Jag instämmer i vad cajsasmamma skrivit. Jag har också jobbat massor med olika slags "problemhästar" som så gott som alltid har problem orsakade av okunniga ägare.
Jag tycker att du bör friska upp dina ridkunskaper ordentligt först och främst, för när du har en egen häst är det på dig ansvaret för att motionera och träna hästen så att den håller och mår bra vilar, och det är inte så lätt som man kan tro. Det krävs mycket fingertoppskänsla för att kunna känna in när din häst kommit till ett konstruktivt arbete eller när den är trött, stel, sliten eller kanske rent av halt (de flesta hältor är faktiskt inte tydligt synliga för ett okunnigt öga. När hästen väl linkar tydligt är hältan ganska svår), när den har obehag av sadeln eller om den fungerar bättre på ett visst bett.
Leta upp en bra ridskola i din närhet och börja där. De flesta moderna ridskolor arrangerar även en hel del kurser utöver ridlektionerna där du kan få mer kunskap i sådant som rör den praktiska skötseln av hästen och på ridskolan finns också erfarna och utbildade hästmänniskor som kan hjälpa dig att göra bedömningen av när du är redo att skaffa en egen häst.
Att rida på ridskola är även bra ur det perspektivet att du får rida olika sorters hästar, vilket är viktigt för att du ska kunna bilda dig en uppfattning om vad du i framtiden vill ha för någon häst. Den hästtyp du just nu tror dig passa bäst ihop med är kanske en typ av häst som du efter ett år, när du kommit igång med ridningen mer, inte längre tycker räcker till.
En vanlig åsikt som jag mött hos många nybörjare är att de tror sig gilla antingen "pigga och heta hästar" (för att de kommer ihåg att de gillade ponnyer med fart då de red som barn) eller "trygga, snälla, lugna hästar, helst islandshästar" (för att de känner sig osäkra och tror att den ridning de främst kommer vara intresserade av är lugna skogsturer). Väl uppe i sadeln är dock en "pigg, het" häst oftast alldeles för krävande för en nybörjare, och den "trygga, lugna" kan å sin sida vara för svår att få fart och styrning på när man inte har tekniken.
När nybörjaren har ridit ett tag börjar det utkristallisera sig mer tydligt vilken typ av ryttare man själv egentligen är och vad som egentligen roar en mest inom ridningen. I början tror många att hoppning och galopp är de roligaste grejerna med ridning (för så ser det ju ut från marken...), men så småningom kanske man istället upptäcker att man tycker dressyren är roligast.
Detta är också en finess med ridskolan, där får man prova på lite av varje, både hopp och dressyr och uteritt, och får många tillfällen att känna in vad man själv har mest intresse och talang för.
Att vara medryttare är toppen för "mängdträningen"- ju mer tid i sadeln desto bättre såklart!- men jag är ändå av den fasta övertygelsen att du i din sits behöver ordentliga lektioner också.
Visst är det så att det (tyvärr- jag hör till dem som efterfrågar ett hästkörkort, inte så mycket för oerfarna hästköpares som för hästarnas skull!) inte finns några hinder för vem som helst som har pengarna att köpa sig en häst idag, men skulle du envisas med att vilja hoppa direkt från ruta 0 till 100 och gå från relativ nybörjare till att själv vara hästägare, så är min bestämda rekommendation att du stallar upp hästen på ett stall där du kan få kontinuerlig hjälp med såväl skötsel som ridning, där det finns tränare du kan rida för minst ett par gånger i veckan och där någon mer kompetent hjälper dig att se till att din häst får det foder den behöver och hjälper dig att checka av hästens dagliga hälsostatus tex.
Ja, du ser att jag kallar dig "nybörjare", och det kan kanske kännas hårt eftersom du ändå red som barn och så vidare, men tyvärr är ridning färskvara och även om du kan ha nytta av att du kommer ihåg ett och annat sedan förr och av att rida islandshästen, så är dina kunskaper utifrån det du berättar i din trådstart på den nivån att jag hade placerat dig i en nybörjargrupp med max någon termins riderfarenhet om du kommit till min forna ridskola.
Känslan och blicken för hästar mattas av ganska snabbt när man inte har kontinuerlig kontakt med hästvärlden också, och den är oerhört viktig både för att komma framåt i sin ridning och för att kunna handskas med och sköta en häst på rätt sätt.
Så: friska upp dina kunskaper rejält och se drömmen om en egen häst som ett mål att arbeta mot:)! Det är härligt att ha sin egen häst, men samtidigt ett enormt, enormt ansvar, eftersom hästar inte kan prata människospråk och tala om för dig hur något känns eller om de behöver mer eller mindre av något. De är utlämnade åt oss, och vi måste förvalta vår möjlighet att ha häst med stor respekt!
