Munkpeppar?

Såg nu att det använts som dopingpreparat tidigare.. 

Har sprayat (tror den heter supricur eller nått sånt), 2 puffar 3 ggr dagligen i nästan 3 veckor, sen 1 puff 3 ggr dagligen i 10 dagar, samtidigt som jag sprutat med 225 enheter puregon.

Första gången sprayade jag nästan 4 veckor (2 puffar 3 grg dagligen) innan sprutstart pga fel av läkaren. Sprutade med 150 enheter puregon i typ 6-7 dagar, och fick sedan höja dosen till 225. Fick då 6 ägg, inget befruktades normalt (fick ej veta om celldelningen var felet).

Denna gång fick jag som sagt 9 ägg, varav ett befruktades men ej delades.

Tydligen var bara ett ägg moget denna gång (det som befruktades). På vul i fredags sa läkaren att de skulle se om reproduktionscentrum eventuellt ville skjuta fram ÄP någon dag, då 4 ägg skulle vara fullt mogna i  lördags och resten var runt 11-14 mm. Fick ta ett extra blodprov för att säkerställa värdena. Men reproduktionscentrum ville ej skjuta fram ÄP. Kanske hade det varit bättre att vänta någon dag, vad vet jag?

Undrar också om den sk "korta metoden" skulle kunna vara ett alternativ för mig. Mår så dåligt av sprayen och vill hinna med ett försök innan de har semesterstängt. 

Min sambo ska prata med dem idag. Jag orkar inte tala med dem själv. Har varit så himla mycket skit i våra liv på sistone att jag snart inte pallar mer, är rädd att gå in i väggen och bli utbränd eller totalt deprimerad. Jag bad honom fråga så vi vet lite mer om typ korta metoden, eller om man kanske bara behöver vänta en mens istället för 2. (väntar man 2 så påbörjar man ju långa metoden 1 vecka innan nästa mens, dvs den tredje från nu, och det blir nog mitt i deras semesterledighet) 

Bara i år, har jag varit sjukskriven 7 veckor i streck pga att jag var med om en liten olycka. Bara för att vara på den säkra sidan röntgades mitt huvud (hade ej slagit i det eller så). På röntgen upptäcktes då en förändring på ett blodkärl i hjärnan. Jag fick svaret att jag riskerade att få en hjärnblödning (22 år gammal). Läkarna tog evigheter på sig med flera undersökningar och resultat skickades varje gång till akademiska i Uppsala. Sedan blev jag "friskförklarad" (att jag bör kunna leva som vanligt med förändringen). De sa också att det ej behövdes någon mer utredning. Här om dagen fick jag hem en tid för att genomgå EEG. 

Min sambos morfar ligger för döden i en svår muskelsjukdom + att han har kol som gör allt ännu värre. Troligtvis bara dagar/någon vecka kvar för honom. Fick för några veckor sedan veta att min morfar har cancer i båda lungorna och i magen. Sen troligtvis även någon mer stans då läkarna fortfarande ej hittat var cancern startat.

Sen måste vi också laga vårt hustak som vi upptäckt inte är bra på ett ställe. Kanske måste hela bytas.

Jag och min sambo kör med "Oturen måste ju vända någon gång". Så vi försöker hålla hoppet uppe. Har ju iaf fortfarande 3 landstingsbetalda försök kvar då båda de första avbrutits utan ET.

 

Tack blingbling  Vi kämpar på. Livet går vidare. Vi är iaf väldigt glada över att vi har vår hund. Hon är vår lilla bebis och vet hur hon ska få oss på bättre humör och trösta oss.

Ja, vår lilla hund är bäst  

Usch, jag nös precis och det högg oerhört nere vid vänster äggstock typ. Gjorde så fruktansvärt ont. Hoppas de läker snart. Vill igång med ny ivf runda snarast! 

Vi har en chinese crested powder puff (kinesisk nakenhund med hår), sen har hon lite chihuahua i sig. 

Sambon har pratat med kliniken nu. Vi väntar endast en mens denna gång, och när den kommer ska vi ringa och boka tid. Problemet är att kliniken stänger för sommaren v 24 redan! 

