Missfall vecka 6 upptäcktes i vecka 13, sk fördröjt missfall. Misstänkt mola, någon som varit med om samma?
Känner att jag behöver skriva av mig några rader. Men vill börja med en stor KRAM till alla som också drabbats av mf. Vi var gravida med vårt andra barn. Vi var överlyckliga att vår son skulle få bli storebror till sommaren. Jag vaknade en lördag och av en lite blödning, det kom några klumpar och jag tänkte nu har vi fått missfall. Ringde och rådfrågade 1177 och fick till svar precis som jag trodde att det var ett mf. Ett tungt besked men ändå "glad" att det hände så tidigt.11 77 tyckte ialf att jag skulle kontakta Kvinnokliniken på måndag. Helgen gick och jag blödde inget mera och fick komma in på Kvinnokliniken på måndagen och göra ett vul. Där kunde man se en liten prick som tickade och och fick även ta Hcg prover som steg under veckan. Magen växte och i 8 veckor trodde jag verkligen att jag var gravid.
Vi fick tid för extra UL i vecka 13. Jag ville bara blunda när jag såg att det inte fanns något på skärmen. Att Bm blev tystare och tystare och såg mera och mera allvarlig ut. Sedan sa hon: - Visst har du haft en blödning, jag måste tyvärr säga att den här graviditeten har stannat av i vecka 6. Jag ville bara skrika, men sa vad händer nu då? Du kommer få medicinskbehandling för att få kroppen ska få hjälp att stötta ut fostret. Jag frågade läkaren om jag inte kunde få göra en skrapning eftersom jag varit med om komplikationer efter ett missfall tidigare. Men läkaren tyckte ialf att detta alternativ var det mest skonsamma för kroppen. Jag fick svälja en tablett samma dag för att sedan komma tillbaka 2 dagar senare och få Cytotec och ligga inne på Gyn över dagen eftersom att hinnsäcken vuxit så pass mycket.
Jag började blöda efter bara någon timma och var "glad" för det eftersom jag tänkte denna dag kanske går fort ialf. Efter några timmar och jag blödde rejält kom Bm in och sa att vi måste låta en gynläkare titta på dig. Vi misstänker att hinnsäcken fastnat och det är därför du blöder så mycket. Panik i gynstolen och tårarna sprutade, jag VISSTE att det skulle sluta såhär med skrapning. Och sedan gick det fort när jag började störtblöda, jag förstod nog aldrig allvaret. Det sattes nålar, narkosen kom inspringade och jag såg hur stressade alla var. Det blev akut op och skrapning. Nu finns en liten misstanke att det var en druvbörd/mola som var orsaken till att jag började stört blöda. Det är skickat på analys och vi får vänta på provsvar i 3 veckor. Någon som varit med om samma? Och det inte har varit en druvbörd/mola?
Två dagar efter mår jag trots allt bra även om det gör fruktansvärt ont i hjärtat!
