bf oktober 2013???

TessTessan skrev 2013-09-14 21:07:09 följande:

Lite ny info mitt läge:
Har vart inne på förlossningen nu på em i 4 timmar ca pga "mensvärkar" som vägrade ge me sig. Ringde förlossningen för att rådfråga innan jag åkte in å då ville dom ha in mig på engång å kolla upp det.
Vi åker in, blir på kopplade en sån ctg kurva allt va normalt där, hjärtljuden låg jämt å fint på bebisen, mina sammandragningarna gick upp å ner. Fick lämna ett urinprov, visade lite bakterier så jag kan ha urinvägsinfektion. Men fick träffa en läkare oxå som undersökte mig, livmoderhals tappen va stängd å oberörd av sammandragningarna. Fick göra ul oxå å då kom den stora överraskningen, bebisen ligger me rumpan neråt så har den inte vänt sig till vecka 37 ( är i v 35+3) så blir det vändningsförsök eller snitt för våran del. Så om 2 veckor blir det nytt ul för att kolla om den lilla vänt sig.
Men fick tabletter mot sammandragningarna som hjälpt lite, känner mig mest öm nu
Doktorns order blev oxå vila å inte göra nåt alls, för gör jag nåt så kan bebisen komma å det är för tidigt å inte bra nu när den ligger som den gör. Åh om värkarna fortsätter komma eller vattnet går så är det förlossningen på engång!
Hoppas ni andra mår bra!

Någon mer än jag som känner att den börjar bli helt otroligt trött? I kroppen, i huvudet... Många dagar nu på det senaste så har det känns som om jag bara vill gå hem och dra täcket över huvudet, skulle i många fall kunna fälla en tår enkom för att jag känner mig så trött och slut... Och jag som har känt mig som relativt pigg fram tills ganska nyss.

Och så inser man ovan på det, att sova och känna sig utvilad... det kommer man att få göra i nästa liv.   

TessTessan! Ja, våran lilla rackare drar också igång efter att jag har ätit, men jag vet inte riktigt varför? Så har det hållit på enda sedan jag kunde känna sparkar, typ. Tänker om det kan ha att göra med att magsäcken helt enkelt spänns ut, så att bebisen får mindre plats, eller "blir knuffad på", som gör att den börjar böka runt eller försöker lägga sig tillrätta? Vad tror du?

Sofffi; visst är det lite irriterande om för mycket alkohol blir inblandat. Jag förstår att du blir ledsen och irriterad! Det gör mig inget om min sambo vill dricka ett par öl eller lite vin, men starksprit är ju ingen bra idé, i alla fall inte så här mot slutet tycker jag.

Min kille har vart på krogen några gånger (typ 4-5 gånger kanske?) nu under graviditeten och då har han ju druckit sprit, men senaste två gångerna var han hemma och kramade på mig redan halvtolv, tolv. Han har nog inte tyckt att det har varit så givande ute och längtat hem :) Sen kanske han känner själv att han inte vill dricka för mycket eftersom att tanken finns ju att vad som helst kan hända, och inte heller så speciellt kul när alla runt om kring en blir packade och man själv inte är det... men jag vet egentligen inte, jag har inte frågat eller diskuterat om det här med drickande då det liksom inte har behövt tas upp för diskussion, han har styrt det bra själv tycker jag. 

Men du... jag tycker att du kan säga till din kille att nu vill inte jag att du ska dricka mer. Jag tror att det sista min kille dricker är nog nästa fredag, då ska vi på middag och jag har gått in i vecka 37, så efter det blir det nog inget dricka OM det skulle dra igång lite tidigare (Önsketänkande )

Om jag ska säga nått som är skitdåligt av min kille så är det att han röker lite då och nu, och jag tycker det är så jävla svagt av honom. Han snusar på heltid och det är för mig OK, det drabbar inget annat än honom själv och ekonomin egentligen. Men rökning alltså... han vet att han absolut inte KAN göra det när bebis kommer, och det är naturligtvis inget han någonsin skulle utsätta bebisen för, med nikotin som sitter i kläder osv. MEN jag tycker att han kan avrunda nu, varför röka om han inte ens behöver göra det? MORR!!!! 

Sedan tänker jag att det är inget kul att känna sig ensam i sin graviditet, vad det än beror på. Men jag kan säga att det har jag också gjort trots att min kille visar att jag och magen är superviktiga för honom. Trots det så har jag varit ledsen och känt mig själv och ensam, och fällt ganska många tårar från och till de här månaderna. Det är nog lite hormoner, men också för att min sambo aldrig kan förstå helt vad en graviditet innebär, för kropp och själ. Även om han försöker stötta så blir det ibland inte på rätt sätt eller när det egentligen behövs, och då kan man ju känna sig ensam. Gläder mig i alla fall åt att snart är bebis här och och vi ska få bli en familj  Och förhoppningsvis slipper man känna sig ensam då!  

Sofffi, vad skönt att du känner att han lyssnar på dig. Och vad starkt av din kille att sluta röka!

Det där du säger om den jätteonda värken, vad lustigt en sådan hade jag i torsdags, tror jag det var! vaknade 12.58 på natten av en riktigt djävulsk smärta, värre än den värsta mensverken typ, och blev tvungen att ställa mig på alla fyra i sängen, stod så i någon minut men blev sedan tvungen att ställa mig upp för att kunna andas, typ! Släppte efter ett par minuter och min första tanke var (shit, tänk om det är på G, redan ) Var sjukt trött så när det onda släppte så la jag mig igen och tänkte att  jag lär ju vakna om det händer igen, somnade nog rätt så omgående efter att jag lagt mig igen och sedan dess har jag inte känt av någonting .

