Amazonas

Äldre 26 Mar 13:42

1678 svar

Råd som Anna Wahlgren ger och har gett till föräldrar genom åren..

barajag66 skrev 2013-03-26 08:08:26 följande:

Ursäkta ett litet studiebesök (mest för att slippa dammsuga

). Ja käraste du jag får faktiskt också vibbar till pingstkyrkan. Denna tråd är unik såtillvida att det mest handlar om Amen+halleluja till varandras inlägg.

Men det är väl OK.......Halleluja och amen till dig "Amazonaz" för det är sällan jag sett en sådan skicklig argumentationsteknik som Din. Jag är lite förvirrad och har ett ålderdomligt språk (enl utsaga) och det Du skriver önskar jag att jag själv klarat att formulera.

Tack barajag66

Amazonas

Äldre 26 Mar 13:53

#1292

EllisBell skrev 2013-03-26 08:50:22 följande:

Amazonas: Jag förstår faktiskt fortfarande inte hur det kan kallas kommunikation om man vid valda tillfällen inte svarar på barnets signaler.

Om jag förstår dig rätt så är det att använda tystnad som en del i kommunikationen som är oklart? Tystnad är för mig ett nödvändigt inslag i all kommunikation, om inte annat för att faktiskt lyssna och höra vad den man kommunicerar med uttrycker. Men om mina förklaringar är oklara kanske det blir tydligare med AWs egna ord från SHN-boken (s 153 föräldern har precis lämnat barnets sovrum med ramsan):

"Nu, när du tystnat, reagerar han och/eller frågar vidare. Din uppgift är att lyssna av noga. Här ”får” han skrika – det är det enda sätt han kan uttrycka sig på, och vi vill inte förbjuda folk att reagera. Frågan är hur han skriker, nu när han reagerar på beskedet han fått.

Kanske har ni i princip aldrig hört lille Gustav skrika förut. Mamma har lagt honom till bröstet vid minsta pip eller haft honom boende där dygnet om, mer eller mindre. Nappen som propp har också gjort sitt för att tysta honom.

Nu får ni lära er att avlyssna och tolka hans skrik, och att tolka dem rätt, så att ni kan handla adekvat. Alla skrik är inte missnöjesyttringar. Många skrik är rena frågor. ”Vad är det som händer? Kommer vargen och tar mig nu?”

Förvirring, oro, ilska, förvåning, ledsenhet, osäkerhet, rädsla, stress, obehag ger olika skrik - precis som ansiktsuttrycket, för att inte tala om orden, hos en vuxen skiftar efter sinnesstämning. Det finns inte bara ett skrik, lika lite som det finns bara en känsla, en enda mänsklig reaktion eller ett enda frågetecken i vår värld."

Jag citerar vidare ur SHN-boken (min fetning, s 144-145)

"Under andra natten av Sova hela natten-kuren ska du kunna erfara en dialog med barnet. Du hör och känner hur ramsan ”tar”, tack vare ditt idoga arbete med att nå fram till barnet. Du kan allt säkrare avpassa tonfall och röststyrka efter den kommunikation som pågår (där inte minst tystnaden talar sitt tydliga språk).

Det blir då alldeles tydligt att Sova hela natten-kuren är en process. Det går alltså inte att en gång för alla hitta ett och samma sätt att säga / sjunga ramsan som i alla lägen alltid fungerar, oförändrat likadant varje gång, lika lite som det går att en gång för alla hitta ett och samma sätt att vagna eller buffa som i alla lägen fungerar, oförändrat likadant varje gång. Inte heller går det att en gång för alla stipulera hur länge man ska buffa respektive vagna respektive ramsa varje gång, eller, än värre, hur länge barnet ”får” skrika i minuter räknat mellan varje gång. Vi talar här process och kommunikation. Du har en euforisk upplevelse att se fram emot, när du själv får uppleva detta med ditt barn!"

