• Miatur

    Klarar inte av att träffa gravida, hur hanterar ni?

    Hej, är 32, har pco och försökt bli gravid sen 2006 och ännu inte lyckas, ska göra en nytt försök med ivf i jan/feb. Har haft svårt med att möta andra gravid en längre tid och blir värre och värre ju längre tid som går. Jag vill bara gråta, orkar inte se deras lycka, och deras ångest när de måste berätta för mig att de är gravida. Befinner mig i situationen när de 2 nära vänner är gravida och min lilla syster gravid, och nära vän som fick en dotter för en månad sen. Självklart är jag glad för deras skull! Men orkar inte med att träffa dem, att höra dem prata hur jobbiga deras graviditeter är, hade ju tagit deras värk och illamående gånger hundra om jag bara hade en liten knodd i magen. Jag är öppen med min känslor och pratat med dem att jag är glad för dem, samtidigt som jag blir ledsen och tycker det är jobbigt! Att jag inte vill höra över hur jobbigt dem har det, utan att dem får pratat med någon annan om det. Har kommit till ett läge när jag inte orkar se dem längre, mår bara piss! Ni som upplever liknande, hur hanterar ni det?

  • Svar på tråden Klarar inte av att träffa gravida, hur hanterar ni?
  • Miatur

    Tack! är ingen hit, har som tur en vän som är 15 år äldre med vuxna barn och flyr gärna dit :) Tror att man får använda det social nätverket man har som inte har småbarn eller gravida. För att umgås med dem gravid gör bara ont,,, Ja det blir lätt tassel och tissel, och man är den som får reda på det sist! Senaste vännen berättade härom dagen och då är hon redan i v 15, dock har hon varit den enda som berättade och sen sa det är orättvist! De andra har mest lagt över sin ångest på mig att de inte vetat hur de skulle berätta. Systern var värst som börja lipa, så jag fick trösta henne. Ska till infertilitetskliniken i början på jan, ska be dem att få träffa deras kurator... Hoppas det går bra för er med!

  • Miatur

    Inte lika jobbigt med småbarn, men de vänner jag har som har småbarn är ju även gravida. Men blir oftast känslomässigt jobbigt där med, om barnen är små ( mindre än 2 år)...

  • Miatur

    har inte än, men ska till repromedicin på torsdag, så ska be att få prata med deras psykolog/kurator som är van att hantera just känslor kring ofrivillig barnlöshet.

    tänkte mest skriva här, för jag förstår att det finns massor av andra par som genomgår samma som oss, dock är det mest jag som känner av det, min man har inte samma problem att umgås med våra vänner.

    Gott Nytt år på er!

  • Miatur
    Copyjulia skrev 2013-01-04 20:16:30 följande:
    jag var precis i din situation efter 5 års misslyckade barnförsök. försökte vara så ärlig som möjligt och säga till mina vånner att jag tyckte det var jobbigt. träffade dem utan barn istället och de flesta var väldigt förstående. utom en och annan som jag tyvärr förlorade kontakten med. blev sjukskriven en längre tid tom efter två missfall på rad som gjorde mig helt knäckt. efter fem år lyckades vi dock få en liten kille på vårt sjunde ivf försök. trodde att jag skulle förbli barnlös så jag kan fortfarande inte fatta att det är verkligt. ge inte upp!
    Skönt att höra att fler upplever samma... ger upp tänkte jag inte göra.. försöker vara tydlig mot mina vänner, men är svårt då de vill förstå med tycker nog det är jobbigt att jag inte vill träffa deras hjärtan!
    tänker att det kommer bli bättre.. bara inte det kommer en till som frågar om jag vill bli fadder på dopet, då kommer jag tacka nej. Kommer nog inte klara av att gå på något dop som jag känner nu..

    Blir ju lite känslig av hormonerna med, så är i mitt i en svacka av dem.. har börjat med gonal-f sprutor, påverkar sitt...


Svar på tråden Klarar inte av att träffa gravida, hur hanterar ni?