Mindre byråkrati i skolan,

TACK GODE GUD! var min spontana tanke

Jag jobbar på högstadiet och om ni som inte jobbar som lärare visste hur oerhört mycket dokumentation jag (och alla andra högstadielärare) har på var och en av de elever jag undervisar. Det måste jag ha eftersom jag bedömer och betygsätter de elever jag undervisar i i fem ämnen (jag undervisar i svenska och alla SO-ämnena) och elever och föräldrar ofta kräver motivering för varenda kunskapskrav - och det är ett och annat. Jag upprättar dessutom åtgärdsprogram för ett inte alltför litet antal elever som av olika anledningar inte når kunskapskraven. Ett dokument ska anmäla. Ett dokument ska utreda. Därefter ska åtgärdsprogrammet upprättas tillsammans med specialpedagog. Åtgärdsprogrammet ska efter någon vecka följas upp och sedan minst var 6:e vecka tillsammans med föräldrar etc etc. IUP:n har minimal betydelse för såväl elever, föräldrar som lärare i dagsläget på högstadiet. Enbart ett byråkratiskt dokument. Ge lärarna tid till det som är väsentligt - att undervisa och möta elever. Jag och de flesta andra lärare jag känner är mycket positiva. 

Mål finns inte längre utan kunskapskrav. Om du tar och tittar på kursplanerna för varje specifikt ämne så är det ett och annat kunskapskrav och dessa ska dessutom vägas i förhållande till betygen F, E, D, C, B och A. Eleverna får efter varje slutförd uppgift ett dokument som visar vilka av kunskapskraven som han/hon uppnått, vilka av kunskapskraven han/hon är på gång att uppfylla men inte når hela vägen. Eleven får dessutom en kommentar kring vad han/hon bör tänka på nästa gång. Och så ser det ut i de flesta ämnen. 

Grundtanken med en IUP är inte dum alls, men den är inte alls förankrad i den verklighet som vi vanliga dödliga i högstadieskolan (lärare och elever huvudsakligen) lever i.