vad vill ni att era barn ska ha möjlighet till?

Men är du lycklig?

För jag har två mål med mina söners uppfostran (ja, jo, de ska bli allmänt bra och trevliga människor, men om vi talar karriärmässigt): de ska kunna försörja sig och de ska bli lyckliga. 

Men de behöver inte bli rika. De ska känna sig nöjda med sin tillvaro, och om det för dem innebär att jobba röven av sig och tjäna massor med pengar så är det bra, om det innebär att de nöjer sig med att ha till livets nödtorft och ägna sig åt något som ger rätt sparsamt med pengar men som de njuter hejdlöst av så är det också ok. 

(Och ja, vi tubbar storbarnet till att plugga. Han har så himla lätt för sig så vi försvårar hans läxor litegrann för att han ska få kämpa litegrann ) 

Det gör vi också. Jag har en son som har väldigt lätt för sig och det är nästan ett problem, för han blir ju lat. Så vi försöker peppa till att återberätta läsläxan för att göra den lite mer krävande (ungen läser utan att blinka böcker avsedda för tolvåringar, och att han då ska få i läxa att läsa ett kapitel i en Lasse-Maja-bok - det blir lite för lätt), vi förser honom med mer komplicerade texter (tänk "Allt om vetenskap" och liknande tidningar som är roliga och ändå har krävande innehåll) och vi tycker det är viktigt att göra sitt bästa i skolan just för att ha möjlighet att göra ett val.

Däremot skulle jag aldrig uppmuntra min son att bli läkare om han ville bli sjuksköterska för att det är mer välbetalt. Om han vill bli sjuksköterska så är det väl just omvårdnadsbiten han gillar och då skulle jag snarare se till att han visste vad yrket innebar än att peppa honom till att bli läkare. Det viktiga är att han har VALET och att han har möjligheten att bli lycklig med det han sysslar med.

Summa summarum så är skolan anpassad för barn som har lätt att planera och strukturera sin egen tid. 

DET tycker jag är ett allmänt problem i skolan. Många skolor ger barn för stor frihet att själva planera vad de ska göra, och det är rätt taskigt mot små barn. Deras hjärnor funkar inte så, det passar bara för den minoritet som har en begåvning inom området och för de barn som har möjlighet att få mycket stöd hemifrån.

Precis som läxor gynnar de barn som har studiemotiverade, välutbildade föräldrar som kan hjälpa dem med läxorna. Och precis som läxor gynnar begåvade barn som lätt rasslar igenom dem.

Vi kommer aldrig att komma ifrån att smarta barn har lättare för sig i skolan, men vi kan försöka konstruera skolan så att den stöttar de barn som har svårt att strukturera sig (eftersom yttre struktur gynnar alla barn, så länge man inte förväxlar det med kadaverdisciplin) och försöka ge de barn som inte har föräldrar som stöttar dem i skolarbetet alternativa möjligheter att få hjälp, som tex läxhjälp i skolans lokaler. 

Iofs - om skolan är upplagd så att läxor ska skötas på skoltid och undervisningen ska vara läxfri så är ju även de barn med föräldrar som inte vill/kan/bryr sig om att stötta sina barn garanterade en bra basnivå i utbildningen. Om grundskolan är upplagd så att den är beroende av läxor för att barnen ska tillgodogöra sig ämnena enligt läroplanens mål så är de barn som har sviktande föräldrar rätt rökta.

Min sons skola har läxor. Men de har också organiserad läxhjälp på 30 - 45 minuter två gånger i veckan. Läraren avgör vilka barn som SKALL delta i läxhjälpen (och hur länge) och de barn som vill göra sin läxa i skolan med tillgång till lärare är också välkomna att delta, på villkor att de accepterar att de får hjälp efter de barn som är tillsagda läxhjälp. Det är rätt bra, tycker jag. Läxhjälpen är till för att tidigt fånga upp barn som håller på att halka efter och brukar tydligen vara poppis hos barnen. Ett bra sätt för läraren att se om barnet klarar en läxa på rimlig tid också eller om barnet behöver annat stöd.

Jo, och så är det ju. Jag har fördelen av att ha ett barn som går i en resursstark skola - de är 22 barn, en gammal, erfaren lärare som har järnkoll på dem, de har en fritidspedagog i klassen hela tiden i tillägg till sin lärare, barnen är snälla, föräldrarna ambitiösa och skolan har rikligt med resurser och sätter in läxhjälp tidigt, fokuserar på läsinlärning osv. 

Jag tycker att den svåra balansen är mellan att uppmuntra och stötta sitt barn så att hen lär sig studieteknik och får ett gott utgångsläge inför framtida studier, och att pressa sitt barn så att hen inte känner sig nöjd med sig själv om hen inte har toppbetyg och anser att pengar egentligen är viktigare än trivsel.