• Anonym (TS)

    tänker stämma brallorna av "pappan"!!

    UlleGull41 skrev 2013-01-15 15:31:39 följande:
    Precis bra sagt, jag har själv en 17 årig son som jag kämpar och sliter för hela tiden, hans pappa har aldrig ställt upp. dessutom drabbades vår son av en mycket svår hjärnskada för 2 och 1/2 år sedan och sitter numera i rullstol. Men min kärlek till honom är lika stark idag som innan olyckan hände. Skulle aldrig tänka tanken att stämma hans pappa utan vi skiter i honom och jag kämpar till 100% för att det ska gå bra för VÅR son <2

    Jag är tyvärr inte den typiskt uppoffrande kvinnotypen eller någon moder teresa. Jag gör mitt allt för mitt barn som för övrigt inte saknar något varken känslomässigt eller ekonomiskt men tycker inte att barnet bara är mitt ansvar. Om jag skulle velat vara en ensamförälder skulle jag valt insemination i danmark.
  • Anonym (TS)
    adaeze skrev 2013-01-15 19:09:26 följande:
    Jag tycker bara han gör fel mot barnet faktiskt. Det är barnet som är huvudpersonen här, han ha ringet ansvar gentemot TS, bara mot barnet

    Fast nu handlar min stämning om förhållandena mellan mig och "pappan". Vi kom överens om att skaffa ett barn tillsammans och vårda och fostra det tillsammans. Den överenskommelsen har han nu brutit och det är det som jag ser som avtalsbrottet. Han har inga skyldigheter gentemot mig förutom att ta hand om sitt eget barn, precis som vi avtalade. Säg att jag skulle avtala med dig att leverera en last med toastolar till ditt bygge men sedan skulle strunta i det. Då skulle du kunna stämma mig för avtalsbrott. Vad är det som är så svårt att förstå med att man måste ta ansvar för de åtaganden man åtar sig och att det har konsekvenser om man struntar i sina åtaganden?
  • Anonym (TS)
    Anonym skrev 2013-01-15 19:00:33 följande:
    Det är tid och pengar som du frivilligt ger ditt barn. Du hade precis lika gärna kunnat överge barnet som pappan gjort. Problemet, och det som juridiken inte är särskilt bra på att hantera, är kärleken. Både din kärlek till barnet som gör att du uppoffrar dig för barnet, och kärleken mellan er som försvann för honom. Kärlek eller brist på densamma är inte skadeståndsgrundande. Det finns i Sverige rn liten, liten möjlighet för exmake att få underhåll till sig själv, alltså inte bara till barn. Det förekommer sällan och då i sådana fall då hustrun varit borta från arbetsmarknaden länge pga hon tagit hand om barnen och behöver en omställningsperiod på några år för att kunna försörja sig själv. Pådet sättet hade det kunnat vara annorlunda om de varit hifta men TS situation är inte alls sådan.

    Men om det nu vore så att jag kunde lämna ifrån mig bara hans halva av barnet. Men det kan jag inte. Eftersom jag vill behålla min halva av barnet så tvingas jag även ta ansvar för "pappans" del. Sedan är jag inte intresserad av något underhåll för egen del eftersom jag kan ta hand om mig själv ekonomiskt. Det jag är ute efter är att skyffla tillbaka "pappans" del av ansvaret dit där det hör hemma - HOS PAPPAN. Vi kom överens om att skaffa barn tillsammans och dela på ansvaret. Det är inte en överenskommelse man bara kan bryta för att man känner för det.
  • Anonym (TS)
    Ramborg skrev 2013-01-15 20:50:38 följande:
    Jo, det är det tyvärr. Ungefär som löftena man ger varann när man gifter sig.
    42.

    Men det är ju ändå skillnad på äktenskapslöften och överenskommelse om att skaffa barn tillsammans?
  • Anonym (TS)
    wmtd1987 skrev 2013-01-15 21:07:01 följande:
    Ett barn är ömtåligare än en partner? Seriöst vem tror du lider mest av att pappan sa upp kontakten du eller barnet??

    Såklart lider barnet mest av att "pappan" dragit.
  • Anonym (TS)
    Ramborg skrev 2013-01-15 22:11:00 följande:
    Är det? Man lovar att leva ihop. Man åtar sig försörjningsskyldighet. Man ger varandra arvsrätt. Man lovar att vara trogen och stå vid varandras sida i nöd och lust. Och sen skiljer man sig. Den lämnade har blivit äldre och fått "sämre marknadsvärde". Den kanske har lagt ner en massa pengar på den andre, sålt sin hund pga dens allergi, skänkt den sin farmors diamantring etc etc. Är det avtalsbrott då? Ja, visst. Ska det kompenseras ekonomiskt?
    42.

