Någon mer som velat amma till varje pris?

Jag känner igen nästan allt du skriver. Fast på mig gjorde det ont också. Mitt barn bara skrek på kvällarna och vi trodde det var ont i magen, men senare förstod vi att hen var hungrig. Jag satte mig en kväll och gjorde ett "amnings-race". Vi satt hur länge som helst, minns inte idag men det var nog minst tre timmar i alla fall. Så fort mitt barn släppte det ena bröstet bytte jag till det andra. Mitt barn var dock yngre än ditt vid tillfället. I vårt fall var det vad som behövdes. Efter den kvällen kom mjölken igång så att det räckte. Det fortsatte göra ont, men det är en annan historia.

Håller med Mary Wollstonecraft (bra namn!) om att det är helt OK att sluta amma om det känns jobbigt.

Vi hade gett ersättning, lite varje kväll.

Jag vet inte hur det är för dig men personligen hade jag en del förväntningar på hur det skulle vara att bli förälder. För din del kanske du hade förväntat dig att det skulle bli ungefär som med ditt första barn? När det inte blev som jag tänkt mig på lite olika sätt blev jag ledsen.

Jag tycker inte alls det är konstigt att du blir ledsen när du ser ditt barn äta ur flaska. Det är ju ett tecken på att du inte gör det du hade tänkt att göra - amma.

När min bebis var så liten som din minsta sov jag bara två, tre timmar i taget. Sömnbristen gjorde mig väldigt nere och jag grät ofta. Saker jag normalt struntade i fick mig att bryta ihop totalt. Får du sova något så när? Hinner du äta som du behöver? Eller kan det också påverka hur ledsen du blir?

Vi fick också rådet att börja med lite gröt och mos när barnet var lite drygt 4 månader. Detta eftersom jag var så trött och hade ont. Efter det gick amningen betydligt bättre. Det gjorde mindre ont när brösten fick vila längre mellan varven och vi slutade inte med amningen helt förrän efter barnets ettårsdag.