vad vill ni att era barn ska ha möjlighet till?

Eftersom så otroligt många av de som "inte hinner" med skolan har tid att låta barnen ha minst två-tre aktiviteter i veckan var (plus matcher), gå på ALLA barnkalas och gärna något annat event per helg (bio, äventyrsbad, simhall) så ja, jag tror att många är lata när det gäller "tråkiga" saker som uppfostran och utbildning. Det får någon annan - samhället - fixa.

Självklart har många brist på tid. Men det är ett föräldraansvar att prioritera sin tid och faktiskt sålla och säga nej ibland. Hoppar man över EN träning i veckan har man vips fått kanske två timmar extra (restid, packa-väskan-tid, träningstid) och det hinner man gott läsa läxorna på. Lär man barnen att läxor kommer FÖRST och lekbadet SEN så hinner man också - fast någon helg kanske badet uteblir. Men då måste man vara vuxen och jobbig nog att faktiskt ta ansvar...

Det här är så märkligt att jag måste kommentera, men gör det med hjälp av en kopia på ett inlägg jag skrivit i en annan tråd:

Alla som hävdar att läxfria skolor funkar lika bra, ni har en del att förklara. Skoldagarnas längd till exempel. Kan det vara så att en läxfri skola har en eller två extralektioner per vecka? I så fall får ju barnen samma träningstid som i skolor som har kortare dagar men läxor. Det saknas massor med information från alla de som hävdar att läxor saknar betydelse för inlärningen. Vad är det för slags läxor man undersökt till exempel?

Alla i branschen vet ju t.ex. att läsning är något man måste öva på - ju mer man läser desto bättre blir man. Självklart behöver man strukturerad läsundervisning på ALLA nivåer, från avkodningsträning till träning i att ta till sig innehållet i akademiska texter. Och den träningen blir nog mer effektiv om den leds av en läsexpert i skolan.  Men själva _läsandet_ behöver också utföras. Och det går lika bra att läsa hemma i soffan som på en stol i klassrummet. Eller i hängmattan på sommaren.

Jag kan inte se en logisk förklaring till att de som bara läser 15 minuter i skolan skulle bli lika bra läsare som de som läser 15 minuter i skolan OCH sedan 15 minuter hemma. Jag kan inte se en enda logisk förklaring till att matematikspelet som befäster tabellkunskaper bara ger effekt när man spelar på skolans dator, men ABSOLUT INTE om man spelar hemma.  

Alltså - vad har man för märkliga barn om man tror att de INTE skulle få bättre läsförmåga av en kvarts extra läsning varje dag? Vad har man för underliga ungar om de lär sig bra av ett matematikspel om de spelar i skolan, men inte alls om man spelar samma spel hemma utöver den tid man spelar i skolan? Inte en enda läxmotståndare har kunnat svara på varför läsning bara är utvecklande om det sker i ett klassrum och jag väntar med spänning på en rimlig förklaring.

En annan konstig grej är att vuxna kan gå hela universitetsutbildningar på distans, samtidigt som tonåringar inte lär sig ett smack på läxor. Hur kan en nittonåring klara att ta till sig fem-sex akademiska böcker på en enda kurs på egen hand, om en femtonåring inte klarar att läsa ett enda kapitel i historieboken för att vara förberedd inför den lärarledda diskussionen? Vad har man för syn på femtonåringar om man tror att de bara klarar av att läsa och förstå en text om de sitter i ett klassrum? Jag är helt med på att analysen av texten blir bättre om diskussionerna leds av en utbildad historielärare, men själva LÄSNINGEN av texten klarar man att göra hemma.
Om alla läste texten hemma kunde man ju lägga betydligt mer tid på just analys och diskussion.

Men problemet är att alla inte läser hemma. Och har halva klassen inte läst det där kapitlet i historieboken, då måste man ju i alla fall ägna halva lektionen åt ren genomläsning. Med resultatet att läxan inte gav önskvärd effekt ( = mer tid åt analys och reflektion). Men det är ju inte LÄXANS fel att läxan saknar effekt. INGEN uppgift har effekt på lärandet om man skiter i den, helt enkelt.

Nu är inte jag någon rabiat läxförespråkare som det kanske kan låta. Jag kan se flera skäl att dra ner på läxor och framför allt se över läxornas utformning. Jag är bara så oerhört trött på att så många ickepedagoger läser pedagogisk forskning utan att riktigt kunna se nyanserna och sedan basunerar ut att skolan gör fel. Det blir oftast lika galet som när människor utan medicinsk utbildning läser medicinska forskningsrapporter och presenterar "sanningar" som att man dör av akrylamiden i chips och äter man broccoli får man aldrig cancer.

