Det låter bra, vi flyttade när Lovisa var två månader också i December, det var hemskt. Jag var tvungen att ta hand om henne, medans jag fick se mina saker flyga ner i flyttkartonger och släpas hit och dit.
När vi skulle packa upp allt så började han riva i varenda låda och placera ut saker överallt.
Det var stressande, minst sagt.
Det är skönt, det brukar vara det man tänker och oroar sig över mest första gången.
Det tre första månaderna var röriga. Hon gick inte upp i vikt som hon skulle, så fick skäll för att jag ammade för mycket. Nästa person ansåg att de var precis tvärt om, för lite.
Eftersom hon inte fick i sig tillräckligt med mat så var hon alltid hungrig och skrek konstant, men tillägg skulle jag inte ge henne, det var hemskt, alla barn kan klara sig på bara amning.
Det blev tillägg ändå, och sen dess har hon varit en mycket gladare tjej.
I det stora hela har det känts mer naturligt än vad jag förväntade mig. Det var lättare än vad jag hade tänkt att bli mamma.