Inlägg från: PolyPond |Visa alla inlägg
  • PolyPond

    För många barn kränks av normer

    Arbetet mot mobbning i skolan sker på fel sätt:
    www.svd.se/opinion/brannpunkt/for-manga-barn-kranks-av-normer_7802598.svd

    Att det förhåller sig så här är inte ett dugg förvånande. Många inlägg och trådar bara här på Familjeliv vittnar om hur viktigt det är för många föräldrar att både normera sina barn och tala om för andra föräldrar hur viktigt det är att göra så att inte barnen sticker ut för mycket (ge dem inte fel namn! klä dem inte i fel kläder! var inte för udda som förälder!...).
    Det här är ett kontraproduktivt förhållningssätt som understödjer mobbningens grund.

    Är det inte dags att vi sätter mobbningens grundförutsättningar under lupp och arbetar mot detta nu, istället för att försöka stävja symptom )som i sin tur leder till mera normering) och rapa plattityder?

  • Svar på tråden För många barn kränks av normer
  • PolyPond
    Velouria skrev 2013-01-07 19:25:17 följande:
    Jag förstår, men samtidigt så är "sticka ut för mycket" så subjektivt. Ett barn kanske reagerar först när ett annat barn ser ut som Marilyn Manson i skolan, medan ett annat barn reagerar på så lite som att en enbart kille har nagellack.

    Är det också inte dags att ta tag i de ungar som bara måste klanka ner på allt som just de finner "konstigt"? 
    Det är väl just det man behöver ta tag i: Att den här "toleranspedagogiken" bara leder till ytterligare utpekning (och utstötning) av vissa individer? Tolerans är förbehållet makten, till skillnad från respekt.
  • PolyPond

    Var är ni nu då, ni som är duktiga på att flagga för att man skall göra så barnen inte sticker ut?

  • PolyPond
    Servilia skrev 2013-01-08 14:41:16 följande:
    Nja, jag tror att det har mer med personligheterna att göra. Det finns makthungriga, elaka individer och dessa blir ledare för mobbningen. Skulle de inte finnas där, så skulle de normalvettiga eleverna inte börja med det. Jag tycker alltså att man ska flytta dessa skräckfigurer och låta dem gå för sig själva i separata skolor, gärna med f.d. officerare (finns ju massor av övertaliga sådana nu som Försvaret har skurits ned) som lärare.

    Offren är blyga och snälla barn/tonåringar, som inte kan säga ifrån med övertygelse. Samt saknar förmågan att göra sig populära, så att de saknar det skydd som det innebär att ha ett par vänner att gå med längs korridorerna.
    Det där stämmer inte med min erfarenhet. En mobbare och en mobbad kan mycket väl vara samma person, men vid olika tillfällen eller sammanhang.

    Jag vill att man arbetar med mobbning på den nivå där det bevisligen fungerar: genom att lägga mycket arbete i gruppdynamiken. I detta arbete ingår att inte sortera ut vissa personer som avvikande, utan att skapa ett "vi" av de personer som ingår.
  • PolyPond
    Servilia skrev 2013-01-08 15:18:57 följande:
    När jag tänker på min skolas skräckfigurer, så hade inget sådant arbete hjälpt. De var helt enkelt onda och sjuka. Att en av dom var psykiskt sjuk på riktigt har bekräftats senare.

    Som jag skrev förut: det hjälper på de normalvettiga individerna. De som inte är elaka egentligen, men som bara dras med. För att de inte förstår bättre, eller kanske bara för att det inte finns något roligt att göra på rasterna. Men vi måste våga erkänna att det finns barn och unga som är onda och sjuka på riktigt. De ska - precis som pedofiler - inte ges tillgång till barn. 
    Att angripa mobbning på ett adekvat sätt innebär förstås inte att folk i behov av psykisk vård inte får hjälp. Mobbning beror oftast på helt andra saker än att någon enstaka person är genuint elak.
  • PolyPond
    Servilia skrev 2013-01-08 15:47:02 följande:
    Detta är återigen inte min erfarenhet. När det gäller den flicka som jag syftade på tidigare, så kunde hon göra sådana saker som att ta med ett hästtäcke till skolan och skaka det över den pojke som var gravt allergisk mot hästar. Hon stod sedan och väntade, med lysande ögon och ett otäckt leende, på att han skulle få ett astmaanfall och kanske avlida... Detta hände när vi gick i sexan. INGET långsiktigt arbete med "normer" o.s.v. hade hjälpt på den flickan. Hon borde ha tagits därifrån, och inte getts tillgång till barn.
    ETT exempel är trots allt bara ett undantag.

    Sedan kan vi inte komma ifrån att mobbning faktiskt i mycket handlar om en vilja att kränka någon.
  • PolyPond
    SivSavant skrev 2013-01-08 15:46:20 följande:
    Om man ska vara djup så klarar inte människan att leva efter enbart moralens regler. Vi har i och för sig lagar i samhället och regler i sport men vi har ett behov av normer i det sociala livet också.
    Många som lever utanför normen får också ett moraliskt förfall.
    Normkritik är ju inte samma sak som att alla normer är dåliga. Däremot handlar det om att diskutera och resonera kring vilka normer som faktiskt har ett värde och vilka som enbart finns där för att innesluta och utesluta.
  • PolyPond
    Servilia skrev 2013-01-08 16:20:36 följande:

    Jag har många exempel, men det här var det värsta. Ja, det är klart att mobbning handlar om en vilja att kränka någon! I den här tjejens fall räckte det dock inte med det - jag tror faktiskt att hon ville att den pojken skulle dö på riktigt... Rynkar på näsan
    Du har flera exempel på när en mobbare varit psykiskt sjuk?

    Jag har varit med om riktigt elaka saker, men utan att den eller de som utfört dåden varit psykiskt sjuka på något sätt.
  • PolyPond
    Emilia75 skrev 2013-02-05 18:50:41 följande:
    Varför har barn och en del vuxna behov av att kränka andra? Allt handlar ju om låg självkänsla hos dem själva, och det är väl där man måste börja - och inte hos deras (mobbade) kompisar som är sig själva... För ALLA, oavsett vad, ska kunna se ut som de vill och vara som de vill UTAN att behöva bli mobbade för det...
    Herregud - vem bryr sig om en kille har rosa klänning eller rider eller att en tjej har lockigt hår eller spelar fotboll?!
    Bryr man sig så är det ju något allvarligt fel hos en själv...
    Jo...
  • PolyPond
    Loriyana skrev 2013-02-06 13:17:38 följande:

    Jag är rätt övertygad om att de flesta mobbare inte ser sig själva som just mobbare. Om någon hade ringt upp mina plågoandar nu och frågat dem om de någonsin mobbat någon som barn, ja då tror jag majoriteten hade sagt "nej absolut inte". När människor begår onda handlingar så ursäktar de nästan alltid sitt beteende. De sätter skulden på offret.
    Ja, tyvärr är det sällan folk faktiskt inser att de är del av en mobb. Jag har till och  med läst trådar som handlat om mobbing som urartat just till detta.
    Av någon anledning så har många människor (de flesta?) oerhört svårt att se sitt eget beteende. I synnerhet inte i grupp.
Svar på tråden För många barn kränks av normer