Hur hanterar man sorgen över att vara sekundärt barnlös?

Hej!
Gammal tråd men kände igen mig och ville skriva in fler finns kvar här. Vi har en 2-årig dotter som kom till med hjälp av ivf. Vi kämpade 7 år för att få henne och jag var så glad när hon äntligen kom och trodde inte jag skulle längta efter mer. Nu börjar nästan alla hennes jämnåriga få småsyskon och jag känner att det skaver i mig. Jag skulle så gärna vilja ge henne det. Vill inte att hon ska missa nåt, känna sig ensam. Jag är 40 år nu och varken min kropp eller psyke orkar sätta igång med fler ivf-behandlingar. Börjar inse att det får vara som det är. Vi fick vår guldtjej! Men är så rädd att det ska göra henne olycklig på något sätt. Nu är hon oxå inne i "bebis-fasen" och pratar mkt om bebisar och det gör ont i mig. Jag kan gråta av att se gravida. Så visst är det en sorg.