Min fru bedrar mig - och jag är totalt lurad

Ja...kanske det. Det har ju hänt en hel del. Skillsmässan är ett faktum och genomförd. Får se...jag kanske får lite tid senare idag eller under helgen att ge en uppdatering.

Ok...en uppdatering alltså.

Vi är skilda nu. Något som väldigt många här har propsat på ett bra tag. Och nu är jag där. Skillsmässan blev klar för någon månad sedan och processen drog ut på tiden. Mycket pga oklarheter i hur mitt företag skulle värderas. Utan att gå in på för mycket detaljer så är det knepigt att värdera en verksamhet som utöver befintliga tillgångar i form av anläggningar, material, finansiellt resultat även sitter med ingågna avtal som kan generera en vinst som varierar beroende på en mängd faktorer.

I alla fall...
Min föredetta fru behöll huset, båten, en av bilarna samt en semesterbostad i Spanien. Det var det som krävdes för att jag kunde behålla företaget intakt utan att behöva sälja det för att få loss pengar. I överenskommelsen ligger även att jag skall slutföra en större påbörjad utbyggnation av huset. Det är omfattande markarbete och kommer att sluka en hel del kapital. Jag kommer att klara av det genom avkastningen ur bolaget men samtidigt kräver det att jag lägger ännu mer tid i verksamheten för att generera denna vinst. Jag har jobbat 16 timmarsdagar de senaste månaderna och kommer nog så att göra ett år framöver. Minst.

Hur jag mår? Jag känner inte efter. Jag hinner inte..och vill inte.
Jag arbetar 16 timmar (äter under tiden). Jag sover 6 timmar. Och försöker träna 1-2 timmar för att kroppen skall orka och hålla ihop. 

Nu när jag inte längre kan (får) leva för min fru så har jag bara mina barn att leva för. Tyvärr träffar jag dom inte så ofta som jag skulle vilja. Dom är ju vuxna med sina karriärer och förhållanden. Men det som driver mig nu är att generera finansiell bas för att slutföra byggnationen samt att forma en verksamhet som blir en ekonomisk plattform och trygghet för mina barn och ev kommande barnbarn. Jag hade gärna angagerat mig i någon frivillig stödverksamhet. Jag gjorde ju det tidigare ett tag. Men jag har tyvärr inte tid med det nu.

Det, i all korthet, är läget just nu. Nu måste jag ägna mig åt jobbet igen.

Kikar kanske in här igen senare.

Jag känner att jag kanske skall förtydliga en sak vad gäller min tidigare fight för att hålla kvar i förhållandet. Ni har ju alla förstått att hon var mitt livs centrum. Min kärlek. Mitt allt. 

Visst har jag rent intellektuellt förstått att hon höll på  att glida mig ur händerna. Men jag hade i alla fall drömmen kvar.

Nu har jag inte ens den längre. 

Det är väl därför som jag envist vägrade ge upp. Kanske en liten möjlighet till förklaring till mitt beteende.

Därför att jag trots allt fortfarande älskar henne

Så du menar att jag inte har någon värdighet? Att jag inte respekterar mig själv?

Till er som undrar hur jag mår idag.

Jag har funderat ett tag på vad jag skall skriva här och hur mycket jag skall berätta men jag insåg att det skulle bli att vältra mig i självömkande.

Jag lever väl inget speciellt roligt liv - jag kan väl i alla fall säga det. Och låta det stanna där.

Tack. Snällt skrivet av dig.

Tack för din lyckönskning. Vänligt av dig

Det kan jag inte påstå. Iof har jag inte heller lyft blicken för att se efter.

Min exfru har jag av förklargliga skäl inte så mycket kontakt med längre. Hon vill inte att jag kommer till huset mer och jag har heller inga ärenden dit heller iom att alla byggprojekt är slutförda. De få kontakter vi har handlar om diverse fakturor på byggrelaterade utlägg som fortfarande tillar in och som hon kommer över med till mitt kontor. Men hon hatar mig inte i alla fall. Och jag hatar inte henne.

Förutom ett antal ekonomiska band som kommer att hänga kvar ett tag (och barnen naturligtvis) har vi inga band alls längre.

Alltså...det handlar om kvarsläpande fakturor som härrör till de byggprojekt som jag jobbat med. Inget annat och absolut inget som hon själv hittat på efter separationen.