Amazonas

Äldre 26 Mar 14:11

#1293

Natulcien skrev 2013-03-26 09:58:10 följande:

Jaha?
Först tramsar du och gapar "Halleluja" och hojtar att folk är pingstvänner, och skriver att du hellre dammsuger än skriver här..? Och nu ska jag plötsligt svara på fråga..?
Inser du att det är lite svårt att ta dig på allvar efter alla fånerier..?

Och eftersom jag inte vet hur du definierar fjärila, buffa och ramsa, när du gjorde det och hur, så kan jag ju omöjligt svara på din fråga.
Jag buffade min son. jag låg tätt intill och buffade honom lätt, lätt i rumpan tills han somnade. Fungerade jättebra. Så att buffa är inget som AW har monopol på, det har föräldrar gjort i alla tider. Däremot gör AW det på ett hårt och brutalt vis om man tittar på hennes videor. Hur gjorde du?

Jag har fetat en rad i ditt inlägg här, Natulcien. Du har helt rätt i att AW inte uppfunnit hjulet. Mycket av hennes råd är "gammal kvinnokunskap" som hon själv brukar uttrycka det.

Vill man veta mer om hur hennes böcker uppkom finns det (och mycket annat) beskrivet i AWs senaste bok "Sanning eller konsekvens".

Lite lösryckta citat (s 270)

Barnaboken skrev hon efter att hennes förste make tjatat på henne i tio år:

"Du ska skriva en bok om barn. Du är en skicklig författare, och du är en utomordentlig mamma. Den kombinationen är oslagbar."

AW förklarar vidare att själva startskottet kom från hennes äldsta dotter, som då var 17 och som nu är 50 och nyss invald i Svenska Akademien på stol nummer sju, när hon sa så här:

"När jag får barn, vill jag att de ska bli som jag. Hur gör man?"

Amazonas

Äldre 28 Mar 14:01

#1338

EllisBell skrev 2013-03-26 16:03:52 följande:

Amazonas: Ok, tack för svar. Då förstår jag. Eftersom det för mig varit egalt om mina barn som små skrikit på grund av förvirring, förtvivlan, rädsla eller skräck (allt är lika fel och hemskt) har jag inte ägnat mig åt att sitta och lyssna och försöka tolka utan jag har agerat omedelbart. Men vi är ju alla olika.

Tack själv. Jag förstår hur du menar. Ditt sätt att reagera på din bebis skrik är absolut ingenting jag kritiserar. Jag säger inte heller att AWs teorier är de enda rätta, inte alls (ingen ironi nu heller). Det jag försöker få fram är att kuren är en väldigt speciell situation. För det första är det inget man gör på en höft, inget man testar en kväll för att se om det "fungerar". Vägen till beslutet att kura är ofta lång och när det väl tas är det för att ingen, varken barnet eller föräldrarna, i långa loppet klarar sig på så lite, och så upphackad, sömn. För det andra förstår jag också att verktygen, tagna ur sitt sammanhang, kan te sig konstiga (t.ex. ramsan). Det jag stör mig på och tycker är orättvist är att kuren, av så många (med draghjälp av exempelvis TS) resumeras med att föräldern kallt står och "ramsar" medans bebisen ligger i en bajsig blöja, att kuren utförs av oempatiska och inhumana föräldrar vars enda mål är att få mer "egentid". Att AW inte skriver någonting om bajsblöjor i SHN-boken beror på att bajsblöjor har väldigt lite med kuren att göra. Men när man läser TS får man ju bilden att kuren går ut på att inte byta blöjor och det är ju verkligen helt fel. Två fel gör inte ett rätt, men oavsett antal halvsanningar blir summan inte sannare för det.

Amazonas

Äldre 28 Mar 14:05

#1339

Natulcien skrev 2013-03-26 19:30:32 följande:

Ja, vi är överens om en hel del...uppenbarligen. Utom det som jag anser vara det allra, allra viktigaste för en bebis anknytning och trygghet, d.v.s. hur man behandlar bebisen.

