Vitamin skrev 2013-01-14 21:20:48 följande:
Jag tycker att det är mycket märkligt att Sverige skuldbeläggs och får skit för att vi tar emot och ger försörjning till människor som har det svårt i sina hemländer.
Sverige har sedan lång tid tagit emot invandrare av olika kategorier: För stunden gäller det afrikanska analfabeter som kommer från trampade jordgolv, det är krigstraumatiserade aggressiva ynglingar, snarstuckna araber, lättkränkta muslimer. Det skickades hit finska krigsbarn. Det kom "gästarbetare" på 60-talet, många bor fortfarande kvar men talar eller förstår knappt svenska.
Om jag som svensk flyttar från Skåne till Dalarna, eller från Arboga till Åmål, ligger det på mig som nyinflyttad att hitta min plats i tillvaron, skaffa mig nya vänner och bekantskaper, att fungera i grannskapet, att skaffa mig ett jobb och en bostad, och att visa mig välvilligt inställd och anpassa mig till hur det fungerar just där.
Även jag som nyinflyttad svensk kommer jag att betraktas med misstänksamhet, kollas av grannar, själv få bjuda in mig till samtal, söka upp och erbjuda min hjälp till föreningen jag vill vara med i, heja först på personerna jag möter, osv.
Massor av invandrade människor håller sig på sin kant, vill inte/anstränger sig inte för att lära sig språket, de startar sina enga föreningar där inte andra nationaliteter får vara med, de håller sig med sina egna landsmän och ser ner på/ undviker andra kulturer och religioner, vare sig det är svenska eller andra nationaliteter.
-Men då är det helt i sin ordning? Nej, det tycker jag inte.
Men jag tror att del är helt normalt att man söker sig till sina likar när man inte är på hemmaplan,att man umgås med folk där man känner igen sig. Flyttar jag till Somalia och hittare en svensk förening där,hade jag direkt anslutit mig till dom.
Jag tror inte heller att personer som flyttar hit ser ner på oss,det är vi som tror att dom gör det.
Jag har ett exempel på hur man dras till sina egna,jag var i Egypten för något år sedan och där på Hotellet träffar jag en gammal skolkamrat som jag aldrig har umgåtts med,inte ens pratat med i skolan, Vi båda sken och och hälsade,hängde sen ihop hela semstern och även efter den,det hade aldrig hänt om vi setts på gatan här i Göteborg