Du missar hela poängen.

Läxor ska inte ersätta arbetet i skolan. Det ska komplettera, vara extra, utöver. Först läser man så lång tid i skolan som timplan, schema och rutiner tillåter. Sedan läser man en kvart hemma UTÖVER det. Först tränar man tabeller en stund i skolan, en så lång stund som timplan, schema, rutiner, ork och motivation tillåter. Sedan tränar man en stund hemma, en stund EXTRA. 

Ja. Det finns exempelvis massor med forskning som visar att ju mer man läser desto bättre läsare blir man. 
I början av läsinlärningen läser de allra flesta högt och bäst effekt får man om en vuxen lyssnar, stöttar och kanske hjälper med svåra ord.
 
Är du lågstadielärare? Det verkar inte så, om du tror att hemarbete inte alls lönar sig. Jag kan berätta att det är en praktisk omöjlighet att en lärare ska hinna läsa en kvart med varje barn varje dag. Hur engagerad och  kompetent man än är. En kvart per barn i en klass med 20 elever innebär att läraren behöver lägga fem timmar per dag på att läsa med eleverna, fem timmar på BARA att lyssna på läsning. En skoldag på lågstadiet är i regel kortare än fem timmar (om man räknar bort raster, lunch osv) så redan där faller allt på sin egen orimlighet. Och lägger man all tid på att lyssna på läsning finns ju ingen tid att leda andra lektioner i andra ämnen.

I den bästa av världar, där varje klass hade fem lärare, så kanske man hann läsa en kvart om dagen med varje barn. Men nu ser världen ut som den gör och då måste vi ju förhålla oss till de förutsättningar vi fått.

Länken från Vittra? Jo, jag läste och det hela slutade ju med följande citat:

Att debattera läxors vara eller icke vara om det är Whattafs vi diskuterar känns inte så meningsfullt, låt oss istället lyfta fram fler exempel på en modern och funktionell definition av vad läxor kan vara. -Då blir det nämligen självklart ATT de behövs och väldigt mycket mer intressant HUR de ska se ut, det är en diskussion vi i Vittra gärna kastar oss in i! 

Inte förespråkar de läxfrihet inte, inte med det citatet i alla fall. Tvärt om säger ju hela inlägget precis det jag menar: läxor kan gynna inlärningen om de är klokt utformade. Långt ifrån alla läxor som ges i dagens skolor är klokt utformade, det vet jag. Men långt ifrån alla är dåligt utformade, det finns faktiskt kompetenta lärare som klarar av att ge vettiga och lagom utmanande hemuppgifter. 

Det är ju precis det jag säger. FÖRST gör man arbetet i skolan. Sedan gör man en EXTRA gång hemma. Det blir alltså MER träning. Hur kan du tro att MER träning inte alls har betydelse? Man kan träna mer i skolan också, men då kostar det pengar för samhället för då krävs fler lärare. Och kanske en annan struktur i skolan om barnen ska orka med längre dagar. Och den stukturen - ändamålsenliga lokaler, kloka IT-lösningar, material att jobba praktiskt med, studiebesök, fler fritidspedagoger som kan rastvakta och lösa konflikter, administrativ personal, vaktmästare - kostar också mycket pengar.
  
För övrigt finns en del träning som faktiskt kan vara mer effektiv hemma. Det tydligaste exemplet är högläsning för en vuxen.Ska man bli en bra läsare måste man läsa mycket och i början utvecklas de flesta mest av att läsa högt för en vuxen. Ska man läsa ungefär en kvart med varje barn tar det en ensam lärare fem timmar att läsa med en klass på 20 elever (och det är en rätt liten klass det) och den tiden finns helt enkelt inte. Skoldagen är i sig kortare än fem timmar om man räknar bort lunch och rast, så det GÅR INTE att läsa individuellt en kvart med varje barn varje dag.

Jag är för övrigt inte ledig när jag slutar på pappret. Samma gäller ungefär halva bekanstapskretsen. De flesta med akademiska yrken jobbar lite flytande och då och då blir det en stund på kvällar eller helger. Precis som för alla vuxna som studerar, vill ta körkort eller lära sig spanska. Eller bara bli duktigare inom sitt yrke - man läser facktidningar, någon forskningsrapport, surfar på yrkesrelaterade bloggar och liknande.