Lite läskigt att AW skriver att den största gruppen som har kurats är i åldern 8-9 månader, vilket råkar vara den perioden då den jobbigaste fasen för en liten bebis infaller; separationsfasen. Att då välja att "kura" sin bebis just då, är ju bara ytterligare ett bevis på hur lite AW vet om bebisar, och även de föräldrar som väljer att utsätta sina små för en skrikmetod under separationsfasen. Återigen okunskap.

Sen kan jag inte se hur en skrik-kur någonsin kan vara ett rätt val om allt har "gått snett", som du uttrycker det. Om man har en bebis som har svåra problem med sömnen så finns det faktiskt humana metoder att ta till istället. Så det finns ingen anledning att välja en inhuman och oempatisk variant. Tycker jag. Men där tycker vi ju olika har vi konstaterat.

Sen kan jag inte förstå hur det skulle kunna vara en otjänst mot barnet att ge hen optimal trygghet, d.v.s. att somna nära en förälder..? Hur kan det vara en otjänst? Det är ju det mest värdefulla man kan ge sin bebis.
Vi valde att somna intill vår son under hela hans första levnadsår. Först genom att amma till sömns, sedan genom att ligga tätt intill och buffa lätt i rumpan. Och han sov gott, 12 timmar utan uppvak, på det. När han var runt året så upptäckte vi, av en slump, att han kunde somna själv. Då var han trygg. Då var han redo. Det var hans val. Och det är min filosofi (även stödd av modern spädbarnsforskning): maximal närhet och respons ger maximal trygghet.

Ja, jag har också insett att vi är överens om en hel del, men att vi skiljer oss i vad som kan betraktas som förkastligt i hur man behandlar bebisen. Jag har inga problem med det. Jag förstår hur du menar och menar inte på något sätt att ditt sätt skulle vara sämre än mitt. Men jag vet också att mitt sätt inte på något vis skadat mina barn, tvärtom. Det får jag dessutom dagliga bevis på, till exempel i form av min minsting på drygt ett och ett halvt som själv försöker ta sig upp i spjälsängen och glatt bäddar in sig med täcket. Att jag buffat och solfjädrat under bebistiden, sedan gradvist gått över till ramsan verkar inte traumatiserat mitt barn det minsta. Jag har nu ett barn som verkligen älskar att gå och sova och som glatt sover sina 11 timmar per natt och ca 2 timmar varje eftermiddag. Om min behandling skulle ha varit så som du och andra beskriver den: inhuman, oempatisk osv, vore det väl logiskt om mitt barn skulle ha utvecklat stressymptom just när det kommer till läggning och sömn?

För mig är det väldigt tydligt att barn känner av den vuxnes sinnesstämning. Gör man något man inte är övertygad om genomskådar barnet en. Skulle jag ramsa nonchalant och kallt finns det inte en chans att mitt barn tror på att allt är precis som det ska och att det nu är dags att sova. Verktygen fungerar helt enkelt inte om det inte finns ett engagemang på djupet hos föräldern.

Ja, separationsfasen kan vara en jobbig fas. Att du skriver att man "väljer" att kura sin bebis just då tycker jag är att betrakta kuren lite lättvindigt (igen). Om man i åtta-nio månader kämpat med sömnlöshet, sett sitt barn lida av att aldrig vara utsövd, kommer man till sist till en punkt där det inte fungerar längre. Kuren är för många en sista utväg. AW beskriver det så här i SHN-boken (s 104-105)

"Vid åtta-nio månaders ålder är också de barn, som aldrig i hela lilla livet, varken natt eller dag, har fått ihop den sömn de hade behövt, så slut att det syns utanpå. Nu, om inte förr, brukar föräldrarna inse att lilla barnet far illa. Har deras allt överskuggande problem tidigare varit den egna sömnbristen, står nu barnets fram för dem skärande tydlig.

..

