Hur mycket ska/får man bry sig???

Jag är med på uppvisningar i skolan, lucia och liknande.
Dock inte skolavslutningar men det är mest pga att de sker klockan 20.00 på kvällen (jag vet, superkonstigt..) och vi bor 1,5 timmes bilfärd från bonus.
Jag är även med på utveckingssamtal och föräldramöten. Oftast bara jag och mamman då pappan har svårt att ta sig dit :)
I början var ingen av oss med, då vi inte hade körkort och mamman flyttade när bonus var ett år, så när jag fick körkort körde jag pappan till första utvecklingssamtalet.
Min tanke var att sitta i bilen men mamman tyckte jag skulle vara med, så det har jag varit sedan dess :)

Ja, om man jämför med många andra kommer vi bra överens.
När jag träffade min man var de dock bara separerade sen en vecka tillbaka så det var fullskaligt krig..
Vi har inte samma åsikter om fostran, regler och ansvar (ett av skälen till att de separerade) och jag har tappat räkningen på hur många gånger hon haft dottern sol mellanhand för att berätta att de ska hitta på ngt på "vår" tid..
Men efter att aldrig ha sänkt oss till att göra samma sak och stenhårt hålla på överenskommelser - samtidigt som vi gärna byter helger vid behov, alltså där vi inte blir överkörda så funkar det bra.
Och något som mamman ALDRIG ifrågasatt (iallafall inte så jag fått veta) är min plats i bonus liv.
Faktum är att jag o pappan separerade en kort period (fast det visste vi ju inte då) och mammabok tog kontakt med mig och bad mig fortsätta ha umgänge med dottern. Detta var bara ett år efter att jag kommit in i bilden, men mamman hade märkt vilket starkt band jag o dottern knutit. Så under separationen hade jag faktiskt umgänge med tösen både på mammans o pappans tid..