vad vill ni att era barn ska ha möjlighet till?

Brukar tänka samma sak. Min dotter är bara 4 men vi pratar mycket om att man måste öva på saker att bli bra och när hon pratar om vad hon ska bli i framtiden så brukar jag säga att civilingenjör, systemvetare och liknande är bra saker att bli. Om hon sedan väljer något annat så blir det så men jag tänker helt klart göra henne uppmärksam på de saker som ger henne störst chans till en ljus framtid. Visst kan man vara lycklig som arbetslös eller låginkomsttagare, men det är inget snack om saken att livet är lättare om man har mer pengar. Men här på fl så är det mest "bara hen är lycklig så spelar det ingen roll" och ingen som helst uppmuntran till att satsa på utbildning.

Man får ju se till att skaffa rätt utbildning. Jag och mina syskon har alla bra löner och vi har också medvetet valt utbildningar som ska ge oss det. Både jag och min syster har alltid drömt om att bli lärare men tack vare vår mamma så valde vi båda två bort det yrket och nu jobbar vi allihop inom it.

Ja jag är väldigt lycklig. Hade jag suttit med en lärarlön efter mina toppbetyg i naturvetenskapliga ämnen så hade jag varit bitter däremot. Fattar inte varför alla tror att man måste välja mellan pengar och lycka. Jag tänker uppmuntra mina barn att utbilda sig till något som ger pengar och lycka. Vill de bli sjuksköterskor kommer jag uppmuntra dem till att bli läkare istället, vill de bli lärare i matte (som jag ville) kommer jag uppmuntra dem till annat där matte är bra att kunna och man får utbilda andra.

Bra inlägg hammarhajen. Håller med fullständigt om att övning ger färdighet. Självklart ska man inte överösas av läxor, det måste vara måtta i det. Kan tycka att det skulle vara bra om skolorna hade någon form av "läxläsningsverkstad" eller att det fanns ett läxläsningsrum på fritids så att de barn som inte har möjlighet att få hjälp hemma eller bara har taskig disciplin i att kunna sitta ner i hemmiljön kan vara där. Själv har jag alltid tillhört gruppen med taskig disciplin och har slarvat väldigt med läxor. Vilket också har gett resultatet att jag har blanka luckor i de ämnen jag tyckt varit tråkiga och inte läst hemma.

Oavsett om man är för eller emot läxor så är ju dagens skola uppbyggd med att det är läxor. Om man då är en förälder som vill att ens barn ska få så bra förutsättningar som möjligt inför framtiden så bör man väl ändå prioritera läxläsningen oavsett vad man anser om den. Sedan så gäller det ju att hitta balansen mellan att uppmuntra och att sätta en press på barnen och jag hoppas när den tiden kommer (mina barn har inte börjat skolan ännu) att jag kommer hitta den balansen.

Men tänk om han när han är 17 kommer på att han vill bli något som kräver högs betyg för att komma in. Om han då inte blivit uppmuntrad att skaffa hyfsade betyg så kommer han inte att komma in på utbildningen och därigenom inte kunna ta sig dit han vill. Jag har en vän som hade ganska svårt för sig i skolan i låg- och mellanstadiet men hon var väldigt disciplinerad med läxorna och fick bra stöd och uppmuntran hemifrån (jag var dagbarn där så jag såg ju hur hon arbetade med läxorna medan jag satt och ritade). Hon gick sedan ut gymnasiet med väldigt bra betyg och kunde göra precis det hon ville. Med andra föräldrar så hade hon inte alls haft den möjligheten.

Var till bollplank.

Man kan uppmuntra utan att pressa. Mina föräldrar har aldrig pressat mig men de har uppmuntrat mig. Att satsa på högsta betyg i alla ämnen är inte något jag kommer uppmuntra mina barn till. Men jag kommer uppmuntra dem till att skaffa tillräckligt bra betyg så att de när det är dags att välja faktiskt har olika valmöjligheter.

Fast egentligen så tycker bag att det som mandelblomma beskriver inte låter som en läxfri skola utan mer som en skola fri från traditionella läxor men där tanken ändå är att man ska öva hemma men inte på samma sätt som i att "räkna talen på sidan 17". Enligt min mening så är skolan, oavsett om den är med eller utan läxor, anpassad för medeleleven. För de som har svårt för sig kan läxorna bli ett hinder som gör att de hamnar ännu mer efter och för de som har lätt för sig så blir allt för lätt och man får svårt att kämpa lite. Jag var själv en sådan som hade väldigt lätt att lära och gjorde i princip inte en enda läxa under hela skoltiden för att jag helt enkelt inte behövde. Jag är för läxor av just den anledningen. När jag började på universitetet så hade jag noll disciplin och klarade inte av att sitta med saker som jag bedömde som tråkiga. Läste tex matte och fysik parallellt och klarade inte av att sitta med fysiken som jag tyckte var tråkig utan ägnade mig bara åt matten som jag tyckte var kul. Var först efter flera år på universitetet som jag kom över tröskeln att lära mig även om saker som jag inte bedömde som kul. Men läxorna måste bli bättre anpassade efter eleven och de som inte kan få hjälp hemma och har svårt för sig måste få möjlighet till hjälp i skolan.

Tygtiger: Tycker det låter som ett jättebra upplägg på dina barns skola. Precis den typ av system som jag själv efterlyser, att man kan få möjlighet till läxhjälp i skolan. Är bra också att läraren bestämmer vilka som SKA gå och att de har företräde till hjälp där. När jag själv funderar kring sådant här så fastnar jag lite på just det att det antagligen inte är de som bäst behöver det som går på läxhjälpspassen.