neecha skrev 2013-01-10 09:03:40 följande:
Coccolina, Jag håller helt med dig för klart man vill kunna dela det vackraste momentet i sitt liv med någon som står en närmast men hur sårbar är man inte när man är 50, barnlös och kanske partnerlös. Man har nästan halva livet kvar att leva men INGEN som man kan föra sin kunskap vidare till och så vidare... tror du förstår. Och då kommer man säkert gråta för man önskade att livet varit annorlunda.Då får man heller inte adoptera. Bara göra det bästa av livet som finns kvar (nästan halva som sagt).
Jag gillar din "I'm not crazy... My reality is just diffrent than yours...." ;)
Hmm finns väl massor här i livet förutom barn?? Ganska så trist sätt att se på livet som att det förlorar sin mening när man är 50 om man inte har barn.... Jag har många vänner som tagit det aktiva valet att ALDRIG skaffa barn.. De vill helt enkelt inte... En del av dem lever i förhållanden men andra är inte ens intresserade av det.. De finner det de vill här i livet genom vänner, ta hand om vänners barn då och då, de har ett aktiv socialt liv, reser mycket, har kanske en tidskrävande hobby osv... Jag hoppas verkligen att jag inte kommer se det som dig om nu livet gör så att jag är utan barn vid 50... För vad säger du då annars om de som förlorat sina barn och det är för sent att ens fundera på nya... Skall de ta och skjuta sig på engång?? Vårt värde, och betydelsen av våra liv ligger inte i att vi får barn... utan i oss själva! Det är bara du som kan ge DITT liv mening... Om du förlitar dig på att dina barn skall ge ditt liv en mening och ett mål kommer du bara bli besviken...
