Jag blir galen, vad f*n ska jag göra?!

Jag känner faktiskt igen en del av detta i min son som är drygt 5 år. Han har också en konstant ljudnivå som är riktigt jobbig och det är inte bara prat utan att han ska göra ljud hela tiden. Har också svårt med regler, går t.ex. inte att spela spel med honom för då tröttnar han direkt om han inte får göra som han själv vill. Tar en halv dag att klä sig eller så måste vi tjata och nästan bli osams innan det blir gjort. Han tappar tråden och börjar göra andra saker istället för att klä sig. Samma sak om det är något annat han ska göra som han uppfattar som tråkigt. Däremot är han inte alls överaktiv som din son verkar vara men däremot är han sen med motorik. Han kan knappt cykla än med stödhjul och är tyvärr också så envis att han inte VILL lära sig eller ens prova många saker.

Min son är också känslig för förändringar t.ex möblera om tycker han riktigt illa om. Har lätt att lära in fakta.

Jag tycker dock min son blivit bättre och bättre senaste året. Han var "mer av allt" för ett år sedan. Din son är ju yngre än min så det kan ju hända han också mognar lite.

Vi har speciell åtgärdsplan på dagis åt sonen. T.ex så går han alltid i led tillsammans med en vuxen eftersom han så lätt tappar fokus. Likaså aktiviteter som han tycker är lite tråkiga, där måste han ha en vuxen nära sig hela tiden som påminner honom. Han måste vara i mindre grupp när de ska göra något eftersom han annars inte kan koncentrera sig. Vi vet faktiskt inte ännu om något är "fel" eller om sonen "bara" är sen i utvecklingen. Han ska få träffa en psykolog och vi har diskuterat att han ev. ska gå om ett år på förskolan för att se om han hänger med bättre i en grupp där de flesta barn är yngre än honom. Jag tror nog ändå att han bara är sen och att gå om kan hjälpa honom. Om det inte blir bättre då så behöver han säkert utredas.

Vad säger din sons förskola? Vi har jättebra samarbete med dem och de upplever vår son ungefär lika som vi gör. Känns tråkigt såklart men också skönt.

En blå giraff

Äldre 23 Jan 18:05

#7

pe78 skrev 2013-01-23 15:44:05 följande:

TACK för alla svar!
Vi kontaktade BVC och fick en remiss till en barnpsykolog. Vi fick svar för 1 mån sedan att de är överbalastade men att vi står i kö *suck*.

Saken är den att han har alltid varit otroligt smart, han blir oftast placerad med de äldre barnen då han är mentalt väldigt mogen. Talet är bättre än de som även är 2 år äldre, han har fantastiskt bra minne, är otroligt gullig mot vänner och sin bror. I mitt första inlägg borde jag även ha tillagt att han är extremt omtyckt av alla barnen. Vi tillhör nog den enda familjen som alltid är bjudna på ALLA förskolebarns kalas. Föräldrar kommer upp till oss hela tiden och talar om vad mycket deras barn pratar om våra söner hela tiden. Detta med ljud är pedagogerna som uppfattar störande och det var i förra veckan även barn som uppfattat de störande (brukar inte hända).

Vi har haft många möten med dagis och frågat tusen gånger om hans beteende, men vi får alltid till svars att han ABSOLUT inte har nån diagnos eller inte hör de "värre" problem barnen.
- Visst han tillhör de mer aktiva men de är ingen diagnos inte.

Vi känner dock att detta inte helt stämmer. Vi har mycket god kontakt med pedagogerna och de är duktiga mm men de känns lite som de motsäger sig själva ibland. De stora problemet de har med vår son är vid påklädning, han vägrar el är extremt seg med att klä på sig. Han har vid ett par tillfällen blivit lämnad inne med en pedagog för att han inte lyssnat och klätt på sig. Han vill gärna avbryta andra barn och tala om det rätta svaret på en fråga som ställs i en grupp av barn, är de många barn före så vrider de sig i kroppen lite. Allt detta tycker de dock är normalt.
Tror inte jag kommit och hämtat honom någon dag utan att hans pedagog talat om att de haft sina "tvister" idag. De är väl inte heller normalt eller?

Sen har vi den andra delen..han vill ha kontroll på allt, skall veta när vi kommer och går, när saker ändras, och frågar han en fråga får han "panik" om han inte får svar! Han kan hänga upp sig på saker i evighet vilket också är väldigt krävande. Han har en fruktansvärt bra disciplin på sig själv på många saker.

Andra (familj,vänner och förskolan) tycker inte han är extremt aktiv utan en helt normal kille. Visst han springer inte dygnet runt, men de är alltid UPP eller NER aldrig aldrig en stadig nivå.

Jag har alltid känt att han är "annorlunda" på nåt sätt men kan inte sätta finger på exakt på vad.

Svårt när inte förskolan har samma åsikt. Vi har ju mycket hjälp av att förskolepersonalen tycker alldeles lika som vi tycker. Just att klä på sig har min son jättesvårt med också. Det slutar oftast med att jag måste klä på honom eller att vi blir ovänner när vi ska iväg. Om man väntar tills han ska klä på sig själv kan det ta flera timmar eller att det inte händer något alls. Han kan absolut inte prata och klä sig samtidigt och eftersom han pratar hela tiden är det svårt att få honom att fokusera på kläderna. Han är dock inte olydig mot personalen på dagis men däremot disträ. Han har överlag jättedålig simultanförmåga och tappar tråden direkt om det blir för mycket kring honom.

Detta att han måste ha svar på en fråga tycker jag också att jag känner igen till viss del. Min son blir väldigt störd om vi har dagen oplanerad och inte kan tala om på morgonen vad vi har tänkt göra under dagen.

Talet är min son sen med till skillnad från din.

Jag har också känslan av att min son är annorlunda och han har varit lite annorlunda ända sen han var bebis. Har en till pojke som är 1½ år och det är stor skillnad på honom och den stora pojken.

En blå giraff

Äldre 24 Jan 10:39

#10

ajss67 skrev 2013-01-23 21:28:32 följande:

TS, det låter ungefär som om du beskriver min bonusson. han var dock lite äldre när jag lärde känna honom, 12 år. Vi har varit på BUP och annan barn- och ungdoms-någonting i kommunen. Levde i ett helvet ett tag. För ett par år sedan utreddes han för ADHD. Resultatet blev att han hade dragning till ADD men bara gränsvärde så han fick ingen diagnos. Nu när han är nästan 19 har det börjat lugna ner sig lite men är fortfarande jobbigt. Så det är bra att du har kontaktat barnpsyk för att få råd och hjälp.

Jag har funderat kring diagnosen ADD vad det gäller min son. Men han är ju bara 5 år ännu så man känner att man helst vill börja med att ge honom lite extra tid och se om en del av det som vi har bekymmer med kan rätta till sig.

Jag blir galen, vad f*n ska jag göra?!

INNEHÅLL