Fråga till er med en "sladdis"

Vår dotter kom när storasyster var 14,5 år (visserligen planerat men ändå en sladdis) och allt har gått kanonbra! Nu är våra tjejer snart 8 år resp 22,5 år och den stora har flyttat hemifrån, men är ju som en liten "extramamma" för sin lillasyster. Vi upplever att de på sina egna vis är så otroligt stolta över varandra!

Jag var 38 år (maken ett år yngre) när lillasyster kom och kan helt ärligt säga att vi båda njutit och fortfarande njuter av varenda sekund med vår lillfis! Är så mkt tryggare i föräldrarollen och oss själva nu när vi är 40+ Jag kan varmt rekomendera att skaffa barn "sent" i livet - det är fantastiskt!!
Hur reagerar din man på detta?

Grattis

Grattis och Lycka Till, skulle det stå!! (Skit-app som inte kan ta vissa tecken)

Nej, vår stora har aldrig känt sig "tvingad" att vara barnvakt! Faktum är att vi så otroligt sällan har behövt eller velat ha barnvakt. Vi är riktiga hemmamänniskor, byggde hus på landet i samma veva lillasyster föddes och har inte haft så stora behov av lämna bort den lilla.
De har inte samma pappa men storasyster var bara 4 år när min nuvarande man kom in i hennes liv och då bio-pappan inte varit speciellt närvarande så ser de varann som far och dotter. Hon bytte från bio-pappans efternamn till vårt (hans från början men vi är ju gifta) direkt när hon blev myndig!

Omgivningen reagerade positivt och var glada för vår skull! Vännerna har ju inga småbarn längre och visst har vi "tappat" lite kontakt med en del eftersom vi lever i olika fas så att säga? Men å andra sidan har vi genom både föräldragrupp, bvc-grupper, dagis och nu skolan, fått nya vänner som blivit otroligt nära och viktiga för oss!!

Jag ser verkligen BARA fördelar med vår lilla "marsipanros" (underbar liknelse!) och känner att hon håller oss unga snarare än "äldre"! Vi är nu 46 resp 45 år och vår "lillsmumla" blir 8 år i sommar!

Jag tror inte att ni kommer ångra er, snarare känna att det var meningen att familjen skulle få lyckan att uppleva en liten sladdis!