Om jag får mens om 2 veckor (vilket det ungefär borde bli), är vi på v 17. Därefter ska man börja spraya en vecka innan nästa mens, vilket bör bli 3 veckor från det, dvs v 20. Sen tar hela ivf-processen 5 veckor ungefär. Det innebär att vi ej skulle hinna med en ivf-runda innan de tar semesterstängt. Iofs kan vi kanske precis hinna med korta metoden med en väldig tur, men vågar inte hoppas för mycket med den otur vi haft hittills.

Skulle vi dock få prova korta metoden så sprutar man ju direkt efter mensen börjat, i ca 12 dagar. Om vi skulle få prova korta metoden så får vi i vilket fall inte göra det direkt när jag får min mens nu. För då ska man ringa och boka tid, och jag är helt övertygad om att de inte kommer säga "ni kan komma imorgon". Blir det då korta metoden vid andra mensen så hinner vi ju iaf det innan vecka 24. Så jag hoppas verkligen verkligen att vi får prova korta. 

Välkommen! Smaken blir bättre med tiden!  Jag sa likadant när jag började, men senare tänkte jag inte ens på smaken. Tycker inte det är gott, men heller inte äckligt.

Tusen tack!  Man blir bara så nere när det hela tiden kommer nya motgångar. Men vi får kämpa på! Vill dock att mensen ska dyka upp NU!  Eller iaf snarast.

Usch. Jag bröt ihop igår på jobbet. Kändes så pinsamt men kroppen verkar säga ifrån. Berättade allt som pågår i mitt liv för min chef (har inte gjort det tidigare). Hon bad mig att ta ledigt eller sjukskriva mig resten av veckan för att få vila lite.

Allt är bara så sjukt jobbigt just nu. Ska på undersökning idag för att kontrollera hjärnans elektriska aktivitet i vaket tillstånd. En efterkontroll för att se om det syns något avvikande där pga olyckan/sjukskrivningen tidigare i år.

2 svåra sjukdomsfall i familjen (en svår cancer, en med kol + svår muskelsjukdom), våra misslyckade ivf, min olycka som gjorde att det konstaterades en förändring i hjärnan, jag har varit förföljd av ett ex (dock blev han inlagd på psyk och har varit lugn sedan dess, han är nu sjukskriven).
Exet och jag träffades när jag var 13 och han var 17. Vi träffades i tre år, och gjorde alltså slut när jag  var 16 och han 20. Senaste gången han sökte kontakt var i höstas. Alltså nästan 6 år efter att vi gjort slut. Helt sjukt. Han har dock skrivit till mig lite då och då på facebook, och jag har blockerat honom. Men i höstas började det om med att han skapat ännu en facebooksida för att kunna kontakta mig.

Känns så sjukt att allt bara går emot hela tiden. Har haft en bra uppväxt och alltid varit skötsam/ordningsam. 
Känner mig deprimerad och allt är tungt. Min sambo är ledare/tränare inom idrott. Nu ska han träna ett lag i en hög division (för att han vill utvecklas), mot min vilja. Jag vet att det kommer ta mer tid för honom, och just nu behöver jag ha honom här. Så känns som att han bortser från min hälsa.. Enligt mig bör han kunna avböja erbjudandet bara för att vi inte är överens hemma.

Blev bara tvungen att skriva av mig. Vet att ni förstår hur illa man kan må! Barnlösheten framför allt.

 

Nej usch. Känner mig iaf piggare idag. Blir så hårt just när det bryter ut så där plötsligt. Har bestämt mig att jag ändå vill jobba då min sambo ändå ska iväg på jobbresa torsdag-söndag. Så kommer känna mig jätte-ensam om jag bara är hemma och slappnar av.

Jag håller helt med dig blingbling. Hoppas bara att det kan vända snart. Förhoppningsvis behövde jag bara tömma lite känslor. Fanns väl en mening med det; berättade ju allt för min chef, vilket jag dragit mig för så länge nu.

Idag har jag i alla vart ledig (skulle vara det ändå enl. mitt schema). Jobbar i helgen som tur är också.  Hoppas ni har en kanondag! Tänker alltid på er.

Tack blingbling för att du tagit dig tid åt att skriva till mig  Mycket uppskattat! 

Kram 

Ena stunden känner jag att det är bra att min sambo går sin väg med det han vill, trots att det kommer krävas mycket tid och energi av honom. Andra stunden känner jag att: hur ska jag orka börja om med ivf, utan att veta om han kan vara hemma med mig om det behövs?
Vissa dagar är det bara supertungt med hormonerna, utan att jag ens själv kan förklara varför det är jobbigt eller varför han måste vara hemma. Han bara måste.

