• shrigley

    Bottenlåg fertilitet och min pojkvän tvekar inför att skaffa barn

    Det är första gången jag skriver här men har läst många trådar o inlägg och fått hjälp här. Nu måste jag skriva om min egen situation och hoppas jag kan vägledning på hur jag ska gå vidare. Är en 37-årig kvinna utan barn men som alltid drömt om att få flera barn (kommer själv från en stor familj med många syskon). Sedan 2,5 år är jag i en relation med en tio år äldre man som varit gift tidigare och har barn (7, 10 år) i tidigare äktenskap. Vi har ingen gemensam bostad ännu men bor alltid hos varandra och jag är mycket med barnen när han har dem (varannan vecka).  

    Jag har jobbat utomlands en del och vi har haft det upp och ned i vår relation, men trots div uppehåll har vi alltid hitta tillbaks till varandra och hyser starka o varma känslor för varandra. Jag har från dag 1 sagt att jag gärna vill ha barn och han har sagt att det kan han också tänka sig, under förutsättning att relationen är stabil (så stabil den kan bli). För några veckor sen passade jag på att göra ett AMH-prov och fick en chock när jag fick beskedet: 0,2, dvs bottenlågt. Läkaren uppmanade mig att försöka bli gravid inom det närmsta halvåret. Förvisso kunde ju kvaliteten på äggen vara god fortfarande men för att vara på säkra sidan borde jag inte vänta mer. 

    Då min pojkvän o jag inte hunnit diskutera barnfrågan ordentligt på sistone kom vi fram till att jag som ett första steg skulle försöka frysa ner mina ägg i Göteborg (enda stället i Sverige som gör det) tills vi kommit underfund med vad vi vill. Igår kväll kom beskedet från Gbg dock att mitt värde är för lågt och de inte kan rekommendera en äggfrysningsprocess givet mina värden (jag är alltid fri att försöka men det är som att kasta pengar i sjön, enligt doktorn). Enda chansen är IVF - med eller utan pojkvän (dvs storken i Köpenhamn). Min pojkvän fick om möjligt ännu större panik än jag och var inte beredd att där o då säga något om huruvida han kunde tänka sig att försöka skaffa barn med mig redan nu. 

    Jag är knäckt, bedrövad - och känner mig också ledsen på min pojkvän. Jag vet att det är fel av mig att känna så, men han har panik, lägger benen på ryggen och lämnar just nu mig åt mitt öde. Det enda han säger är att han inte vill skaffa barn just nu, utan isf när relationen förbättrats o känns ännu bättre. Tyvärr har jag inte den tiden. Mina alternativ står just nu mellan att vänta ut min pojkvän o hoppas på att han kan tänka sig bli pappa åt ett barn som jag är beredd att hand om till 150% själv om så skulle behövas - eller att släppa relationen och försöka med IVF i Köpenhamn med en spermadonator (hemska tanke!). Det senare alternativet kan jag öht inte tänka mig just nu - kanske det hade känts lättare o mer "naturligt" om jag varit toksingel i flera år. Men nu har jag bott med min man o hans barn o levt familjeliv - och vill också ha ett eget, gemensamt barn in i vår lilla "mix". 

    Hur ska jag göra? Hur ska jag tänka? Hur ska jag förhålla mig till min skräckslagne pojkvän? Jag vill så gärna ha barn och jag har ingen tid att spilla tyvärr..

    /shrigley

     

  • Svar på tråden Bottenlåg fertilitet och min pojkvän tvekar inför att skaffa barn
  • Linaaa87

    Hade ja varit dig hade ja inte tvekat en sekund, vill inte mannen ha barn hade ja lämnat, han vet tidspressen! Ni har dessutom varit ett par i 2,5 år va e de som ska förbättras?? ni måste ju känna varndra vid de här laget! Ja hade utan tvekan sökt mig till Köpenhamn, hellre ett barn ensamstående än inga barn alls!!! Livet får en helt annan mening med barn o de e de absolut bästa som kan hända!!!!

  • shrigley

    Allt är så plötsligt. För 2 v sen visste jag knappt var ägglossning var för nåt, och här står jag nu och ska med mycket kort varsel fatta en massa, nästintill omänskliga beslut om hur, var o med vem jag ska skaffa barn med - så fort det bara går (dessutom utan ganska lågoddsande omständigheter). 

    Känner inte att jag är redo än att ta steget över till Köpenhamn, en annan mans sperma känns i nuläget direkt motbjudande :-/ Samtidigt måste jag försöka tänka igenom vad jag hade gjort i samma situation om inte min pojkvän fanns med i bilden. Jag förstår att jag inte kan utgå från en lösning som han är en del av - men det är svårt, det hade nog nästan varit lättare om jag bara hade varit helt själv o toksingel. 

    Jag känner sån besvikelse över att han inte vill satsa på oss. Så som jag satsat på vår relation o gjort allt för att engagera mig i och få en fin relation med hans barn. Dem kan jag öht inte träffa just nu, står inte ut, knappt min pojkvän heller, det gör för ont.

    Är så ledsen o förtvivlad.  

  • shrigley

    Snabb uppdatering: min pojkvän stack igår kväll, lämnade bara plötsligt efter att vi ätit middag på stan och har inte hört av sig eller svarat på sms. Det har nu gått ett dygn och han vet ju i vilken situation jag befinner mig i. Hur tänker han??!