Och det verkar som att du tror att läxor ser ut på ett visst sätt ("traditionella läxor" skriver du), alltid lämnas in och alltid rättas?

Jag ger ofta läxor utan att följa upp stenhårt, t.ex. läxan "träna på femmans multiplikationstabell". Barnen får en del övningsmaterial av olika slag med sig hem, men det kan också välja att öva med hjälp av gratis internetspel eller på annat vis. Övningsmaterialet vill jag inte ha tillbaka, delvis eftersom barnen kan välja att träna på andra sätt. Ingen tid går alltså åt till rättning och den som inte gjort läxan behöver inte märka ut sig genom att inte lämna in sin bok. Förberda läxan tar den tid det tar att stoppa in övningsmaterialet i kopiatorn och mata fram 26 exemplar, dvs ca 5 minuter.

Kunskap är nämligen inte ett visst antal gjorda övningsblad, utan ökad förståelse och i vissa fall automatisering/innötning av fakta. Det pratar jag mycket om med barnen. Jag vill inte se en gjord läxa i första hand utan ökade kunskaper. Men vägen till ökade kunskaper går ofta via träning, även ren färdighetsträning och ju mer man tränar desto bättre blir man. Barnen får återkopplning på sina kunskaper om femmans multiplikationstabell genom att de märker att räkningen går fortare på lektionerna och vi pratar tillsammans om hur man kan lära sig och träna och vad som fungerar bäst för det enskilda barnet. Men jag rättar inte allt. Jag rättar inte allt vad barnen gör på lektionerna heller, ibland rättar de själva och ofta använder vi självrättande material som t.ex. internetspel som ger direktfeedback.

Att på högstadiet ge läxan "läs kapitlet om den industriella revolutionen" tar inte heller många sekunder och kräver noll och ingen rättning. Läxor kan se väldigt olika ut...

Om det finns vuxna nog att läsa en kvart med alla elever varje dag så är det en OVANLIGT resursstark skola och den kan nog inte jämföras med vanliga skolor med vanliga förutsättningar. Tyvärr. Ska alla elever i ettan och tvåan läsa högt i 15 minuter varje dag innebär det på min avdelning 50 barn x 15 minuter. Det är 12,5 extra pedagogtimmar per dag som ska in i verksamheten, 1,5 vuxna extra alltså på två klasser. Det är en utopi med den ekonomi som de allra flesta skolor har.

Och här förstår jag att vi är väldigt olika, men jag skulle hellre se att den 1,5 vuxna ägnade sig åt andra saker än lästräning om det mot förmodan anställdes fler på fritids. Jag vill att de vuxna på fritids ska arbeta med gruppen på olika sätt (svårt att arbeta "med gruppen" hemma då vi inte är en lika stor grupp hemma) - lekar, ta ordentlig tid att lösa konflikter, att de bara finns där och hinner prata med barnen, spelar spel, går till skogen, låter barnen arbeta med lera och tyg, har tid att organisera bakning och målning. Jag vill att barnen ska få uppleva roliga saker i grupp (hemma kan jag inte erbjuda en grupp på samma sätt), som att sätta upp teaterföreställningar, åka skridskor, bygga kojor i skogen och liknande.

Lästräning är enkelt att lösa hemma, konfliktträning i grupp eller sätta upp Luciaföreställning för pubilk är svårare.   

Men så är det ju med ALLT. Man kan göra jämförelser med exempelvis sjukvård eller habilitering om man vill:

Exempel 1: Barn med CP-skador får träffa sjukgymnast då och då, men större delen av den dagliga träningen faller på föräldrarna. Det är ju också jätteorättvist, för alla föräldrar till CP-skadade tränar inte sina barn tillräckligt. Ska vi då förbjuda sjukgymnaster att ge program för hemträning? Ribban ska sättas efter de med sämst förutsättningar, så barnen får bara träna med sjukgymnasten och absolut inte hemma. För den intresserade föräldern finns böcker att läsa på egen hand.

Exempel 2: Barn med diabetes får bättre förutsättningar att klara sin sjukdom om föräldrarna är intresserade av och kapabla att laga vettig mat. Men alla är inte det... Ska vi då sluta erbjuda dietistkontakt till familjer med diabetessjuka barn? Info finns ju på nätet för den som vill. Ribban ska ju sättas efter de med sämst förutsättningar.