På sitt nuvarande uppdrag (han har jobb heltid på dagarna och det här är alltså något han gör på fritiden som innefattar flera kvällar i veckan och även minst en dag varje helg), så har han knappt kunnat "hoppa över" ett tillfälle för att jag sagt att jag vill det.

Vi räknade tillsammans härom dagen: det har under de senaste 8 månaderna varit ca 50-60 tillfällen på hans nuvarande uppdrag, endast vardagar + ca 25-35 tillfällen på helgerna. Varje tillfälle har varit på minst 2 timmar, som längst ca 6 timmar. På alla dessa tillfällen missade han 2. Känns helt sjukt?! 

Och det nya uppdraget är i en högre liga, och därmed tror jag att det kommer bli mycket svårare för honom att "hoppa över". Vill bara ruska om honom ibland och få honom tänka mer på mig och vovven, idrotten är inte allt. Men jag får försöka lära mig att acceptera läget. Jag älskar honom för den han är, men idrotten har börjat ta över hans uppmärksamhet, tid och ork mer och mer och det gör mig ledsen.

Ska tillägga att jag är inblandad i det nuvarande uppdraget, men inte i det nya. Så vi träffades tidigare via det nuvarande uppdraget. Men hädanefter kommer vi ej ses under denna tid (då jag var närvarande vill säga. Jag hoppade över en del och jobbar också kväll varannan vecka + varannan helg)..

Hoppas såklart också att munkpepparn jobbar på och utför underverk. Själv fick jag mens idag och ska ringa kliniken på måndag, då jag inte har möjlighet att ringa imorgon!  

Ja.. Men jag kämpar på. Får låta honom göra det han vill och hoppas på det bästa  Vill ju egentligen inte hindra honom från att göra det han vill.

Många säger ju att stress påverkar fertiliteten, och han stressar massor. Jag blir stressad av att jag inte hinner med allt hemma, såsom tvätta, diska, städa osv.
Han håller med om att jag gör mer hemma, och att han ska bättra sig. Han tycker också att jag ska börja med något annat på fritiden, vilket jag inte känner att jag hinner. Då skulle jag bli ännu mer stressad av allt som måste göras hemma.

Vi renoverar dessutom vårat hus, vilket går i en väldigt långsam takt. Jag vill göra saker, men jag vågar inte för att jag är rädd att göra fel. Min sambo rev vår toalett på övervåningen, som vi ville bygga om till badrum. Han byggde upp som ett rum och sedan tog det stopp och tog 1 år innan han började igen, och tog in hantverkare för att göra det mesta jobbet.

Just nu har vi ett annan rum som bara står halvfärdigt.

Är glad att ni är så engagerade i problemen och så förstående  blingbling: Ja, när man är ensam i sådana lägen så mår man sjukt mycket sämre.

Här regnar det bara heeela tiden känns det som. Vatten överallt! Hoppas vädret vänder och blir lite soligt!

Fick förresten ett erbjudande på jobbet igår att ha över sommaren, med lite mer betalt och tror det är endast dagtid (ska höra efter idag). Måste dock jobba med det till v 35. Kunde kanske få ta ut någon veckas semester under perioden, annars nu innan v 20 eller efter v 35. 

Hej!
Var ett tag sen jag skrev. Har varit massa skit, känns aldrig som att det ska ta slut. Min morfar gick bort förra veckan efter en kort tids sjukdom. Blir inget mer ivf nu innan kliniken tar sommarstängt (vecka 24 till typ 32). Känner mig så misspepp på allt. Är glad att det iaf går bra på jobbet  

Vet inte vad jag kan prova mer, tror att min äggkvalitet är problemet även om läkarna aldrig sagt något om det. 
Vet inte om jag ska börja med mp igen, märkte egentligen ingen större skillnad med det vad jag minns. Förra menscykeln blev rekordlång. Har aldrig haft längre än 31 dagar, vanligtvis är cykeln mellan 26-28. Förra månaden blev cykeln 34 dagar. Trodde nästan jag var med barn, gjorde test som såklart var negativt. 

Har läst i tråden då och då även om jag inte skrivit! Hoppas allt är bra med er!