Kanske är Sova hela natten-kuren som allra vackrast till sitt resultat, när den bjuds små åtta-niomånadersbarn med sömnproblem. Skälen är flera:

Barnen är så utmattade, att de tacksamt tar emot den hjälp de äntligen får att komma i ro. Den eller de vuxna som genomför kuren gör det i en tveklös övertygelse om att barnet måste få hjälp först och främst. De ser inte sömnen som en jobbig påfrestning för barnet utan som en livsviktig och njutbar tillgång. Nu är ingen tid att förlora. Barnet måste få sova. Några alternativ, som att ”ge upp”, finns inte. Tydligare än någonsin står det klart att ingen, inte mamma och inte någon annan, kan sova åt barnet. Barnet är fött till ett jag. Sömnen är barnets egen. Lugn och ro, enkelhet och förutsägbarhet, säkerhet och verklig trygghet – det är vad som står på önskelistan för åttamånadersångestens barn. Den inre, oroliga föränderligheten ropar på yttre, betryggande beständighet. Och lugn och ro, enkelhet och förutsägbarhet, säkerhet och verklig trygghet är precis vad Sova hela natten-kuren ger. Här möts tillgång och efterfrågan på ett underbart vis."

Du kallar SHN en skrikmetod (här kan jag inte säga att du har fel, eftersom barnet de facto skriker, men jag tycker att det är fel att kalla SHN en CIO-metod eftersom barnet inte lämnas att skrika). Du kallar den "inhuman" och "oempatisk" och poängterar att det finns andra mer humana metoder att ta till istället. Det är givetvis din fulla rätt och om jag tar på mig "bajsblöja-glasögonen" så håller jag med dig.

Jag tycker att det är bra att det idag finns så många olika varianter (även om jag helst skulle vilja se att femminutersmetoden utrotades omedelbart). Om man som förälder har tankar på att hjälpa sin familj till bättre sömn så antar jag att man ber personer man har förtroende om råd, att man söker på nätet, att man kollar in barnhyllan i bokaffären. Antagligen får man då höra talas om i alla fall femminutersmetoden, TASS-metoden, Somna utan gråt och SHN. Vilket val man sedan gör är ju helt upp till en själv.

Du tycker att det är "optimal trygghet" att låta barnet somna med din fysiska närhet som garanti på att allt är som det ska. För många är det också den mest "effektiva" metoden och jag kritiserar inte det på något sätt. Men för andra protesterar barnet. Vissa barn kommer inte till ro fastän mamma erbjuder bröstet, ligger nära, klappar, "buffar", osv. Eller vaknar i panik om mamma inte ligger kvar. Jag säger inte att samsovning är fel (det gör inte AW heller: se s 58-59 i SHN-boken om du vill ha "bevis").
Att ni fått det att funka och att ert barn sover bra är underbart, vad härligt för er att ni aldrig haft behov av att intressera er för olika "sömnmetoder". Men för andra ger fysisk närhet inte det resultat ni fick, som signaturen ominte beskriver det: "De jag pratat med som kurat hade exakt samma problem som oss, nämligen en ständigt missnöjd liten som inte kunde sova längre än 20 min i taget trots samsovning, bärande, vaggande.. Inte ens i vagnen. Hon kunde ligga i vår famn och försöka slita sig loss, sparkas och skrika av frustration. Knappast sugen på närhet vilket vi trodde var det enda vi kunde göra." Och som efter kuren konstaterar: "3 dagar med kuren sov hon hur bra som helst, kunde äntligen tryggt ligga i famnen och nyfiket upptäcka omvärlden. För oss var det en klar utveckling till det bättre!"

Igen, jag förstår precis att du och fler härinne aldrig någonsin skulle komma i närheten av att kura. Det tycker jag är bra eftersom det kurförsöket skulle vara dömt att misslyckas. Man kan inte lugna, än mindre trygga, ett barn om man inombords känner att man "misshandlar" barnet. Men det finns så många exempel på familjer där kuren verkligen varit till hjälp (nu senast signaturen ominte, finns många fler http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?f=7&t=2010) att jag tycker att ni i alla fall borde kunna se att även om kuren inte talar till er så kan den passa andra.