    När du lägger fram det så där så inser jag vilken massiv dold avtalsbrottslighet vi måste ha.
  • Anonym (TS)
    Dantes matte skrev 2013-01-15 22:42:23 följande:
    Hon är väl mamma 100% ? Men det är ju det att hon inte vill vara pappa också till 100%. Jag får vara både mamma och pappa. Tur att jag kan det mesta från att baka, sy, snickra, byta däck, laga mat och tvätta (typ samtidigt) men att ständigt klara 200% (att vara både mamma o pappa) det är ansträngande, och i realiteten går det inte. Dumt att tro att TS inte är mamma till 100%, klart hon är, men hon är inte också pappa!

  • Anonym (TS)
    Rexona skrev 2013-01-16 10:45:27 följande:
    Annars tycker jag att ts kan stämma pappan på en hjärnhalva till eller en hjärncell till så slipper hennes enda hjärncell leva ensam..

    Asgarvar
  • Anonym (TS)
    MaryArden skrev 2013-01-16 11:12:45 följande:
    TS, jag är moraliskt på din sida. Hejja!  

    Lööve you
  • Anonym (TS)
    Anonym skrev 2013-01-16 11:18:49 följande:
    Oj, så du tror inte folk blir stämda för att de inte leverarerar det som är avtalat? Klart de blir, det är ju ett avtalsbrott. Dessutom så har inte TS ingått ett avtal när hon skaffade barn. Så därför kan det aldrig bli avtalsbrott i hennes fall.

    Vi diskuterade länge och väl om vi skulle skaffa barn och hur vi skulle göra. Vi planerade föräldraledighet, uppfostran, boende. "Pappan" lovade vitt och brett att inte bli som sin egen "pappa" och överge sitt barn och lämna mig själv med barnet. Jag ser det som ett bindande avtal mellan oss. "Pappan" lovade mig att bli en närvarande och bra pappa och ta sin del av ansvaret både för barnets skull men också för att jag inte skulle sacka efter i min karriär för mycket. Han har inte levererat det han lovade. Om man inte kan tolka det som ett avtalsbrott så heter jag Blåsta Bruden.
  • Anonym (TS)

    Och avtalsbrottet handlar inte om att "pappan" inte vill leva med mig längre. Han får leva precis hur han vill och var han vill så länge han tar ansvar över barnet så som vi kom överens.

  • Anonym (TS)
    Gung Ho skrev 2013-01-16 13:14:42 följande:
    Hej Blåsta Bruden Så är det tyvärr.. Som sagt, en jurist som vill hjälpa dig driva detta vill bara skinna dig... :-/ 

    Är du insatt? Skulle det varit lättare om vi skulle avtalat fram ett skriftligt kontrakt som jag kunde visa upp i rätten? (Kan ju i så fall vara bra att tänka på om det skulle bli fler barn i framtiden.)
  • Anonym (TS)
    Anonym skrev 2013-01-17 12:41:38 följande:
    Efter att ha läst denna tråd var jag tvungen att diskutera med en nära släkting som arbetar som domare i HD..Han skrattade gott kan jag säga och svaret jag fick var: det kommer INTE gå att tvinga pappan att ha umgänge med sitt barn och underhåll/skadestånd kommer aldrig gå igenom, då du som oder hade även du ett val att skaffa barn. Att du var naiv och trodde på guld och gröna skogar är ditt problem. Ett barn håller längre än kärleken. Samt att om alla dumpade kvinnor som lever utan en far till sina barn hade fått skadestånd för att de sköter "hela barnet" hade det stått i media.. Det kommer som sagt inte gå ts att få ut något av det hela, utan som han sa, det enda är att du kommer förlora i rätten och betala en massa onödiga summor pengar som du istället kunnat lägga på ditt barn. Man kan inte stämma någon i sverige för att denne "lovat" en gång att dela bördan med dig. Har ni ett skriftligt avtal om att han skulle göra allt detta innan du fick barn? Det enda du kan få är underhåll för barnet, men tvinga pappan att ha umgänge kan du glömma. Min släkting vet nog vad han talar om efter 30år i HD.. 

    Det låter ju deprimerande om det är sant. Förstår inte på vilket sätt "pappans" avtalsbrott skiljer sig så markant från andra avtalsbrott.. Avtalsbrott som avtalsbrott liksom.. Det är en unken bäver begraven nånstans. Det kan inte vara rätt att man ska kunna komma undan vissa avtalsbrott helt godtyckligt.
  • Anonym (TS)
    Iam skrev 2013-01-17 14:08:39 följande:
    För att det finns vissa saker man inte kan skriva avtal kring, och känslor är en sådan sak. På samma sätt som det inte är ett avtalsbrott att sluta älska, även när man lovat att göra det livet ut.  