En annan sak också, känner ni andra igen er? Jag har fått sådan där råmjölk... Så jäkla konstigt! Det läcker inte av sig självt eller så, men om jag "pumpar" ett par gånger över brösten och klämmer ut mot bröstvårtorna så kommer det verkligen droppar av gul mjölk, ser lite halvfräscht ut kan jag säga  Aja, det är väl ett tecken på att det kommer att fungera med mjölken som det ska också, bara bebben kan tutta på rätt sätt.

ÖH jag dör nästan av förväntan när jag tänker på att det snart är dags!!!!  Weehoo!

Så kom idag domen hos BM... Fortfarande bor en liten sittande rackarunge i min mage. Vändnigsförsök på fredag, herre min skapare låt det fungera säger jag bara!!!!! 

123456; Nej det är ju det där med snitt man vill slippa!!! Hoppads att den stannar för dig! Ja jag räknar nog med att fälla en tår eller två. Men det kommer jag ju garanterat att göra om det inte skulle gå att vända den, shit får förbereda mig så att jag inte flippar ut! haha

TessTessan; Det kommer säkert att gå jättebra! Du måste uppdatera här sedan hur det gick!  Jag är mest rädd för att det inte ska gå över huvud taget, mer rädd för det än att det kommer att göra ont. Tänk om det inte ens går - då blir man väl förkrossad!

Jag var på USÖ igår och vändningen gick bra! Nu ligger den lilla rackaren rätt, så nu hoppas vi på att den inte snurrar tillbaka bara. Återkontroll nästa torsdag.

Tänkte berätta hur det gick till om någon är nyfiken!

Först kände BM så att bebben fortfarande var rörlig och inte fixerat sig med rumpan nedåt. sedan UL för att kolla hur barnet låg samt att allt såg bra ut. Mätning av barnet gjordes och resulterade i en viktuppskattning på 2200g (-17%), så en liten en. Gynsamt vid vändning att den är liten sa BM. (Bebben beräknas väga ca 3000 vid BF). De mätte även mängden fostervatten, det får inte vara för lite om det ska gå. 

Fick sedan ligga med CTG och mäta barnets hjärtljud + magens sammandragningar. Fick dricka iskall saft för att bebisen sov/var för dåligt aktiv och var tvungen att vakna. Bebis vaknar och kurvan blev genast bättre. 

Vidare fick vi komma in till förlossningsavdelningen och blev bjudna på en kopp kaffe. Fick ett rum och samtalade med läkare om hur vändingsförsöket skulle gå till och efter det en spruta med bricanyl i låret. Väntade i 15 minuter för att bricanylen skulle verka. Biverkning är hjärtklappning och darrningar i kroppen, jag tyckte inte att det var farligt alls, kände knappt av det utom lite pirr i fingrar och fötter. 

Ultraljud igen för att kontrollera bebisens position samt moderkakans läge. Läkare påbörjar vändningsförsöket. Hon menar att det är bra att att jag har liten mage och i princip inget fett på den eftersom att det är lätt att få tag i bebisen när det är så lite hull emellan som möjligt. TROTS DETTA så går det inte alls, bebisen sitter djupt och jag känner att hon inte får grepp om den. Hon hämtar sin kollega som ska göra ett försök han också.

Den nya läkaren verkar ha vänt minst 140.000 ungar, då han med besked stegar in i rummet och mer eller mindre rycker åt sig UL-apparaten och svarar "jag vill kontrollera själv" över huvudet på BM och tidigare läkare som förgäves försöker förklara bebisens läge. Handskar och annat överskatta sjukvårdsmaterial, så som skyddskappa,  använde han inte.

Han kollar med ett par svepningar med UL och hummar högt för sig själv. Sedan börjar han möblera om i rummet. UL-apparaten byter plats och jag flyttas på britsen, han ska nämligen stå på andra sidan mot vad första läkaren gjorde. Sedan torkar han bort precis ALL gelé som den tidigare läkaren använt som glidmedel på min mage, med motiveringen " JA med såhär mycket klet får man inget grepp om bebisen, då glider den bara undan och råkar man tappa greppet får man inte tag i den igen utan den går bara tillbaka till sitt ursprungsläge". Min mage var nu alltså helt "torr" inför försök nummer två. Sedan kollar han på mig och frågar om jag är känslig. "Nej ta i du, det går jättebra" svarade jag.

Och så börjar han knåda på magen. Helt sjukt vad de kan trycka utan att mamma eller bebis tar skada kan jag säga! Det är klart att det kändes och gjorde lite ont, men det var mest obehagligt. Jag kände omedelbums när han tog första greppet att han hade ett helt annat tag än den tidigare läkaren. Han kollade efter ett par ordentliga knådningar upp på mig och kontrollerade att jag var OK. "Kör i vind" sa jag som svar på den frågande blicken.

Tror att det kan ha tagit 1 1/2 - 2 minuter för honom att vända bebis rätt, men som sagt han tog i ordentligt och visste EXAKT hur han skulle göra, det kändes. Sedan sa han helt sonika, att "Så, nu är huvudet nedåt, nu ligger den rätt. Och du är ideal för att göra en vändning på (Och med detta menade han att jag inte gnällde eller pep nått om att det gjorde ont, haha) 

Sedan stegade han utan vidare därifrån och lämnade tidigare läkare och BM smått i chock. De sansade sig dock snabbt och mätte återigen bebis CTG kurva. Saft igen, min bebis är tydligen en trött en. Inte ens en vändning kan tydligen väcka den. Allt såg fint ut på kurvan så efter ca 30 minuter så släppte läkaren hem oss.