Amazonas

Äldre 28 Mar 14:09

#1340

MalinEddie skrev 2013-03-27 00:05:44 följande:

Tack, jag mår något bättre nu. Forfarande svag dock, vet inte vad jag åkt på.

Jag har aldrig förnekat att AW också ger bra råd. Inte någonstans. Kanske uppfattas jag som svartvit i denna tråd eftersom fokus här ligger på det andra som inte bara föräldrar har reagerat på i många år utan även svenska barläkarföreningen genom anmälningar och varningar samt välkända barnpsykologer. Det finns givetvis enskilda barnläkare (med tankte på att du ville markera att mamman i inlägget som fick rådet av AW att vänta med att göra rent efter eventuellt kräks var just läkare) och psykologer och andra sakkuniga som är av annan åsikt trots att de har läst, sett och förstått delar hennes uppfattning men jag vill inte tro att de är i majoritet. Vad tror du?
Vi läser också självklart med olika glasögon. Jag har modern spädbarnpsykologi i bakhuvudet och min människosyn spelar givetvis in. Du köper hennes teori vilket troligtvis gör att du i mångt och mycket har en annan syn på människan som sådan än vad jag har.
Jag tror att det i mycket handlar mer om detta än tolkningar av text. Det finns uppenbarligen många människor som tolkar texten precis så som kritiker tolkar texten men istället för att reagera negativt reagerar de positivt och får därför hejarop. Samtidigt heter det att kritiska röster inte förstår trots att de har läst samma text och tolkar den likadant. Detta eftersom de reagerar negativt. Det går inte ihop.
För att då återgå till bajsblöjor och smustiga lakan som föräldrar har fått råd att inte byta, jag gissade att du skulle säga att det finns situationer som kräver denna behandling. Att kuren kräver det ibland för att nå resultat. Njutningen. Som du säkert redan gissat håller jag inte med. En sömmetod som om så bara ibland kräver sådan behandling av barn bör ifrågasättas.Jag finner dessa råd avskyvärda. Det handlar för tusan om grundläggande omsorg och vet man och kan men väljer att inte agera anser jag att man brister i omsorgen. När man försvarar dessa råd får man det ofta att låta som att det inte finns några andra alternativ än SHN, sömnmedicin, 5-minutersmetoden, samsovning eller låta vara barnet vara uppe tills det stupar. Allt där emellan glöms bort. Också alla andra sömnmetoder och råd som faktiskt ser till barnet glöms bort. Lider barnet på riktigt av störd sömn förtjänar det väl en riktig utredning för att finna orsaken?

Jag uppskattar som sagt din goda ton och att du tar dig tid att svara och skriva i det faktiska ämnet.

Ja, med tanke på TS måste jag säga att jag uppfattat dig som svartvit. Men vad bra om så inte är fallet. Jag uppskattar också din ton och den tid du tar dig, sjukdom till trots (hoppas att det släpper på riktigt snart).

Nej, jag tror inte heller att merparten av den svenska läkarkåren är positivt inställda till AW. Jag tror att de lyssnar på vad Barnläkarföreningen säger och att Lars H Gustafsson mfl lyckats ganska bra att inkompetensförklara AW för att uttrycka det milt. Men jag vet också att det förekommer att anställda på t.ex. BVC i hemlighet tipsar om AW till föräldrar som ber om hjälp vid sömnproblem. Min erfarenhet är att så fort det finns en "officiell" linje att följa så är det många som följer den utan att fundera så mycket på eventuella alternativ.

Jag tror inte att vår människosyn skiljer sig radikalt, men jag håller med om att den stora skillnaden är att du (och andra) anser att en bajsblöja bör bytas direkt oavsett situation och jag (och andra) anser att man ibland kan vänta.

