bf oktober 2013???

Hej!

Hoppar också in, hoppas att det är ok. Har också BF i början på okt (typ 6:e, 7:e) och bor i Örebro. Jag och min sambo har ett barn tillsammans, en son född i oktober 2010.

Är det första barnet, Gullviva?

Jag var på inskrivning för en vecka sedan, hos samma barnmorska som jag hade med min son - det känns bra. Den 27:e mars fick vi tid för KUB.

Tycker att tiden går fortare den här gången, kommer ihåg när jag väntade min son att jag tyckte att tiden sniglade sig fram. Längtar dock till KUB-testet, vi har bestämt oss för att inte berätta för någon om graviditeten innan vi har sett att allt verkar vara ok med den lilla där inne (om det nu är någon där inne, men det får vi hoppas! ). Får se om magen går att dölja i några veckor till.

Har mått riktigt illa de senaste två veckorna (tror inte att jag gjorde det med sonen), så igår var jag på Apoteket och inhandlade Postafen och sådana där band som ska hjälpa mot illamående. Tog en tablett imorse och har banden på nu och tycker att jag mår lite bättre idag. Hoppas att det håller i sig!

Vad heter Örebrotråden? Tänkte kolla in där också.

EmiliaGK: Lider med er!  Skickar en massa styrkekramar!

Jag gjorde KUB-test när jag väntade min son. Lämnade blodprover några dagar innan och dessa provresultat tillsammans med andra faktorer som ålder, om man röker m.m. + att de mäter fostrets nackspalt (bredden) mha av ultraljud gör att de kan göra en bedömning (eller rättare sagt ett dataprogram gör bedömningen) angående låg eller hög risk på ett antal kromosomfel (tre stycken tror jag att det var då, varav ett var Downs S.). Jag var jättenervös innan vi fick resultatet, men vi hade "tur" den gången och fick låg risk på alla kromosomfel som de testade för. Vi har bokat in KUB även denna gång, jag ska lämna blodprov om precis en vecka och sen några dagar in på veckan därpå är det dags. Känns lika nervöst den här gången. Det som känns jobbigt är att om man får hög risk, så blir man erbjuden vidare utredning och ett fostervattenprov t.ex. kan man inte göra förrän flera veckor senare - usch, vad hemskt det kommer att vara att behöva gå och vänta! Fostervattenprov medför ju också en förhöjd risk för missfall. Så, håller tummar och tår för att vi får låg risk även denna gång!

När jag väntade min son kunde jag dölja graviditeten relativt enkelt fram till RUL (v. 18 har jag för mig), men den här gången kanske det blir svårare. Just nu ser det nog mest ut som att jag har lagt på mig ett par kilon, inte som nån typisk gravidmage - så, än vågar ingen fråga iaf!  På kvällarna tycker jag att den "växer"/sväller något enormt! På dagarna går det bra att dölja den.

Jag tycker inte heller att det verkar hända så mycket, går in i v. 12 idag och det ser nog ut som om jag är lite uppsvälld, men absolut inte som om jag skulle vara gravid. Ser nog mer ut som konsekvensen av för lite träning i kombination med för mycket och fel mat...  Minns att jag inte hade så mycket symptom med första barnet heller och jag kunde dölja graviditeten rätt så länge (åtminstone till v. 18), men jag är fortfarande jätteorolig över MF, har hört om många som fått det i vecka 12. Usch...  Nu vill jag bara att den här veckan ska gå fort och bra och att vi i nästa vecka får bra besked på KUB:en!

Även om jobbet behöver få veta så fort som möjligt, så tycker jag inte att du ska berätta innan du känner dig trygg med det. Din skyldighet är endast att berätta minst två månader innan BF och det är ju långt kvar dit. Varför behöver du förresten vänta med att få resultatet från KUB:en i en hel vecka? Jag har för mig att när jag väntade sonen fick resultatet på en gång, där och då liksom. Jag skulle vänta till efter KUB med att berätta på jobbet om jag vore dig, men alla är vi olika och det finns ju inget rätt eller fel vad gäller när man berättar om en graviditet, så gör det som känns bäst för dig. Men, tänk på att tänka på dig i första hand och inte på jobbet. Så tycker jag iaf.

Aha, då förstår jag. Jobbigt att behöva vänta.

Där jag bor ringer man till sjukhuset (specialistmödravården eller kvinnokliniken, minns inte helt hundra vilket, men jag tror att det är specialistmödravården) för att boka tid för KUB.

är född -80, konstant hungrig och mycket tröttare än vad jag minns att jag var när jag väntade sonen. Vill mest göra KUB för att få se att det faktiskt är en liten parvel därinne och för att få möjligheten att avsluta det hela så tidigt som möjligt om det skulle vara något väldigt allvarligt fel.

Var på KUB i förra veckan, den 27:e, och det var helt sagolikt fantastiskt att få se vår lilla Parvel där inne!  Mycket lugnare och stillsammare än vad sonen var vid samma tidpunkt, men hade iaf två ben och två armar - alltid nåt!  Vi fick låg risk, vilket givetvis kändes skönt. Nu börjar magen synas rejält, jag typ smög in på jobbet idag, vill ju att chefen ska få veta först (många skvallertanter här nämligen... Och vill att han ska få höra det från mig och ingen annan) - men, än har jag inte vågat kläcka ur mig nåt!  Är nervös över hans reaktion. Han är ganska ny som chef på min enhet och jag har hört av de som har haft honom som chef tidigare att han inte är postivt inställd till sånt här.  Hoppas att ryktena jag har hört är påhittade! Nu ska jag försöka ta mod till mig och gå och prata med honom!