    Det beror på vad man lägger för innebörd i ordet älska. Menar man de varma känslor som ofta förknippas med kärlek. Eller menar man de ömma handlingarna förknippade med kärlek. Det säger sig självt att man inte kan avtala fram ett löfte om evig kärlek. Dels eftersom ett löfte om evig kärlek det per definition är omöjligt om man refererar till känslor eftersom man inte alltid styr över sina egna känslor. Dels eftersom ett löfte om evig kärlek är en alldeles för luddig term om man refererar till handlingar eftersom innebörden av kärleksfulla handlingar skiljer sig åt mellan olika individer. Däremot tycker jag att man mycket väl kan avtala fram ett juridiskt bindande kontrakt om att lova leva tillsammans med någon resten av ens liv, att laga en middag till denne någon varje kväll, att åka på årlig semester all evighet, exempel. Varför skulle man inte kunna det?
  • Anonym (TS)
    Anonym (Mamma) skrev 2013-01-17 17:42:14 följande:
    Skada han orsakat dig? vad har det med saken att göra. Det har ju inte ett skit med barnet att göra. .. .eller? Jag fattar inte. Det får du ju ta upp separat och inte dra in barnet i då. . .eller?

    Stämningen handlar om förhållandena mellan mig och "pappan" till mitt barn. Barnet är egentligen inte intressant i det här fallet. "Pappan" har brutit vårt avtal genom att överge vårt gemensamma barn och lämna mig med allt ansvar. Hans avtalsbrott har orsakat mig inkomstbortfall, karriärstagnering, extraarbete i form av påtvingad barnomsorg, ont i ryggen, gråa hår och mörka ringar under ögonen av sömnbrist. Det är hans avtalsbrott som är problemet med andra ord.
  • Anonym (TS)
    Ramborg skrev 2013-01-17 19:29:44 följande:
    Det finns faktiskt ett rättsfall angående skadestånd för ofrivillig graviditet. Jag minns inte om det var ett felaktigt graviditetstest eller ett defekt preventivmedel eller hur det var, men kvinnan stämde företaget för att hon blivit gravid och yrkade ersättning för vad ett barn kostar. Hon fick inget. Tyvärr har jag inte kvar domen och jag hittar den inte när jag googlar. När jag är i tjänst igen efter föräldraledigheten (och har tillgång till databaserna) ska jag se om jag hittar den.
    42.

    Mycket intressant. Vet du hur det kommer det sig att hon inte fick rätt? Fanns det bevis för att preventivmedlet var defekt? Eller gick det inte att utesluta slarv eller felaktig användning som orsak till graviditeten? Skulle vara intressant om du vill återkomma om det.
  • Anonym (TS)
    vetvadjagvill skrev 2013-01-18 09:29:05 följande:
    Men det låter som samma sak som om i hade levt ihop.

    Nä, för då skulle jag bara haft hälften av mina gråa hår och hälften av allt.
  • Anonym (TS)
    vetvadjagvill skrev 2013-01-18 20:27:08 följande:
    ja vem vet..  hon kanske hade varit tvugen att vara ensamstående med barn och man... ta hand om allt själv ändå trots man/sambo. Många får tyvärr dra det lasset och nu har hon bara ett barn att passa och plocka upp efter det borde vara hälften av arbetet och gråa hår mm.. Den attityden pappan har tror jag inte det hade funkat annorolunda om de hade bott ihop.     

    Jag skulle "stämt" pappan om han struntat i vårt barn även om vi skulle bott tillsammans. Det är ingen ursäkt.
  • Anonym (TS)
    Rexona skrev 2013-01-19 02:55:08 följande:
    Då ska jag stämma min man! För han looovade att han minsann inte skulle rycka in jämt o jobba övertid! Det sa han till mig muntligt när jag var gravid! Det ska väl räcka för stämning? Jag får ju ta hand om två(!) barn helt själv!

    Personligen skulle jag stämma latmasken och lämna honom på kuppen. Om det du säger är sant så är din man också avtalsbrottsling.
  • Anonym (TS)
    belz skrev 2013-01-18 16:29:02 följande:
    Det verkar ju inte ens vara papparollen det handlar om. Det handlar om arbetet som TS tvingas till för att pappan inte gör det?  Så jag antar att om TS hade haft en nanny så hade det löst sig. Innebärande i teorin att underhållet som TS får, skulle kunna gå till detta?  Eller jag vet visserligen inte vad nanny kostar (eller barnpassare överhuvudtaget) men TS säger att hon inte har det så dåligt ekonomiskt.

    Mycket rätt. Jag struntar i om "pappan" själv tar hand om sitt barn eller hyr in en professionell nanny att göra hans jobb (eller egentligen föredrar jag att han tar hand om barnet själv). Men JAG ska defibitivt INTE förväntas göra HANS jobb gratis. Om han inte är vill ta hand om barn skulle han tänkt på det INNAN han bestämde sig för att skaffa ett. Nu har han ett barn och han får ta sitt ansvar.
Svar på tråden tänker stämma brallorna av "pappan"!!