Jag är inte hundra på att jag helt hänger med i följande: "Det finns uppenbarligen många människor som tolkar texten precis så som kritiker tolkar texten men istället för att reagera negativt reagerar de positivt och får därför hejarop. Samtidigt heter det att kritiska röster inte förstår trots att de har läst samma text och tolkar den likadant. Detta eftersom de reagerar negativt." Du menar alltså att det finns föräldrar som läser SHN som du men reagerar positivt och får hejarop? Alltså, föräldrar som efter att ha läst om SHN konstaterar att det rör sig om barnmisshandel men gillar detta och alltså "kurar" sitt barn, påhejade av forumisterna på AW-forum? Nej, om jag fattat dig rätt så håller jag helt med dig om att detta inte går ihop.

Det står utom allt tvivel att, som jag just skrev ovan, vår syn på nödvändigheten att byta en bajsblöja direkt skiljer sig beroende på situation. Du kallar det att brista i omsorg, jag anser att det kan finnas fall då det inte är det, tvärtom. (Jag tror inte att någon kommenterat det jag skrev tidigare, vad händer om er bebis bajsar när ni är i pulkabacken? Föredrar ni att byta utomhus eller väntar ni tills ni kommit hem?) Självklart kan du tycka att dessa råd är avskyvärda, men det är inte rättvist att sammanfatta kuren på det sätt du gör.

Jag tycker att det är jättebra att det finns flera olika "metoder" för sömnproblem, som jag just skrev till Natulcien. Och just med tanke på det utbud som råder borde varje förälders val respekteras, oavsett om det blir SHN, Tass-metoden eller något annat (med undantag för femminutersmetoden som jag också tycker är inhuman och oempatisk).

Amazonas

Äldre 28 Mar 14:12

#1341

Mad as snow skrev 2013-03-27 08:25:16 följande:

Håller med ovan. Att skylla på att kritikerna inte "förstår" det de har läst gång på gång, och hela tiden peka på detta som en orsak till "missuppfattningarna" är synnerligen förenklat och allt som oftast helt felaktigt. Det handlar om värdegrund, om människosyn. Inte tolkningar. Det handlar om var man hittar sin kunskap, vad man anser att ett spädbarn behöver. Det handlar inte om oförmåga att tillgodogöra sig text eller ej, eller att göra korrekta "tolkningar". Det handlar om grundläggande värderingar och kunskap, that's it. Personligen blir jag rätt matt av denna tomgång, eftersom det landar endast i "ni tolkar det inte på rätt sätt, men om ni gjorde det skulle ni FÖRSTÅ"-nonsens, i ärlighetens namn. Det är inte fråga om ett IQ-test här, utan att läsa svart på vitt. Och om det nu mot förmodan skulle röra sig om ett diametralt motsatt budskap till det som så många uppenbarligen missuppfattar det att handla om, då bör väl en retorik- eller kommunikationskurs vara på sin plats för exakt alla som pläderar för de.här metoderna. Trots idoga försök lyckas de ju ändå inte få oss att "förstå" att det är såhär man ska behandla sina spädbarn. Antingen är det fel på avsändaren här, eller just metoderna i sig. Jag känner ju spontant vad som är troligast.

Jag förstår hur du menar. Jag håller med att din (och andras) syn på kuren gör den ganska avskyvärd. Jag håller också med om att kuren kan gå fel, om man kurar "mekaniskt", alltså att man tror att kuren handlar om att stå utanför dörren och skrika tillbaka på barnet. Men varför smutskasta de föräldrar som satt sig in i kuren och kurat med den berömda attityden (som ger verktygen mening och innehåll)?
Som ominte skrev tidigare: "De jag pratat med som kurat hade exakt samma problem som oss, nämligen en ständigt missnöjd liten som inte kunde sova längre än 20 min i taget trots samsovning, bärande, vaggande.. Inte ens i vagnen. Hon kunde ligga i vår famn och försöka slita sig loss, sparkas och skrika av frustration. Knappast sugen på närhet vilket vi trodde var det enda vi kunde göra. 3 dagar med kuren sov hon hur bra som helst, kunde äntligen tryggt ligga i famnen och nyfiket upptäcka omvärlden. För oss var det en klar utveckling till det bättre!"

