Jellybeanbaby skrev 2013-03-13 12:38:36 följande:
Åh gud, jag orkar inte ens läsa klart. Skakar till, får ont i huvudet och sympatismärtor för det lilla barnet.
"Lägg den lilla att sova i vagn för natten. När hon så vaknar och skriker på mat, sätt igång och vagna. Säg ingenting och undvik att röra vid barnet."
Vem tycker detta verkar normalt? Seriöst!
"Det är alltså inte fråga om några små snåla, försiktiga, gulliga rörelser (då kan du få stå där hela natten. Barnet tycker det är underbart! Men vi vill att den lilla älsklingen ska få korn på sin förmåga att sova och somna om själv). Skriker barnet rejält, får du också ta i rejält. En ordentlig knyck ska påbörja varje drag, ungefär som om du högg vagnen i sista sekunden för att hindra den från att trilla nerför ett stup. Det tar en stund innan barnet somnar om, eftersom det aldrig hänt förut i hela långa lilla livet att man inte fått mat så fort man bett om det. Förvåningen är större än hungern."
Oh, come on!!
Förlåt att jag reagerar så känslomässigt, men det här känns så PANISKT FEL, så jag orkar inte ens läsa klart.
Jag får också ont i magen och speciellt som bebisen är så liten, jag kan köpa att det är väl värt att prova om bebisen vill sova i vagnen, och att man vagnar i "normalt tenpo" men defenitivt inte när bebisen är hungrig och så uppenbart vill ha mat.
Jag kanske är lite udda men instinkten för oss när barnen varit så små är att reagera så fort de skrikit (det har liksom kännts i hela kroppen att "skynda dig och ta hand om bebisen", sedan att vi alla 3 (jag, sambon och storebror) krockat samman när vi alla 3 skyndat fram till lillasyster när hon var ca 1 månad för att hjälpa henne är en annan femma
