• von Hiram

    Solskenshistorier från någon som lyckats med 2- och 3-celliga embryon?

    Hej,
    efter många, långa turer med IVF och ÄD provar min man och jag nu embryodonation.

    Jag fick två tinade, donerade embryon insatta igår i naturlig cykel, ett 2-celligt och ett 3-celligt. Grubblar i efterhand på detta med att sätta in så outvecklade embryon, även om klinikens uttalade plan är att göra ET så tidigt för att livmodern är bästa platsen att utvecklas. Men ändå börjar tankarna snurra. Funkar det verkligen? Så många säger ju att det ska vara fler celler för att lyckas, kanske hellre blastocyster. Fick jag skitembryon? Är vi helt lurade?  Men nu är de där och jag vill lägga energi på att TRO att det ska gå bra hellre än att grotta ner mig i statistik om det motsatta.

    Så snälla ni (om någon) som blivit gravida med 2- och 3-celliga - kan ni inte dela med er här?  Och snälla undvik i denna tråd att prata om nackdelar med sådana embryon, och fördelarna med längre utvecklade.

    Tack!!
      

  • Svar på tråden Solskenshistorier från någon som lyckats med 2- och 3-celliga embryon?
  • von Hiram

    Åh tack båda två!!! Tänkt att det gör så mycket att få stöd här och höra omm er som lyckats, det är så himla lätt att nojja upp sig. 

    Grattis till snart fullgången graviditet Snölängtan!!  Glad  

  • von Hiram

    Ja jag vet att chanserna är mindre Caspianne, men ber återigen om att vi inte behöver diskutera just det här.

    Tack Villsågärna!! Ingen mens än så jag hoppas mitt FET slutar som ditt!!!

  • von Hiram

    Hej Villsågärna, tack för omtanken. Har en riktigt deppig dag. Igår kom det en liten brun blödning, pytteliten, men nog för att jag ska tolka "tomhetskänslan" i kroppen som att jag inte är gravid. Idag har det kommit som en liten svart "tråd" (trodde det var nåt ludd från mina strumbyxor först) - ser ut som torkat blod vid närmare inspektion.

    Blä. Jag vet att det röda färska blodet är mer olycksbådande - men jag känner mig liksom inte gravid för fem öre. Har haft väldigt tidiga symtom innan, så det känns helt meningslöst och störigt att fortsätta fibbla med Progesteronet. Och tjoho, två nya gravida på jobbet... "Alltså jag fattade inte vad det var, för mensen var helt kort och konstig de senaste gångerna, och så visar det sig att jag är gravid i 11 veckan". Snart 42-årig tjej... som fortsätter "Ja vi hade ju såklart inte tänkt tatt ha fler barn, men om det nu redan är där så behåller vi det".

    Glädjen för hennes skull och avundsjukan  sliter mig itu...

    Ursäkta min sura ton... Kram till er alla därute.

  • von Hiram

    Hej och tack båda två. Glad att du hörde av dig igen Caspianne - jag blir så otroligt snarstucken och känslig under ruvningen  (normalt tar jag medicin mot svår PMS efter ägglossning för att jag inte tål ens det naturliga progesteron som utsöndras, men det får jag inte göra under ruvning iom att medicinen gör slemhinnorna torra. Så jag förvandlas tyvärr till ett RIKTIGT hemskt monster med de enorma mängder progesteron man preppar sig med).

    Era ord och det faktum att det inte kommit mer blod gör att det faktiskt tänds ett ltet hopp igen, så jag kladdar vidare med mina progesteron.Glad

    TD är på måndag, RD 13, med blodprov, vilket läkaren tyckte var säkrare. Men "senare" med urintest - vad nu det kan vara, har varit med om att de säger allt ifrån dag 14 till 19. Och jag föredrar att kolla hemma själv först. Om jag klarar det så försöker jag hålla mig till fredag RD 17 så att man har helgen på sig att samla sig om det blir ett minus.

    Läste era historier - herregud vad ni gått igenom båda två. Så otroligt härligt att du lyckats Villsågärna!!!! Är du på G nu Caspianne?  Det står 22 jul 2013 men menar du 22 jan?

    Kramar

  • von Hiram

    Håller alla tummar för att de klarar upptiningen Caspianne!! 

    Skulle eg göra blodprovstest idag, men tror jag väntar tills jag gjort hemmatest, på fredag, om jag kan hålla mig så länge. Jag är kanske fånig men jag vågar inte gå och ta ett prov, det skulle vara som att man faktiskt tror att det lyckats. Och iom att det inte känns så, så känner jag mig fånig på nåt sätt. Som att jag trodde!! Äh, man har blivit knäpp av alla dessa turer mellan hopp och förtvivlan.

    Men inget mer blod än (snart uppe i rekord, fått mens vid detta laget alla tidigare gånger utom en).  Men samtidgt inga grav-känningar: platta eländiga bröst, inga synliga ådror, inget extra springande på toa, inga dragningar i ländryggen, nada.

    Nu ska jag  ägna mig åt att skicka massa goda tankar till dig och dina eskimåer!!!

  • von Hiram

    @Sunmoonstars, tack, och grattis!! Det gör mig så glad att ni som lyckats delar med er till oss andra som fortfarande hoppas.

    @ Caspianne, vad skönt att det gick bra, då är du på RD 6 nu och jag hoppas allt vad jag kan.

    Tyvärr fick jag megamens galore natten till igår, RD 17. Kollade morgonurinen på morgonen och det var tvärnegativt  Minus  (BFN som jag såg i någon engelsk IVF-tråd - Big Fucking Negative...).

    Tjaha, nu ska jag umgås med alla irrationella tankar kring detta minus ett tag (var det inte meningen? Finns det någon anledning hos högre makter att det inte blir vi någongång?? Har jaggjort nåt fel? Var kliniken oprofesionell??etc etc), fastän jag vet att det inte har vare sig med meningar elelr högra makter att göra, och att kliniken var bästa tänkbara (Shakira fick ju sitt barn där, fast ingen vet om det var med IVF elelr vanligt, men hon födde där i alla fall,  förra veckan. Det borde väl vara ett gott tecken så gott som något??? Flört).

    Mer tomrum än sorg känns det som, luften gick ur mig totalt... Får se om man orkar ladda om...

Svar på tråden Solskenshistorier från någon som lyckats med 2- och 3-celliga embryon?