Exempel 3: Barn med autismspektrumstörningar och deras familjer kan få mycket hjälp via habiliteringen. Hjälpmedel, kuratorstöd, utbildning, träning. Men alla barn med autismspektrumstörningar blir ju inte ens utredda, för alla föräldrar vill inte det. Det innebär att barn med likartad problematik kan få oerhört olika hjälp beroende på föräldrarnas förmåga och/eller vilja. Med ribban efter de med sämst förutsättningar ska ju ingen få hjälp, så vi lägger ner allt vad habilitering heter. Man kan ju för jösse namn googla och skriva ut atriklar om man är intresserad!

Vill vi ha det så? Ribban efter de med sämst förutsättningar? 
Eller är det bara utbildning som inte är viktigt? 
Varför är det i så fall skillnad på CP.skadades möjlighet att öka rörelseförmågan och en 8-årings möjlighet att öka läsförmågan?
Eller är det så att lärare är lite lägre samhällsklass än hälso- och sjukvårdspersonal, så lärarna får göra sitt eget skitjobb (utbilda) men hälso- och sjukvårdspersonal är kvalificerade nog att delegera träning till hemmen? 

Jag vet att det är lite småelaka frågor och de är inte riktade till dig mandelblomman, utan till hela samhällsdebatten. Ingenting får vara orättvist, allt ska vara prick lika, men det verkar mest bara gälla skolan och när barn växer upp under olika förhållanden är allt i huvudsak skolans fel. Skolan ska inte be om matsäck, för alla föräldrar kan inte fixa det. Istället för att ta ansvar och hjälpa barnen på riktigt, genom att stötta deras familjer så att de fungerar, sviker man barnen genom att inte hjälpa familjerna och ger istället skolan en omöjlig uppgift: att utjämna skillnaden mellan barn från fungerande familjer och barn från dysfunktionella med hjälp av ett matsäckspaket (!)
(Nu är jag inte intresserad av att diskutera matsäckar, men exakt samma resonemang kan föras på läxor. Jag är inte emot att skolan fixar matsäck, det kan vara praktiskt, men debatten bakom är jätteskrämmande. Istället för att rikta in såg på varför föräldrar inte kan ordna matsäck lägger man ansvaret på skolan.)

Skolan kan inte utjämna de olikheter som finns, skolan kan bara (med rätt resurser!) ge alla elever möjlighet att utvecklas optimalt utifrån sina förutsättningar.

Vi tycker olika helt enkelt.

Jag vill att barn och ungdomar ska ges möjlighet att utvecklas optimalt, jag vill ha en befolkning som har goda kunskaper om samhället, hög läsförståelse, god kompetens att klara yrkesliv så väl som privatliv och förstår sig på både bruksanvisningar på engelska och räntesatser.

Jag vill inte ha ett samhälle där vi sätter ribban efter de med sämst förutsättningar. Jag är dessutom överygad om att barn till missbrukare inte får ett bättre liv av att deras kamrater får en sämre läsutveckling. Tvärt om - en välutbildad befolkning mår sannolikt bättre, kan starta mer företag, driva dem klokare, fatta förståndigare privatekonomiska beslut och på det stora hela generera mer inkomster till staten som därmed får mer resurser att hjälpa de på riktigt utsatta människorna. 

Och jag tror inte att barn till lyckliga medelsvenssons får ett bättre liv av att deras föräldrar slipper ta ansvar. För någonstans tror jag att debattens kärna är just det - bortskämda svenssons som inte vill ta ansvar. För det är sällan, sällan som nysvenskar eller analfabeter klagar på att deras barn får läxor. De som gnäller mest på läxor är enligt min erfarenhet medelklass-svenskar som anser sig ha tid att blogga, renovera och låta barnen ha tre fritidsaktiviteter var, men däremot inte "hinner" läsa en kvart om dagen med sitt barn. Men det är ju mer PK att hävda att det är synd om barn till invandrare än att erkänna att man själv hellre bloggar än läser med sitt barn.

Men det finns ju ett mellanläge. Man kan hinna med en "basnivå" i skolan och sedan komplettera med visst hemarbete. Alltså ge alla barn en bra utbildning i skolan, men ändå vara ärlig med det faktum att den som tränar mer oftast bli ännu duktigare och erbjuda uppgifter för träning hemma. Läxor behöver inte vara utformade så att lektionerna är beroende av att man gjort läxan, en läxa kan ju lika gärna vara upplagd så att den som gör den sannolikt blir duktigare och den som inte gör den klarar sig bra ändå (men blir kanske inte riktigt lika duktig).