Inlägg från: bonusmamman01 |Visa alla inlägg
  • bonusmamman01

    Hur mycket ska/får man bry sig???

    Har två bonusbarn 8 och 10 år, flickor. Älskar dem av hela mitt hjärta, och vi har alltid fungerat bra ihop, i snart 5 år. Mamman och jag går mindre bra ihop, vilket jag tycker är synd för barnens skull.
    Nu till min fråga: Hur mycket ska/får jag bry mig om flickorna? Jag menar då, gå på skoluppvisningar/skolavslutningar/tandläkarbesök mm.

    Om det är någon med erfarenhet av att vara bonusförälder, snälla dela gärna med er av erfarenheterna.

  • Svar på tråden Hur mycket ska/får man bry sig???
  • bonusmamman01
    Vampyrmamma skrev 2013-02-07 16:11:44 följande:
    Jag går på skolavslutning när min bonus slutar han är lika gammal som min äldsta dotter och går i parallell klassen...och jag är med på lucia på skolan och så men ej på föräldramöten och tandläkarbesök etc det sköter hans pappa när bonusen är hos oss.

    Tack för svaret =) Det är samma här, men jag har varit med på ett tandläkarbesök för att pappan inte hade möjlighet.
  • bonusmamman01
    Brumma skrev 2013-02-08 14:29:45 följande:
    Jag är med på uppvisningar i skolan, lucia och liknande.
    Dock inte skolavslutningar men det är mest pga att de sker klockan 20.00 på kvällen (jag vet, superkonstigt..) och vi bor 1,5 timmes bilfärd från bonus.
    Jag är även med på utveckingssamtal och föräldramöten. Oftast bara jag och mamman då pappan har svårt att ta sig dit :)
    I början var ingen av oss med, då vi inte hade körkort och mamman flyttade när bonus var ett år, så när jag fick körkort körde jag pappan till första utvecklingssamtalet.
    Min tanke var att sitta i bilen men mamman tyckte jag skulle vara med, så det har jag varit sedan dess :)

    Tack för ditt svar =) ni verkar ha en bra kontakt med mamman, vilket jag inte kan skryta med här, och det är ledsamt tycker jag, med tanke på att barnen säkert hade tyckt det var mysigt om alla kunde komma överens.
  • bonusmamman01
    Brumma skrev 2013-02-11 17:27:34 följande:
    Ja, om man jämför med många andra kommer vi bra överens.
    När jag träffade min man var de dock bara separerade sen en vecka tillbaka så det var fullskaligt krig..
    Vi har inte samma åsikter om fostran, regler och ansvar (ett av skälen till att de separerade) och jag har tappat räkningen på hur många gånger hon haft dottern sol mellanhand för att berätta att de ska hitta på ngt på "vår" tid..
    Men efter att aldrig ha sänkt oss till att göra samma sak och stenhårt hålla på överenskommelser - samtidigt som vi gärna byter helger vid behov, alltså där vi inte blir överkörda så funkar det bra.
    Och något som mamman ALDRIG ifrågasatt (iallafall inte så jag fått veta) är min plats i bonus liv.
    Faktum är att jag o pappan separerade en kort period (fast det visste vi ju inte då) och mammabok tog kontakt med mig och bad mig fortsätta ha umgänge med dottern. Detta var bara ett år efter att jag kommit in i bilden, men mamman hade märkt vilket starkt band jag o dottern knutit. Så under separationen hade jag faktiskt umgänge med tösen både på mammans o pappans tid..

    Det är härligt att höra att det finns mammor som bryr sig om vilka som är viktiga i barnens liv. här har det tyvärr gått så långt att min man måste kontakta familjerätten för att barnen ska kunna komma hit utan att det ska bli en massa hot och bråk från mamman. Jag har funnits i bonusbarnens liv i snart 5 år, och det har alltid fungerat bra barnen och mig emellan, men tyvärr så har mamman alltid bråkat till och från, det ska liksom vara på hennes vilkor, hon har  glömt bort att barnen har rätt till båda sina föräldrar. Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter =)
  • bonusmamman01
    Porcelain skrev 2013-02-17 20:44:05 följande:
    Nu har ju jag bara varit med i bilden sen i juli men eftersom att min sambo ibland får sova borta i jobbet så är det jag som har fulla ansvaret för 12åringen..

    Jag bokar och är med på läkarbesök, på bup, i skolan osv.. För att min sambo sagt att vi ÄR en familj, så jag har lika mycket att säga till om som honom (dock så anser inte jag att jag har det, så jag frågar o låter honom bestämma ibland) men det kan ha att göra med att mamman inte funnits med i bilden sen dottern var 6månader gammal och börjat vela ha kontakt först nu.. 
    Men sambon ringer mamman så fort vi varit på möten och hon tycker att det är jätte bra att jag är med för då får ju dottern se att jag är här för att stanna och inte ska knuffas bort så fort de handlar om något viktigt..

    Så jag tycker absolut att du ska gå på uppvisningar och allt där till, om det är det du vill själv så klart..
    För ni vill väl vara en familj som håller i evigheter? Då är det bara att finnas med på allt :) 
    Tack för ditt svar =) Klart jag vill stödja och vara med barnen i allt, eftersom vi faktiskt är en familj här också. Men det är inte så lätt när barnens mamma sätter sig emot att jag bry mig om barnen. Enligt henne ska jag skita i hennes barn och skaffa mig egna istället. Väldigt moget tycker jag =(
Svar på tråden Hur mycket ska/får man bry sig???