Amazonas

Äldre 28 Mar 14:13

#1342

Rocket Mania skrev 2013-03-27 08:34:19 följande:

Nej det tror inte jag. Det finns gott om folk där inne som kör på SM och sedan SHN på rutin redan från födseln (inte SHN fr födseln, den körs vid 3-4 mån).

SM är i motsats till SHN gjord för att tillämpas från födseln (med smekmånad som första fas och med Barnabokens förord i minnet "Du behåller det du kan använda. Du förkastar resten.").

Kuren rekommenderas från ca 4 månader OM det "sömntrasslas" och OM det är ett problem. Min bild är att det inte är många "SM-barn" som kuras (även om det förstås finns exempel). Tanken med SM är ju att gradvis införa rutiner. Jag har som sagt inga problem med att "förkasta" det jag inte vill ha ur Barnaboken och jag har helt enkelt skippat AWs rekommendationer om att ta bort nattmål. Detta har jag inte hymlat om på forumet (och jag är verkligen inte den enda) utan att ha fått några som helst kommentarer om att jag skulle ha gjort "fel", varken från AW själv eller någon annan forumist. Det är dessutom ett råd som ofta kommer tillbaka när det gäller SM: "fokus på dagarna så kommer nätterna av sig själv" (kanske inte exakt citat).

Amazonas

Äldre 28 Mar 14:15

#1343

Litet My skrev 2013-03-27 08:37:06 följande:

Inhopp

Fast ser man på forumet så är det många föräldrar som redan innan bestämt sig för att kura sina barn per automatik.

Sepciellt när de har som sidfot

"mamma till Loke-2004, kurad 11/5-2004, Nea-2005 kurad 12/3-2005, Lisa 2008-SM från start osv

Där får jag känslan att man haft plan på att metoda redan från början, AW är ju inte bara en sömnmetod utan lite av en filosofi av hur man skall göra i väldigt mycket och som många tycks köpa rakt av, inte bara ang sömn.

Ja, du har rätt i att många av de som är aktiva på AW-forum "metodar" från början. Konstigt vore det väl annars eftersom SM är en "metod" som har utarbetats för att gradvis införa rutiner (se mitt inlägg till Rocket Mania alldeles nyss) och vi pratar om AW-forum. Men om jag tittar närmare på ditt exempel så tycker jag att du har fel att dra som slutsats att man ska "kura per automatik". Som jag tolkar ditt exempel har första och andra barnet kurats, sedan insåg föräldrarna att man kunde tillämpa SM från start och alltså slippa kura.

Amazonas

Äldre 28 Mar 14:17

#1344

Rocket Mania skrev 2013-03-27 08:39:30 följande:

Vet inte riktigt vad du tycker barnboken Pelle Svanslös har med detta att göra? Speciellt när du gång på gång citerar de lite efterblivna katterna i historien.

Jo, jag vet hur man brukar använda uttrycket men dina försök känns lite malplace här.

Jag håller med om att det handlar om människosyn och framförallt ens syn på små barn. Jag skulle exempelvis aldrig klara av att utsätta mina barn för vare sig 5mm eller SHN eller flera andra av AWs råd. Jag håller ungarna för kära för att utsätta dom för något som jag anser är ren negligering, tvång och kanske till och med misshandel. Jag är dock övertygad om att AW-föräldrar älskar sina barn lika mycket som jag älskar mina, de verkar dock inte tycka/tro att små barn tar skada av behandlingen. Vilket jag alltså tror.

