Någon mer än jag som orora sig för förlossning?

väntar första barnet och är extremt rädd för förlossningen!

Jag har väldigt låg smärttröskel, och är livrädd för allt som har med nålar att göra!

Jag har hört att när det väl är dags så släpper man rädslan, men är rädd för att det inte kommer göra det!

Man hör ju allt som går fel, och allt som är runt omkring..

Några blir klippta, många spricker, tappningen ska visst vara bland det otäckaste  tänk att ligga inne och krysta och hålla på i över ett dygn! usch, jag som bara är i v.23 än, är redan livrädd och får hjärtklappning så fort jag tänker på förlossningen!

men ni som har fått barn tidigare: säger man till inne på förlossningen vad för bedövning man vill ha eller inte? hur lång tid från förlossningen går det inna du blir tappad om du inte kissar själv?

Jag ska absolut prata med min bm om förlossningsrädslan, se om vi också har något sådant samtal här omkring 

jag gissar att eda är epidural, den som dem sätter i ryggen?

Aldrig säger jag till den, min kompis skulle operera benet efter en arbetsolycka, och fick en ryggmärgsbedövning, de satte den fel första gången, så han blev sängliggande i minst 3v efter operationen, hade jätteont och det läckte ut ryggmärgsvätska, så aldrig! Jag vill helst inte ta någonting mer än lustgasen... jag är beredd på smärta, jag vet att det antagligen gör ont att föda barn, men det jag är rädd för är allt runt omkring.. Att spricka, att tappas, att klippas.. det är det som sätter skräck i mig! man kan ju inte säga "jag vill inte spricka/bli klippt/tappad på förlossningen direkt, det görs ju om det är nödvändigt 

ska till bm den 12feb igen, tänkte ta upp detta då, se om det finns något extra samtal för förlossningsrädda eller om allt tas på föräldragruppen, eller vad som händer  min bm vet redan att jag är extremt nålrädd!

Vid förlossning så får man väl också 4st sprutor i vardera blygdläpp? Har för mig att det är så iallafall, men det oroar jag mig inte för otroligt nog då jag har hört att dem matchar in en värk så att man inte ska känna sprutan..

Jag har ingen aning om vad det är för bedövning, alla mina systrar har fått det vid förlossningen (har 3st äldre) men en av dem öppnade sig så fort så de hann bara med sprutorna i inre blygdläpparna, men som sagt, har ingen aning om vad bedövningen heter  det var ju ett tag sen, äldsta systerbarnet är i år 17 år och yngsta är 7 år, så det kanske var förr man fick det?

Hade du magsjuka många gånger som barn? Mamma tror att min fobi kommer där ifrån, fram till 8års ålder ungefär så kunde jag ha magsjuka minst en gång i månaden hela vintrarna, det slutade med att om någon kräktes så storskrek jag. Så jag håller mig borta från alla som ens kan ha en liten symptom på det!

det är mitt första barn, och rädslan är ju extrem för allt som har med förlossningen att göra! Får man höra att "det är inte så farligt, det gör ont men det är inte så farligt" och man försöker intala sig det så kan man slå vad om att någon trycker ner en och berättar skräckexempel för en..

Jag vet att min mamma kräktes av lustgasen, men det var för att det var för hög dos, när de sänkte dosen så blev det bättre!

Molly1976 skrev 2013-02-05 18:55:16 följande:

Jag var öppen 2 cm när jag kom in med värkar. Min slempropp gick på toan på förlossningen, och vattnet gick i badkaret på förlossningen. Jag tog lite lustgas innan badet. Då fanns det inte så man kunde ta lustgas i badet, men det ska det nog finnas nu. Sen tog jag lite lustgas efter badet också. Jag var öppen 7 cm där jag kom upp ur badet. De sa att ska du ha epidural så är det nu. Men jag sa tvärnej, och jag överlevde...

Har alla sjukhus badmöjlighet?

Jag kommer absolut säga tvärnej till epidural! Klarar inte av sprutor alls! i 10:nde veckan tog vi blodprov, och jag skojar inte, det rann om handflatorna! Jag skakade och var illamående i en timme innan besöket! Och såklart så skulle jag ha dåligt TSH-värde så då fick vi ta om ett blodprov dagen efter, och sen även i v.14 och v.17, som tur är så såg det bättre ut i v.17 tack vare min medicinering, så då slapp jag komma tillbaka förrän v.25, så på tisdag (12/2) så ska jag tillbaka och ta blodgruppering, nytt TSH-prov och även få mäta magen, så något positivt får man ju ut av besöket förhoppningsvis 

stick i fingret har jag absolut inga problem med otroligt nog, men så fort de kommer till armen så går det inte! Dessa jäkla sprutor som man fick i skolan var ju värst när de stack i axeln! Eller bedövningssprutan hos tandläkaren, den är rejält sytlig med!

Ja sköldskörteln är ju ett problem här med, men har "bara" kommit upp i 4st blodprov än så länge, det räcker och blir över känner jag 

Fy vad jobbigt med missfall! Och speciellt när man behöver skrapas!

Får kolla med bm och se hur det ser ut här, vet inte om det finns badkar här alls..

Jag tror att de flesta anser att de lugnar dig genom att säga att det kommer gå bra, men jag förstår din frustration! Men det kommer säkert att gå bra, det är inte många förlossningar idag som inte går bra, men sen är ju bara frågan, vad är bra? Ja att mamman och barnet klarar sig och mår ganska bra, men det betyder ju också att det man kanske är rädd för är "bra"... Att spricka är normalt, alltså borde det räknas till "bra"... eller?

Håller med att det skulle kännas bättre att få höra "du fixar det, nu jävlar!" än "det kommer gå bra", det låter mer "rätt" i mina öron, men man kanske har lite för mycket hormoner i sig för att kunna ha "rätt" i den frågan  för det betyder ju egentligen samma sak 

Jag har 65 dagar kvar, och har börjat tänka att "ungen ska ju ut vare sig jag vill eller inte" så då får man väl bara ta och lita på de som är med vid förlossningen. Men jag kommer ju vara väldigt specifik i mitt förlossningsbrev att ingen ska dalta med mig, säga åt mig att vara tyst eller bråka med mig på något sätt, jag reagerar så som jag behöver när jag väl ligger där, ingen ska säga åt mig att "det är fel"... Min syster råkade ut för en barnmorska som sa "du behöver ju inte skrika" och min syster kände sig väldigt sårad då hon inte kunde något annat när värkarna kom.. Och barnmorskan fortsatte att kritisera henne genom förlossningen, så det första som stod i min systers förlossningsbrev för andra barnet var att den barnmorskan inte fick komma in i rummet över huvud taget!