"Nu är jag full..."

*kollar flygtabellerna till London* 

Ja för fan, kom över Alltid kul med trevligt sällskap! Men du får vara förberedd på att jag kommer ha olika faser ikväll. Skrattfasen, gråtfasen, upprepningsfasen och kåtfasen. Full Angie i ett nötskal

Jag hade gett vad som helst för att vara icke nykter just nu....

Kim- Vilken pulverdiet är det du går på? Provat att byta ut några av måltiderna mot varma koppen? Man går ner otrolig mycket och bra mycket snabbare än pulverdieten. Bara ett tips.   

Eftersom vi inte har någon farfar här( TT )så har jag nattat snorbarn och rastar nu hamster. Istället för att dricka öl...

Det är lugnt, jag är van vid sånt. Jag är gammal nog att ha varit med om det mesta, men ung i sinnet som en tonåring ibland. Just nu kör jag Allevo. De sålde ut 15-pack för 25 spänn på vårt lokala Coop, så jag köpte upp mig på några kartonger! 

Problemet för mig med dieter av alla slag är att jag har en rätt gedigen ätstörning i bagaget. Jag ska egentligen inte alls hålla på med sådana här saker, men jag har lärt mig (nästan) hur jag ska göra för att det ska funka just för mig.

Det gör att jag inte kan gå efter hur "man ska", utan måste göra annorlunda ibland. Kör jag viktväktarna så blir jag ilsk som ett bi över att behöva väga mig och att andra lägger sig i min vikt, då blir jag KP tvärtemot istället och äter ännu mer. Äter jag varma koppen tror jag att jag inte alls är på diet, utan blir sur över den bedrövliga "maten" och äter en massa skit efteråt. Går jag på strikt LCHF och råkar ta en sked pasta en dag, blir jag förbannad på mig själv och överger hela skiten. Kör jag pulver strikt så blir jag vansinnig och ger upp efter en vecka eller max två (tror jag rekordet är). 

Det är inte lätt. Men jag har hittat en sak som fungerar, och det är att köra lite GI-inspirerat (fast med "lite" ost...). Och för att jag ska kunna komma över det värsta kolhydratsuget (vilket alltså är en stor bov i dramat för min del, pasta-, bröd-  och potatisälskare som jag är) så kör jag pulver i början för att vänja av kroppen. Då får jag även ett jämnare näringsintag som sagt och slipper blodsockerdippar där jag väser åt mina nära/kära.

En jefla tur att jag inte har något sockersug, jag gillar inte söta saker speciellt mycket. En ruta choklad ibland räcker länge för mig. Tur det, någon last ska man väl sakna också även om summan av lasterna är konstant.

Skål! 
 

Jag har druckit två glas vin, jag hade inte tänkt ta vin till maten men så läste jag ett inlägg av Kimpan där hon skrev något om vin till maten så jag gick liksom hypnotiserad till vi hyllan och plockade fram en flaska. Det finns säkert en hel drös människor på FL som tolkar det som alkisvarning men faktum är att jag gör på precis samma sätt med hallon.

*dricker vin, stickar, kollar på FL och rullar med ögonen, återgår till min serie istället*

Man lever ju på gränsen.

Pulverdieter blir man pigg på. Just sayin. Men man måste härda ut de första fyra dagarna.
Nu, efter massor massor av veckor på pulver så är det lättare att gå tillbaka, man har liksom ingen sockerreserv att ta  av.  

Min [insert närstående släkting som är biokemist] berättade hur det funkar i kroppen. Med de två vägarna man tar för att tillgodogöra sig energi. Alla gör samma.
Kroppen vill ta sockervägen, men finns inte den så hoppar den över på fettvägen, kan man säga förenklat. Sedan hamnar den i [nån syra]cirkeln, kanske citronsyra? och snurrar på där, oavsett vilken väg den tog dit, och det är därifrån man får energin till hjärnan.
Så: så länge kroppen har tillgång till glukos tar den det, sedan går den över till lipiderna. Men minsta lilla glukos, schwopp, över till "fel".       

Citronsyracykeln tror jag (hatade biokemi på gymnasiet)

Varför vill man leva på pulver?

Ja, just så. 
Förbränning.
Det är enkelt, man blir pigg, smal och mätt.
Svårt att förklara om man inte provat själv.

Eller ja, smal tar ju tid, men de andra är man varje dag.