Om det skulle råda något tvivel om skillnaden mellan SHN och 5mn så kommer här AWs tankar om detta (SHN-boken, s 36, min fetning)

"Mitt mål är att Sova hela natten-kuren ska ersätta och försänka i glömska den såkallade femminutersmetoden - skrikmetoden, eller Controlled Crying Method, som den heter internationellt. Varför det? undrar du kanske. Är det inte mycket enklare att låta barnet skrika sig till sömns några nätter, tills ungen själv kommer på att det är lika bra att sova? Verkar inte det du hittills läst om Sova hela natten-kuren väl så besvärligt som att stå ut med lite skrikande? Här ska ”vagnas”, ”buffas”, ”ramsas”, upprättas schema och hållas rutiner – varför inte bara överlämna alltihop åt barnet självt? För att förstå den stora skillnaden mellan skrikmetoden och Sova hela natten-kuren måste man förstå tesen om vargen. Man måste kunna leva sig in i barnets överlevnadsångest, den som varit ens egen en gång.

Till skillnad från skrikmetoden lägger Sova hela natten-kuren ansvaret på föräldrarna.

Det är de vuxna som ska hjälpa barnet i ro.
Det är de som ska jaga vargen – överlevnadsångesten – betryggande på flykt och låsa honom ute.Det är de som ska garantera barnets överlevnad och mer därtill: ett gott liv, ett tryggt liv, med god sömn, fredad sömn, tillräcklig sömn - och en skön sömn, som lilla barnet snart formligen älskar att ta sig, trygg nog i sig själv att både våga och vilja sova så gott.

Principen för femminutersmetoden, som har sina rötter i 1940-talets USA, är att spädbarnen får skrika sig till sömns, medan föräldrarna tittar till dem var femte minut och talar om att de är där. Metoden lägger ansvaret på barnen själva att efter förmåga lugna ner sig. Den kräver starka nerver hos föräldrarna, som förväntas sätta sig över de beskyddarinstinkter som manar dem att störta sina nödställda små till undsättning. Barnen somnar mycket riktigt förr eller senare, eftersom deras skrikande inte leder till något annat än uppgivenhet och utmattning, så skrikmetoden fungerar – förutsatt att föräldrarna är mäktiga att legitimera sin passivitet inför barnets mer eller mindre hysteriska förtvivlan.

Femminutersmetoden har sina betänkliga brister:

Det obesvarade skrikandet skapar oundvikligen övergivenhetskänslor. För ett litet barn som inte kan överleva på egen hand betyder det livsfara att bli övergiven. Den sömn, som följer på uppgivenhet, förtvivlan och psykisk utmattning, blir sällan djupt vederkvickande. Det gäller oss alla. De allra flesta små barn som ”botats” med skrikmetoden sover alldeles för lite. Föräldrarna måste matta ut dem redan i vaket tillstånd. Förståeligt nog vill alla helst slippa timmar av skrikande. Den sömn, som barnen själva inte söker eller njuter, viker gärna för första bästa påfrestning som tandsprickning eller förkylning. Resultatet av Controlled Crying Method är därför sällan bestående. Feminutersmetoden får upprepas om och om igen.

Enligt Sova hela natten-kuren däremot får små barns frågor aldrig lämnas obesvarade. Deras oro för livhanken, fruktan för vargen, ängslan för sin obestridda hjälplöshet får aldrig förklinga ohörda. För mig får inga små barn skrika alls.

Det gör de ändå, som bekant, men den mängd frågor de ställer första gången, första kvällen under Sova hela natten-kuren, ska ha ögonblickliga och i ordets rätta mening betryggande svar – även om detta första svar tar sina modiga 20-45 minuter att förmedla till små barn som aldrig sovit bra (eller sovit alls, höll jag på att säga). Små barn får vara på dåligt humör, de får vara ilskna och reagera med mindre ädla eder - men i min värld får späda och små barn inte vara ledsna eller olyckliga. Små barn får inte befara sig övergivna en sekund."

Råd som Anna Wahlgren ger och har gett till föräldrar genom åren..

INNEHÅLL