  • mian04

    Hur har det gått för dig? Jag hamnade i en liknande situation, dock är jag singel sedan tre år. Jag ville också frysa ner mina ägg innan de blev för gamla, men fick vid utredningen samma besked som du, amh-värdet var under 0,2 trots att jag "bara" är 35. Fick en fullständig chock!

    Läkaren gav mig inte mycket tid till att försöka få barn, men trodde att det fanns en chans naturligt. Eftersom jag var singel fick jag tokpanik men blev samtidigt väldigt rationell. Jag sjukskrev mig en vecka eftersom jag fick en sådan fullständig chock. Så här skulle det ju inte bli. Jag hade alltid drömt om barn.

    Jag kunde absolut inte tänka mig ett liv utan barn, samtidigt som jag tyckte att tanken på att skaffa barn med donator kändes skrämmande. Jag tog ändå beslutet att kontakta en läkare i Köpenhamn. stressad över min tidsbrist. Jag förklarade min situation och han tyckte att vi kunde försöka att göra några inseminationer. Vi gjorde det men det ledde inte till någon graviditet. Jag gjorde sedan en IVF, där det bara blev två tillräckligt mogna ägg, det kan jämföras med tio ägg som en normalfertil kvinna får vid ivf-behandlingar.

    Som genom ett mirakel befruktade sig båda och delade sig normalt. Två embryon sattes in och för några veckor sedan plussade jag. Jag är nu gravid i v 7. Allt har hänt så snabbt och jag hoppas att jag tog rätt beslut. För mig som har så onormalt låga hormonvärden för min ålder var detta min enda chans att få barn. Jag valde en icke anonym donator som barnet har rätt att söka upp vid 18-års ålder. Jag hoppas också att jag framöver ska träffa en man som vill bli pappa till barnet. 

    Vad jag vill säga med detta mejl är att i vår situation är det tokbråttom att agera om vi vill ha biologiska barn.

    I annat fall kan du kanske få barn via äggdonation om du träffar en man senare och det visar sig att dina ägg är typ slut. Jag tänkte som så att i så fall vill jag hellre prova med mina egna ägg om det finns möjlighet att det kan fungera. Men det finns inga rätt eller fel i de här frågorna. De är svåra, allt man kan göra är att utgå från vad man själv vill. Vilket inte är så lätt att veta när man kastas in i en sådan här situation och bara känner panik och vanmakt i en enda röra.

    Jag kan säga att det inte på något sätt var ett enklare beslut att ta för att jag är singel. Det finns ju heller inte några garantier för att man uppnår en graviditet bara för att man försöker i Danmark. Det kan krävas många försök och ta lång tid. Tänk att livet ska vara så svårt!! Jag  hoppas att du hittat en lösning som känns bra för dig.
      

  • shrigley

    Hej,

    Och tack för svar mian04. Du är modig du som tog steget över till Köpenhamn! Jag var, och är, inte alls redo för det än...det känns ännu avlägset men jag kanske är dum som lurar mig själv. 

    Istället valde jag att försöka mig på en äggfrysning, trots att läkarna sade att jag hade om inte alla så många odds emot mig och det knappast kunde vara ett ekonomiskt alternativ för mig med så lågt AMH som 0,2.. Men det gick bra - behandlingen inför äggfrys är ju samma som för IVF och jag gjorde det långa protokollet, dvs 2 v nässpray för att nedreglera och sen 2 v hormonsprutor och däremellan en massa blodprov och VUL. Resultatet blev åtta mogna ägg varav sju hamnade i frysen! Det får räknas som ett bra resultat för mig, även om man helst vill ha 12-15 ägg när man ska frysa in. 

    Äggfrys är ingen lösning, det handlar bara om att köpa sig lite mer tid, eller snarare öka på sina chanser lite grann, men det känns skönt att ha gjort det. Däremot inte sagt att jag nu kan strunta i barnfrågan på ett tag - men det ger mig lite utrymme att känna efter vad jag vill göra. Och jag känner att jag gjort vad jag kunde DÄR och DÅ så det känns skönt, lite sinnesfrid om man skulle sitta barnlös vid 45 års ålder....

    Min pojkvän har återuppstått (från de döda?) nyligen och vi testar oss nu fram sakta men säkert - men det känns i ärlighetens namn ännu som en stor lågoddsare. Så vi får se vad som händer. 

    Lycka till med din gravidet! Hör gärna av dig igen!

    Kram  

  • mian04

    Det är ju ett jättebra resultat att få åtta mogna ägg! Jag har dessutom en äggstock som inte funkar efter en operation, så mina odds är nog ännu lägre än dina! Vet fortfarande inte om jag gjort rätt, men bara att bli gravid är ju ett mirakel i mitt fall. Kände att jag i alla fall ville pröva, för att känna att jag gjort allt! Låter bra att din kille kommit tillbaka. Kanske löser det sig för dig ändå! Jag hoppas att mitt val kommer att kännas rätt när väl barnet kommer! För min del hade jag nog inte kunnat vänta med detta ens ett år, men du har ju nu säkrat några ägg )

  • Solrosa

    Hej!
    Shrigley, kan jag komma i kontakt med dig på något sätt? Jag är i en identisk situation som dig med samma värden och erfarenhet av pojkvän som tvärvänt och nu stoppat huvudet i sanden. Är helt förtvivlad.

    Verkligen roligt att höra att det gick så bra för dig med nedfrysningen!!

    Kram 

Svar på tråden Bottenlåg fertilitet och min pojkvän tvekar inför att skaffa barn