visar på klimakteriet, så kommer jag att känna mig .. dum.?., framförallt för att under denna tiden lagt så mycket energi på något som aldrig hade chans att leda till något,
men också att jag inte själv förstod att det kunde vara på det viset. men jag litade ju på läkaren i min kamp..
Men, gjort är gjort.

Låter lite märkligt, är läkaren en privat gynekolog eller har du varit kontakt med kvinnokliniken där du bor för utredning av missfallen? Efter tre missfall ska man ju kunna få utredning, fast det kanske bedöms olika pga ålder?

Tycker inte du ska känna dig dum för att du försökt få barn, att bli gravid gång på gång är ju ändå ett tecken på att man inte är helt infertil....

Anonym (För sent...) Trådstartaren

Äldre 3 Mar 11:53

#8

Anonym (Barnlös) skrev 2013-03-03 11:44:10 följande:

Låter lite märkligt, är läkaren en privat gynekolog eller har du varit kontakt med kvinnokliniken där du bor för utredning av missfallen? Efter tre missfall ska man ju kunna få utredning, fast det kanske bedöms olika pga ålder?

Tycker inte du ska känna dig dum för att du försökt få barn, att bli gravid gång på gång är ju ändå ett tecken på att man inte är helt infertil....

Ingen privat utan vanlig gynmottagning.
När jag efter tredje missfallet lite försynt frågade om jag kanske led av progesteronbrist så förkastade han det totalt med orden :
Det finns inga bevis för att progesterontillskott skulle hjälpa...! Det motsäger ju allt man läser, så jag börjar undra om inte denne läkare pratar i nattmössan..
Ingen vidare utredning heller då han inte ansåg det behövas eftersom jag fött barn innan.

Anonym (Barnlös)

Äldre 3 Mar 12:04

#9

Anonym (För sent...) skrev 2013-03-03 11:53:33 följande:

Ingen privat utan vanlig gynmottagning.
När jag efter tredje missfallet lite försynt frågade om jag kanske led av progesteronbrist så förkastade han det totalt med orden :
Det finns inga bevis för att progesterontillskott skulle hjälpa...! Det motsäger ju allt man läser, så jag börjar undra om inte denne läkare pratar i nattmössan..
Ingen vidare utredning heller då han inte ansåg det behövas eftersom jag fött barn innan.

Hur fel kan det vara att skriva ut lite progesteron.... Tror inte ens det har biverkningar.

Annars beror väl missfall ofta på att fostret har någon form av kromosomfel, också något som blir vanligare med högre ålder. Jag har aldrig blivit gravid så jag är inte så insatt i mf dock.

Anonym (För sent...) Trådstartaren

Äldre 3 Mar 12:14

#10

Anonym (Barnlös) skrev 2013-03-03 12:04:56 följande:

Hur fel kan det vara att skriva ut lite progesteron.... Tror inte ens det har biverkningar.

Annars beror väl missfall ofta på att fostret har någon form av kromosomfel, också något som blir vanligare med högre ålder. Jag har aldrig blivit gravid så jag är inte så insatt i mf dock.

Precis därför jag frågade honom om det..!
Ja, åldern spelar ju in väldigt mycket.
Men, inte ens det ansåg denne läkaren då jag också frågade om hur mycket åldern spelade in.
Jag hade ju blivit gravid så då var det bara att försöka igen enligt honom.(!!!)
Men efter det så har man ju läst hur allt försämras-fort- vad gäller ägganlag osv efter 40...
Det var bara det att detta med klimakteriet aldrig slog mig, förrän nyligen nu då.

Anonym (Barnlös)

Äldre 3 Mar 12:41

#11

Anonym (För sent...) skrev 2013-03-03 12:14:11 följande:

Precis därför jag frågade honom om det..!
Ja, åldern spelar ju in väldigt mycket.
Men, inte ens det ansåg denne läkaren då jag också frågade om hur mycket åldern spelade in.
Jag hade ju blivit gravid så då var det bara att försöka igen enligt honom.(!!!)
Men efter det så har man ju läst hur allt försämras-fort- vad gäller ägganlag osv efter 40...
Det var bara det att detta med klimakteriet aldrig slog mig, förrän nyligen nu då.

Kan kanske vara så att ni inte blir tagna på allvar eftersom de inte kan erbjuda er någon riktig hjälp, pga åldersgränser? Konstigt i alla fall, lite progesteron borde man kunna få utskrivet i a f.... Jag har haft massvis liggande hemma efter misslyckade IVF:er men det har nog blivit gammalt nu...

Duckan

Äldre 3 Mar 12:50

#12

Gynmottagningen

Duckan

Äldre 3 Mar 12:52

#13

Gyn sökte jag mig till för det. Först träffade jag en som inte alls tog mig på allvar. Sökte mig då till en annan och fick bättre respons.

Pimpinellan

Äldre 3 Mar 14:57

#14

Vid vår ålder skylls alltid alla missfall på åldern-i princip oavsett vilken läkare man än träffar. Dessutom tror jag absolut inte du närmar dig klimakteriet med tanke på att du ändå blitt gravid många ggr senaste åren. Är man nära "slutet" blir man inte ens gravid. Äggkvaliteten är oftast usel efter 40,men man kan inte alltid skylla m.f på det heller. Det finns saker att prova: progesterollkräm,barnalbyl,d-vitamin,e-vitamin,Efamol ifall du ingen annan hjälp får. Eller fundera på hur viktigt det är med ett genetiskt barn-det finns ju ÄD och EA också och då blir ju barnet i vart fall ditt biologiskt.

Klimakteriet?

INNEHÅLL