Klimakteriet?

Jag känner inte igen mig, men vill bara komma med en tanke i all välmening. Du kanske redan har tänkt på detta själv, och det är ju dessutom lättare sagt än gjort.

Vilket tror du är din mest framkomliga väg till lycka?

Borde det inte vara att acceptera hur din familj ser ut, och ta vara på det? Tror du att det är så viktigt för din yngste att få ett jämnårigt syskon, att det är värt att hans mamma gick igenom sex missfall? Vad skulle du tycka om det var din egen mamma som gjort sådana uppoffringar för dig? Det beror såklart på om den sjunde graviditeten blir ett syskon, då är ju det värt allt. Men nu verkar det ju inte bli så, efter vad du beskriver. Kanske bättre att ta itu med hur familjen kan vara bästa möjliga, utan det där sista barnet som aldrig blev?

Lättare sagt än gjort ja, men inte omöjligt med tanke på att du ju ändå måste ha väldigt mycket att glädjas åt redan nu?

Anonym (Barnlös)

Äldre 3 Mar 11:06

#5

Anonym (För sent...) skrev 2013-03-03 10:43:16 följande:

Jag kan förstå att mitt inlägg här kan uppfattas som väldigt otacksamt och rentav provocerande för er som inte har barn, absolut.
Men, inlägget handlar inte om VARFÖR jag/vi kämpat för ett syskon till honom, det är för smärtsamt att tala om och skulle i så fall legat i en helt annan tråd..
Jag har inte haft föräldrar efter 3 års ålder, min barndom och uppväxt önskar jag ingen, men hade jag haft föräldrar och varit i min sons situation och fått reda på att föräldrarna inte ens försökt så hade jag nog blivit ledsen....
Om jag har väldigt mycket att glädjas åt?
Ja, allt är ju relativt...

Ok, vårdcentralen eller gynmottagningen?
Jag förlikar mig mer och mer med att det är som jag misstänker....

Jag ber om ursäkt, min kommentar hamnade väldigt fel där märker jag.

Min andemening var att nu har du länge kämpat mot en bild av att familjen ska bli färdig med ett till barn, men den kampen kanske är fel väg mot lycka eftersom du misstänker klimakteriet.

Anonym (Barnlös)

Äldre 3 Mar 11:44

#7

Anonym (För sent...) skrev 2013-03-03 11:29:47 följande:

Det jag tänker kring det här nu är, att när jag vid dessa upprepade missfall kommer till samma läkare
och han hela tiden säger försök igen, försök igen, ge inte upp -trots ålder- istället kanske kunde tagit prover som visat att det inte alls är någon ide att försöka..
Om nu provet visar på klimakteriet, så kommer jag att känna mig .. dum.?., framförallt för att under denna tiden lagt så mycket energi på något som aldrig hade chans att leda till något,
men också att jag inte själv förstod att det kunde vara på det viset. men jag litade ju på läkaren i min kamp..
Men, gjort är gjort.

Låter lite märkligt, är läkaren en privat gynekolog eller har du varit kontakt med kvinnokliniken där du bor för utredning av missfallen? Efter tre missfall ska man ju kunna få utredning, fast det kanske bedöms olika pga ålder?

Tycker inte du ska känna dig dum för att du försökt få barn, att bli gravid gång på gång är ju ändå ett tecken på att man inte är helt infertil....

Anonym (Barnlös)

Äldre 3 Mar 12:04

#9

Anonym (För sent...) skrev 2013-03-03 11:53:33 följande:

Ingen privat utan vanlig gynmottagning.
När jag efter tredje missfallet lite försynt frågade om jag kanske led av progesteronbrist så förkastade han det totalt med orden :
Det finns inga bevis för att progesterontillskott skulle hjälpa...! Det motsäger ju allt man läser, så jag börjar undra om inte denne läkare pratar i nattmössan..
Ingen vidare utredning heller då han inte ansåg det behövas eftersom jag fött barn innan.

Hur fel kan det vara att skriva ut lite progesteron.... Tror inte ens det har biverkningar.

Annars beror väl missfall ofta på att fostret har någon form av kromosomfel, också något som blir vanligare med högre ålder. Jag har aldrig blivit gravid så jag är inte så insatt i mf dock.

Anonym (Barnlös)

Äldre 3 Mar 12:41

#11

Anonym (För sent...) skrev 2013-03-03 12:14:11 följande:

Precis därför jag frågade honom om det..!
Ja, åldern spelar ju in väldigt mycket.
Men, inte ens det ansåg denne läkaren då jag också frågade om hur mycket åldern spelade in.
Jag hade ju blivit gravid så då var det bara att försöka igen enligt honom.(!!!)
Men efter det så har man ju läst hur allt försämras-fort- vad gäller ägganlag osv efter 40...
Det var bara det att detta med klimakteriet aldrig slog mig, förrän nyligen nu då.

Kan kanske vara så att ni inte blir tagna på allvar eftersom de inte kan erbjuda er någon riktig hjälp, pga åldersgränser? Konstigt i alla fall, lite progesteron borde man kunna få utskrivet i a f.... Jag har haft massvis liggande hemma efter misslyckade IVF:er men det har nog blivit gammalt nu...

Klimakteriet?

INNEHÅLL