När och hur starta med rutiner?

*puffar*

Låt barnet styra! Så småningom kommer det lite mer rutiner, men på barnets villkor. Gå inte in och pilla i sömn och mattider om det inte är så att du så småningom märker att barnet sover bättre på natten om det inte sover så sent på dagen t.ex.

Runt 4 månader brukar man se ett mönster och för oss var det alldeles livsnödvändigt med rutiner från ca 8 månader då livet blev olidligt innan rutinerna satt.

Redan nu kan du börja med en sak och det är att skilja på natt och dag. På natten är det mörkt, korta matningar, ingen lek eller gullande och så korta och få blöjbyten som möjligt...

Jag hade en app där jag skrev in när dottern sov och åt. Var toppen för min amningshjärna!

Då såg jag ganska lätt när det började bli ett mönster och kunde på så sätt hjälpa henne att få in rutiner. Utan appen hade jag nog knappt märkt att hon faktiskt åt och sov ganska lika på dagarna redan i början.

Sen försökte jag hålla mig till rutintiderna så gott det gick och ändrade tiderna när hon inte längre verkade nöjd med det som var.

Fram till 9-10 mån sov hon 2 pass på dan (först 1,5-2 tim sen 30 min) men nu är det bara 1 på 2-2,5 tim. Fördelen med fasta tider är att hon somnar väldigt snabbt när hon ska sova och jag behöver bara lägga ner henne i vagnen, ställa ut den med babymonitorn och sen gå och göra annat eller vila.

Samma sak med maten, hon är nöjd och glad och hinner nästan aldrig bli gnällig för att hon är hungrig. När hon blir hungrig står maten redan på bordet... :)

Lycka till!

Tack för era svar!
Det är med andra ord ett par veckor bort för rutiner... Vid 3 mån kan man börja då om jag fattar d rättð???
Vore så skönt med glesare mattillfällen iaf på natten så man kan sova.. Nu är det ca 2h emellan men det kommer väl ordna upp sig.
Trevlig helg!!

Men det där med nattliga uppvak är ju inget som är konstant. Du kommer att uppleva en massa gånger under ditt barns första år att han/hon sover orolig, behöver extra närhet och har uppvak mer eller mindre tätt. Sin sämsta sömn brukar barn ha sitt andra levnadshalvår - inte för att de behöver mat nattetid utan pga utveckling. Min yngsta vaknade t.ex. konsekvent utan undantag var 30-60 minut nätterna igenom ett par månader. Gick över när han kom ur separationsfasen. Det är liksom så det är med små barn.

Rutiner och vanor kommer automatiskt. Det är inget man toppstyr för det blir ofta väldigt märkligt. Det är viktigt för barn att lära känna sin egen kropp så att de lär sig äta och sova på ett vettigt sätt = man äter när man är hungrig och sover när man är trött och inte för att någon säger att man ska . Du kommer att märka efter hand att ni får allt mer och mer rutiner och vanor utan att ni har "startat" eller "infört" några .  

Min son är åtta månader och vi följer fortfarande bara hans rytm :) vi tänker att det inte är nån brådska med rutiner och sånt, det kommer tids nog ändå tänker vi :)

Det handlar ju inte om att du ska börja med något alls, bebisen kommer själv hitta en egen rytm och det enda ni behöver göra då är ju att följa den. Så rutiner kommer av sig självt när bebisen blir äldre och sömn, mat etc blir mer regelbundet.

Med första barnet så hastade jag på lite med rutinerna (en vanlig fälla tror jag). Med andra var jag mer relaxad och hakade på hennes mönster. Det var behagligare för oss alla. Däremot så tror jag att det hjälpte bägge barnen att vi andra i familjen har ganska tydliga och trygga vanor och rutiner. Vi är sådana som har någorlunda regelbundna mat- och sovvanor och då har ju barnen ganska okomplicerat hängt på sina rutiner i takt med att de har mognat.

Vad gäller jobbiga perioder nattetid (eller andra påfrestande perioder överhuvudtaget), så är mitt bästa tips att bara "lulla på" och säga till dig själv "det går snart över".  Det är ytterligare sådan där sak som jag inte greppade med första barnet: allt förändras. Varje gång jag hamnade i en tuffare period (ingen sömn, styrkemätningar i vilja, eller vad som helst), så blev jag lite panikslagen och tänkte att jag måste hitta strategier och "lösa" allt. Lagom till andra barnets ankomst så hade jag lärt mig galoppen: allt går upp och ner och ibland är det bara att ta ett djupt andetag och sitta tryggt och fint i båten så går det över efter en liten tid. 

 

Tack för all pepping! Skönt höra man inte är ensam :)

Kram!!