Hur hanterar man sorgen över att vara sekundärt barnlös?
Hej
Jag har precis fått veta av min gynekolog (som är jättebra) att jag har ett obefintligt AMH och bara en äggblåsa på ultraljud. Det var inte överraskande. Vi har i 1½ års tid försökt få ett syskon till vår tvååriga dotter. Under tiden har jag blivit äldre och är nu 47. Vi hade världens tur, min man och jag, och jag blev spontant gravid när jag var 44 och födde vår fantastiska dotter när jag var 45. Jag är så oerhört lycklig över att vi fick just henne, ja, att vi alls fick barn. Min man är nästan 10 år yngre och vi träffades när jag var 42.
I december 2012 startade jag en tråd under "Svårt att få barn/40+" som heter "Någon mer som funderar på att sluta hoppas?" www.familjeliv.se/Planerar_barn/Forum-7-124/m67813214.html
Jag har fått mycket stöd av tjejerna i tråden, men eftersom jag nu har bestämt mig (eller min gynekologs besked gjorde det nödvändigt för mig) att sluta hoppas och inse att det inte blir några syskon vill jag nu gärna höra hur andra, oavsett ålder, hantera sekundär barnlöshet.
Jag tror egentligen inte att endabarn har det sämre generellt sett. Men själv är jag ett endabarn. Dessutom dog min pappa när jag var 7 så jag blev helt ensam med min mamma. Min mamma gjore såklart så gott hon kunde och hon är en bra och välmenande person, men hon var förstås utom sig av sorg länge. Jag tänkte att om jag själv hade haft syskon i den situationen så skulle det ha underlättat för mig, men det kanske bara är en fantasi? Jag hade ändå turen att ha vuxna släktingar som såg mig när min mamma inte orkade.
Nu behöver ju detta inte alls hända min dotter och om något likanden skulle hända så skulle jag nog vara mer förberedd än sådana som inte har varit med om det. Och även om vi blir förskonade från tråkiga händelser är jag kanske en bättre mamma till ett endabarn än till syskon, eftersom jag kan dra på min personliga erfarenhet av att vara endabarn, på gott och ont.
Det är kanske "bra". Men var ska jag göra av min egen längtan efter en stor familj med många barn?
Jag vore mycket tacksam över att få veta hur andra gör!
Charlotte45
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-02-18 15:00
Jag har nu fått några svar - tack så mycket för att ni hör av er! Men jag förstår också att jag var otydlig när jag startade den här tråden. Det jag mest är ute efter i den här tråden är hur andra i liknande situation accepterar och hanterar att man inte kommer kunna få fler barn (syskon). Jag är inte orolig över min dotter för att hon inte får syskon. Hennes väl och ve i livet har inte med det att göra. Däremot är jag ledsen för egen del, för jag är väldigt barnkär och tycker om att vara förälder. Jag skulle vilja ha fler barn att vara förälder till.
Jag undrar därför om det finns andra som också gärna vill ha fler barn, men inte kan få det, och hur ni i så fall accepterar och hanterar sin egen sorg över det. Det var det jag mest tänkte på när jag startade tråden, men det är klart att jag gärna hör ifrån vuxna endabarn som har trivts utan syskon också.
Tack på förhand!